Här har man faktiskt gjort det rätt bra, emellanåt.
David Batras rollfigur Ulf som lägger ner stor del av sin lediga tid till att planera den årliga semestern för kompisgänget i Laholm råkar ut för sin värsta mardröm när det visar sig att dom andra detta året vill resa själva till andra resmål och han tar desperat tag i en lögn om att han har cancer och inte lång tid kvar att leva för att få dom andra att följa med till Hallandskusten.
Själva grunden i historien ligger alltså i en lögn om cancer och det är ju verkligen vågat av dom att skämta om detta, det kunde lika gärna ha gått snett där men den biten klaras av galant, det är i vissa lägen hysteriskt roligt.
David Batra, Johan Glans och Vanna Rosenberg är ju några av dom roligaste vi har i landet och det är också dom som håller uppe filmen, Rachel Molin känns helt fel i det mesta hon gör här och dom delar i historien som inte fungerar riktigt är hon dessutom med i.
En scen med henne och Norske pojkvännen på en babyavdelning i en butik är faktiskt riktigt dålig.
Det är lite för ojämnt för att det ska bli en riktigt rolig och bra helhet, dom sista 20 minuterna drar ner betyget en hel del men det finns några fantastiskt roliga scener som räddar hela filmen men ändå så känns det som om dom kanske skulle ha stannat på hemmaplan med alla dessa karaktärer från TV-serien och låtit bli att åka på en semesterresa vilket i filmsammanhang börjar kännas rätt uttjatat nu.
