Iron Man (2008)

https://youtu.be/8ugaeA-nMTc?si=z_zGDHF_RLnLL_A5

Miljardären, playboyen, en av världens skarpaste tekniska genier och VD för Stark Industries Tony Stark (Robert Downey Jr.) är i Afghanistan för att demonstrera företagets senaste vapen när han blir kidnappad av en grupp rebeller.

Han tvingas bygga missiler men sätter i hemlighet ihop en armerad dräkt som gör att han till slut lyckas fly.

Väl tillbaka i USA så framkommer det att kidnappningen kanske var iscensatt av mäktigare män än dessa rebeller i bergen och Stark kommer nu på andra tankar vad det gäller vapentillverkning och börjar nu istället vidareutveckla dräkten han skapat i fångenskap.

Ett explosivt och mäktigt äventyr med en Robert Downey Jr i absolut högform.

Regissören Jon Favreau har verkligen pusslat ihop en maffig produktion med ett strålande foto av Matthew Libatique och tung musik komponerad av Ramin Djawadi och där tekniknördarna verkligen har en 2 timmars sexuell upplevelse att se fram emot.

Jeff Bridges är elakt bra som den Lex Luthorliknande Obadiah Stane och Gwyneth Paltrow lika änglalikt vacker som dom Afghanska banditerna är onda.

Amerikanska filmmakare vill ju gärna stoppa in en liten seriös allvarlig mening i sina produktioner även om det som här egentligen handlar om ren och skär underhållning men till skillnad från många andra filmer så köper man det i denna eftersom hela grejen med Peace & Love är själva grunden för Ironman's existens och agerande.

Mäktig och imponerande actionunderhållning.

S.W.A.T. (2003)

https://youtu.be/7IoGHLXWs28?si=ovK4L-45HhPgCQZk

Jim Street (Colin Farrell) och Brian Gamble (Jeremy Renner) tillhör den amerikanska polisstyrkan S.W.A.T.

Efter att ett uppdrag gått snett så får Brian sparken och Jim blir förflyttad till vapenförrådet.

Efter en tid så ska en av världens mest ökända brottslingar förflyttas och den pensionerade S.W.A.T. ledaren Hondo (Samuel L. Jackson) kallas in för att samla ihop ett specialteam för detta uppdrag.

Ren och okomplicerad polis action där hjärncellerna inte behöver ansträngas mer än nödvändigt.

Klyschorna staplas på varandra medan muskler spänns, bistra blickar och coola kommentarer kastas omkring i varje scen.

Det smäller, exploderas och kulorna viner omkring lika okontrollerat som skådespelarprestationerna även om man ju alltid kan lita på Samuel L. Jackson son alltid är helgjuten, vilken sunkig film han än deltar i.

Trots att det är fullt ös hela tiden och välgjort så är hela anrättningen rätt tråkig, innehållslös och ointressant.

Something Borrowed (2011)

https://youtu.be/U2p1u13R-eE?si=NAGztWcpwkpxOo_o

Rachel (Ginnifer Goodwin) trivs utmärkt på sitt jobb på en advokatfirma men har det inte alls lika bra privat.

Hennes bästa vän Darcy (Kate Hudson) ska gifta sig inom kort och det skulle väl vara bra om det inte vore så att hennes blivande man Dex (Colin Egglesfield) och Rachel var kära i varann.

Det finns ju en uppsjö av romantiska komedier och det är mycket sällan man får tag i någon som sticker ut från mängden och verkligen etsar sig fast i den där film mappen i huvudet.

Den här gör det inte heller ska jag väl påpeka men den är ändå inte oäven och det mycket tack vare Kate Hudson som spelar den allt igenom odrägliga och självupptagna Darcy på ett alldeles strålande sätt.

Hon lyfter hela den här historien där dom andra skådespelarna faktiskt är rätt tråkiga i sina karaktärer.

Småtrevligt är det, dock förutsägbart som många andra filmer från USA i den här genren men värd att se för Hudsons skådespeleri.

Me and Orson Welles (2008)

https://youtu.be/JVm7t1udP-g?si=jhM79KUHaJ5612Xy

Den unge Richard Samuels (Zac Efron) har bara medverkat i en skolpjäs när han utav en ren händelse får en liten roll i Orson Welles (Christian McKay) uppsättning av Shakespeares Julius Caesar 1937.

På ett ögonblick så befinner han sig mitt i teaterns värld och tillsammans med en av dom stora skådespelarna och regissörerna.

Detta är en riktig feel-good film och Zac Efron som man tidigare mest sett i Disneyproducerade tonårsmusikaler är enastående bra i rollen som den unge Richard som av ren tur ramlar i famnen på Orson Welles och hans teaterensemble.

Det är ett dramatiskt hat-kärlek-förhållande som utvecklas mellan Richard och den själviskt arrogante divan Welles som gestaltas fantastiskt bra av Christian McKay.

Trots att man verkligen mår bra av den här historien så är det ändå inte på något sätt sockersött utan man får på ett realistiskt sätt följa dom hårda förberedelserna för pjäsen på Welles teater och verkligen få vara med på den store regissörens nyckfullhet och humörsvängningar.

Det är utmärkta skådespelare i alla roller och det är på alla sätt en mycket bra liten stor film.

Twelve (2010)

https://youtu.be/NcDW-eZOz1k?si=53cAnnkeTTJNiLyY

Det är skollov på Manhattan Upper East Side och stadsdelens elitelever har gott om pengar och all tid i världen att göra av med dom.

White Mike (Chace Crawford) som själv inte rör vare sig alkohol eller droger är den som förser ungdomarna i området med stimulantia och han börjar få frågor om en ny drog kallad Twelve.

I samma veva så mördas hans kusin brutalt och hans bäste vän misstänkts för dådet.

En rätt mörk och deprimerande historia om den unge White Mike som efter att ha förlorat sin mor i cancer slutar att jobba och istället nattetid glider runt från fest till fest för att fylla dom rika ungdomarnas behov av droger.

Han har helt tappat tron på framtiden, brottas med saknaden efter sin mor och lever i en lögn av att jobba på sin fars restaurang för att dölja sitt riktiga jag för sin ungdomskärlek Molly.

Filmen är lite ojämn och det beror till största delen på att några skådespelare håller riktigt hög klass medans andra tyvärr känns rätt malplacerade.

Det är dramatiskt spännande och lite tragisk domedagskänsla över hela den här samlingen ungdomar som egentligen bara lever för att bli höga och få ett betyg som ska glädja sina rika föräldrar som inte verkar bry sig om någonting annat än just det.

Fröken Frimans Krig - Säsong 1 (2013)

https://youtu.be/7fzaow6iMfU?si=73jfA2On74SE5GGr

Det är i början av 1900-talet i Stockholm.

Kvinnorättskämpen Dagmar Friman (Sissela Kyle) startar tillsammans med Kinna Boman (Sofia Ledarp) konsumentföreningen och mataffären Svenska Hem för att utmana dom män som styr hela handeln med livsmedel i staden.

Ordföranden för specerihandlarna Frithiof Johannesson (Allan Svensson) tänker dock inte släppa på det manliga monopolet och gör vad som helst för att se till att öppnandet av deras butik aldrig kommer att ske.

Manuset som lite löst bygger på en verklig händelse i Stockholm i början av seklet känns väldigt äkta även om det blir lite komprimerat. 

Omgivningarna, fotot och framförallt skådespelarna med Sissela Kyle i spetsen som Dagmar Friman är dock så fantastiska bra så dom överskuggar nästan själva historien.

Det är inte bara dramatiskt och spännande intressant det finns inklämt några hysteriskt roliga scener i allt det allvarliga också och som gör att dom här 180 minuterna är riktigt njutningsfulla.

Den Mörka Kristallen (1982)

Original titel: The Dark Crystal

https://youtu.be/eaH6cOR8NKc?si=o84rhBCTZFFmceaa

1982 när den här filmen kom så tyckte jag den var riktigt cool men nu så här ca 40 år senare så måste jag säga att den inte riktigt åldrats med behag.

Historien utspelar sig på planeten Thra där den kristall som spridit ljus och godhet spruckit och förmörkat landet.

Dom onda gamliknande Skeksis styr och tömmer andra invånare på livselixir för att hålla sig unga medans dom goda Mystics väntar på att den, enligt legenden utvalda från Gelflingfolket skall hela kristallen och åter bringa ljus över världen.

Jim Henson och Frank Oz som skapade Mupparna ligger bakom den här historien och även om det ibland ska vara lite spännande och läskigt så är det lite Muppet Show över hela produktionen och det är ju också dockor det handlar om.

Det är väldigt ojämnt och pendlar mellan fantastiskt visuella scener och riktigt fåniga och dom två hjältarna är alldeles för plastiga och könlösa för att kunna tas på allvar.

Historien i sig är inte dum och visuellt så finns det en hel del detaljer att njuta av.