Bangkok Dangerous (2008)

Nicolas Cage är ju en skådespelare som man brukar kunna lita på men i den här historien så känns han lite trött faktiskt.
Han gestaltar den iskalla lönnmördaren Joe som reser världen runt och tar dom jobb som betalar bäst, oavsett vem som ska dö.

En ganska ordinär idé som inte nämnvärt sticker ut förrän den dagen i Bangkok då han går in på ett Apotek och Amors pilar träffar honom rätt i hjärtat när han står ansikte mot ansikte med den dövstumme kvinnan bakom disken.

Här öppnas det ju för en riktigt intressant fortsättning.
Hur ska den hårde, osociala mördande ensamvargen klara av en situation där helt plötsligt känslor blir inblandade.
Tyvärr så gör filmmakarna ingenting utav detta utan dom bara öser på med mer action som mynnar ut i någon form av James Bond men mycket sämre.

Det enda som till slut räddar filmen något sånär är slutet som faktiskt är lite oväntat.

The Cabin in The Woods (2011)

https://youtu.be/NsIilFNNmkY?si=EnrSRHQ5-_VCFgi_

Ett gäng ungdomar ska tillbringa en weekend i en enslig stuga i skogen (Det låter väl ovanligt för att vara en Amerikansk skräckfilm) men när dom väl kommer dit så dröjer det inte länge förrän dom anar att allting inte står rätt till.
I källaren så hittar dom en massa prylar som tillhört tidigare ägare och samtidigt så väcks någonting till liv i skogen utanför.

Ja, den här filmen var väldigt hypad innan den hade premiär som den mest ovanliga och annorlunda skräckfilmen på mycket länge och visst är den originell.
När dom här ungdomarna kommer ut till det här stället i skogen och man får se att det är exakt samma stuga som i Evil Dead så inser man ju att det här är något speciellt och att det finns en mening med just detta sammanträffande.

Alla beslut som dessa ungdomar tar har betydelse för vilken skräckupplevelse dom kommer att råka ut för.

Manusförfattarna har verkligen sprudlat av kreativitet när dom knutit ihop den här historien, tyvärr så lyckades dom inte riktigt göra en film som håller vad alla idéerna lovar.

Det roligaste i filmen är ju att dom här ungdomarna inte fattar något utav det som händer utom då den ende som hela tiden är påtänd, han är den som ser klart och tydligt och kommer sanningen närmast.

Det är dock lite för ytligt och tråkigt trots alla coola effekter och alla referenser till gamla skräckfilmer.
Rätt annorlunda är det i alla fall, inte så värst medryckande men ändå ett gott hantverk.

Mutants (2009)

Ackompanjerad av deprimerande ödesmättad musik så kastas man här handlöst in i en värld där ett virus förvandlat majoriteten av mänskligheten till en blandning av vildsinta rovdjur och zombies.

Blodet sprutar i kaskader innan ens förtexterna rullat förbi och efter bara någon minut av filmen så har skådespelarensemblen decimerats ordentligt.

Några stycken överlevande med akutläkaren Sonia (Héléne de Fougerolles) i spetsen söker skydd i ett övergivet sjukhus där dom via en radioanläggning försöker få kontakt med NOE-basen, en militär anläggning där dom hört att det ska finnas hjälp mot denna fasansfulla smitta samtidigt som dom hotas av mängder med vrålande mutanter i skogarna runtomkring dem.

Ja, vill man se blod, inälvor och en massa annan gegga så har man ju här en högtidsstund, annars så finns det inte mycket att jubla över i den här produktionen.
Skådespelarna är så trista att man inte får någon sympati för någon utav karaktärerna och hela historien är bara så grå och deprimerande att det nästan hade varit bättre om alla dött i början av filmen så att man hade sluppit resten.

Make-up effektsavdelningen har i alla fall haft mycket att göra och dom har väl gjort ett sjyst jobb men annars så var inte det här någon större upplevelse.

Sherlock Holmes (2009)

Sherlock Holmes (Robert Downey Jr) och Dr Watson (Jude Law) sätter dit den ondskefulle Lord Blackwood (Mark Strong) som sedan hängs för sina brott.
Allt verkar nu vara frid och fröjd ända tills Blackwoods kropp försvinner och det börjar att cirkulera rykten på Londons gator om att han setts till både här och där, dessutom livs levande.
Jakten på Lord Blackwood eller vem det nu kan vara inleds igen.

Om man jämför med dom klassiska filmerna med Sherlock och den gode Dr Watson så skiljer sig ju den här rätt markant.
Mest för att dom två personligheterna i huvudrollerna är så olika förlagorna.
Robert Downey Jr:s Sherlock är ju mil ifrån den gamle klassiska piprökande detektiven,
han är en vältränad relativt ung detektiv som springer runt på Londons gator mer som en Viktoriansk Indiana Jones än som en eftertänksam mystiklösare som sitter i sin fåtölj och löser brotten och använder sina nävar nästan lika ofta som hjärnan.

Klarar man dock av att se dessa klassiska figurer från ett litet annat perspektiv så är detta riktigt bra.
Det är action på hög nivå, fotot av Philippe Rousselot är underbart, musiken maffig och skådespelarna utmärkta in i minsta biroll.

Givetvis så finns det lite romantik instoppat också även om det är lite diffust.
Antagligen var det ju så att den gode Sherlock egentligen var Homosexuell.
Det skulle ju dock aldrig Sir Arthur Conan Doyle på sin tid erkänt men.

Historien är väl inte så mycket att orda om, detta är underhållning för ögat och ögat blir verkligen underhållen.

Last Caress (2010)

Jag tänker inte ens anstränga mig med att försöka förklara en handling som inte existerar.

Någonting annat som den här filmen är i total avsaknad av är allting faktiskt.
Skådespelarna är fruktansvärt dåliga, dialogen pinsam, fotot ligger på en löjligt amatörmässig nivå, manuset finns som sagt inget och allting genomsyras av otroligt irriterande 80-tals influerad synthmusik.

Blodigt, lite nakna bröst och pinsamt fånigt.

The Iron Lady (2011)

https://youtu.be/jX398kx-OCM?si=sR06hbSTx713FRZ6

Margaret Thatcher blev ju under åren som Englands Premiärminister känd för att vara hård och inte rucka på sina principer, därav kallades hon ju också Järnladyn.
Hon var en rebell och ensam kvinna i ett politiskt mansdominerat England.

Vi får väl här egentligen inte någon detaljerad bild av hennes inledande politiska karriär utan den biten hafsas igenom relativt snabbt, inte heller så går man in så mycket på tiden som Premiärminister, här handlar det mer om Thatcher efter att hon slutat som politiker, hennes tankar och minnen, saknaden efter sin man och hur hon kämpar med en begynnande demens.

Meryl Streep är ju helt fantastisk i rollen som Margaret Thatcher och bär upp hela denna film. Hon äger varje sekund hon är i bild och allting runtomkring blir faktiskt lite ointressant.
Dom har pusslat in lite äkta historiska filmbilder emellanåt men det känns mest som om dom försökt fylla ut tiden för dom för inte historien framåt på något speciellt sätt.

Det här handlar om människan Thatcher och inte den politik hon förde eller dom händelser som skedde under hennes tid som Englands ledare.

En one-man show är det och på grund av att Meryl Streep är så förbannat bra så räcker det väldigt långt.

The Social Network (2010)

https://youtu.be/lB95KLmpLR4?si=q7bblLYJPbNEXOFS

Ett antisocialt bortskämt barn som utnyttjar och lurar alla i sin närhet för att få det han vill.
Så framställs världens nu levande yngsta dollarmiljardär Mark Zuckerberg i David Finchers drama och även om det inte är en speciellt trevlig bild han visar upp så är det intressant.

Vi får följa Mark när han på universitetet skapar ett nätverk tillsammans med några vänner för att först och främst ha koll på skolans snyggaste tjejer men som sedan lavinartat växer till vad vi idag känner som Facebook.

Det är inte en historia om själva Facebook egentligen utan mera om människorna bakom detta fenomen och speciellt då Zuckerberg som spelas utomordentligt bra av Jesse Eisenberg.
Han personifierar verkligen den där barnslige, otäckt vidriga och känslomässigt störda datanörd som man bara vill ge en rak höger men som man ändå sitter och imponeras av.

Det är fascinerande intressant och välspelat om vänskap, storhetsvansinne, pengar och svek.