Anna (Noomi Rapace) har precis kommit ur ett förhållande av psykisk och fysisk misshandel och har nu fått ett boende tillsammans med sin son Anders (Vetle Qvenild Werring) i en lägenhet på hemlig adress.
Hon klarar dock inte av att leva ett normalt liv eftersom hon är säker på att hennes ex-man kommer att hitta dom.
Den här filmen går ibland under namnet The Monitor men varför det är så vet jag inte..Hur som helst så är detta en Feel Bad-film av absolut högsta klass och mår man lite sämre så ska man nog inte titta på denna gråa och deprimerande historia.
Men, missförstå mig rätt.
Det är riktigt bra i allt detta mörker som omsluter huvudkaraktärerna och Noomi Rapace som den totalt schizofrene Anna är enastående bra.
Hennes och Kristoffer Joner som spelar elektronikförsäljaren Helges samspel är fantastiskt och det gör ont att titta på dessa trasiga människors försök att få tag i någonting ljust att glädjas åt.
I början av historien så känns ju detta som en rätt ordinär thriller där Anna och hennes som gömmer sig för en misshandlande far och man men sen efter ett tag när Anna tar med sig Anders till den lilla sjön som ligger en liten promenad från bostadsområdet så förändras allting och som tittare så blir det för ett tag fullt kaos i huvudet och efteråt blir ingenting sig likt igen.
Imponerande regi och historia av Pål Sletaune, fotot designat John Andreas Andersen är strålande tungt och grått och musiken som är komponerad av Fernando Velázquez likaså.
Det är svårt att inte bli tagen av detta psykologiska thrillerdrama och det känns i maggropen en lång stund efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar