Nådastolen av M.W. Craven (2024)

 

Av en ren tillfällighet så hittas en kropp nedgrävd under en annan kista i en grav på en kyrkogård. Det här fyndet blir upptakten till ett av kommissarie Washington Poe's mest bisarra fall.

Strax efter det första fyndet så hittas en annan kropp men av nyare datum. Offret som är en man står bunden vid ett träd och det visar sig att han stenats till döds. 

Det hittas en underlig tatuering på kroppen som verkar vara en form av kod och som IT experten tillika Poe's kollega Tilly Bradshaw sätts att försöka lösa och det dröjer inte länge förrän utredningen leder mot sekten Jobs Barn och en fruktansvärd familjetragdei ett antal år tillbaka i tiden.

En grymt brutal berättelse om trångsynthet, skam och upprättelse som tar sig ända in i Poe's själ och inte lämnar någon inblandad oberörd.

Spännande och obehaglig läsning, riktigt jädrans bra och med en avslutning som innehåller så många skruvar och svängar som gör att det snurrar ordentligt under pannbenet.

Nakna Pistolen 33 1/3 - Den Slutgiltiga Förolämpningen (1994)

 

https://youtu.be/3Q2GtjZ0RIY?si=DIFyINi0pdBVy1Cn

Regi: Peter Segal

Manus: Pat Proft, David Zucker & Robert LoCash

Foto: Robert M. Stevens

Musik: Ira Newborn

Scenografi: Lawrence G. Paull & Kathe Klopp

Producent: Robert K. Weiss & David Zucker

Om dom komiska idéerna börjar sina lite så är det ju en ganska säker backup plan att ha med en massa roliga referenswer till andra filmer och ta med så många stora filmstjärnor som möjligt som då får säga något roligt eller befinna sig i någon komisk scen och det är precis vad filmmakarna gjort här där då vår hjälte kommissarie Frank Drebin (Leslie Nielsen) hamnar på Oscarsgalan där han ska förhindra ett bombdåd som den ökände brottslingen Rocco (Fred Ward), hans mor Muriel (Kathleen Freeman) och flickvän Tanya (Anna Nicole Smith) planerar att utföra.

Frank Drebin och Jane Spencer (Priscilla Presley) är numera gifta och Frank har slutat inom polisen men när det börjar hetta till i Los Angeles så blir han kontaktad av Ed (George Kennedy) och Nordberg (O.J. Simpson) och då behövs det inte mycket till övertalning för att Frank åter ska iklä sig rollen som landets brottsbekämpare nummer 1.

En ganska rörig och gapig film där som sagt mängder med mer eller mindre stora filmstjärnor medverkar i kortare sekvenser, gästspel som tyvärr inte på något sätt räddar denna historia.

Skådespelarna känns också lite trötta på sina karaktärer här, den där komiska geisten finns inte riktigt kvar längre även om det finns en och annan scen som frambringar gapskratt.

Den Nakna Pistolen 2 ½ - Doften av Rädsla (1991)

 

https://youtu.be/b_lSI-AU3eE?si=_NXnG-OZtNBBRKwX

Regi: David Zucker

Manus: David Zucker & Pat Proft

Foto: Robert M. Stevens

Musik: Ira Newborn

Scenografi: John J. Lloyd & Mickey S. Michaels

Producent: Robert K. Weiss

Kommissarie Frank Drebin (Leslie Nielsen) och Jane Spencer (Priscilla Presley) har inte sett varandra sen Jane inte dök upp i kyrkan när dom skulle gifta sig men båda två har svårt att släppa tankarna om den andre.

Nu inför ett globalt möte där den kände professorn Dr. Meinheimer (Richard Griffiths) ämnar avslöja en viktig plan för framtida miljöarbete så planerar den mäktige Quentin Hapsburg (Robert Goulet) med stöd av företagsledare inom gas och oljeindustrin att kidnappa Meinheimer och istället placera en kopia av honom på mötet som då ska råda presidenten att istället satsa på bensin, olja och gas.

När Frank Drebin, Ed (George Kennedy) och Nordberg (O.J. Simpson) kommer denna konspiration på spåren så visar det sig att Jane är Hapsburgs flickvän vilket gör Drebin kokande av svartsjuka.

Det finns en del riktigt komiska höjdpunkter i den här filmen men tyvärr så är dom ganska få om man jämför med den första. Regissören och manusförfattaren David Zucker visar inte alls upp samma fingertoppskänsla och tajming i scenerna här så i slutändan så blir det enbart sisådär.

Jessica Jones - Säsong 2 (2018)

 

https://youtu.be/-u2AV8z_CX0?si=tX-ngEkwTpd0FWGv

Regi: Stephen Surjik, Jennifer Getzinger, Uta Briesewitz, Rosemary Rodriguez, Mairzee Almas,

Neasa Hardiman, Deborah Chow, Anna Foerster, Liz Friedlander, Zetna Fuentes,

Jennifer Lynch, Millicent Shelton, Minkie Spiro & Jet Wilkinson 

Manus: Melissa Rosenberg, Jamie King, Hilly Hicks Jr., Scott Reynolds, Lisa Randolph,

Aïda Mashaka Croal, Jack Kenny, Raelle Tucker, Gabe Fonseca & Jenny Klein

Foto: Manuel Billeter

Musik: Sean Callery

Scenografi: Judy Rhee, Caroline Ghertler & David Schlesinger

Producent: Tim Lacofano

Det som gör den här serien om privatdetektiven Jessica Jones (Krysten Ritter) så intressant och annorlunda är att hon kanske är den störste anti-hjälten i Marvel världen. Hon häller i sig whisky till frukost, lunch, middag och har ett språk som skulle få Kapten Haddock att rodna, har utvecklat sin antisociala sida till en konstart och känslor anser hon bara är en svaghet som hon inte tänker utsätta sig för.

Jessica driver fortfarande detektivbyrån Alias Investigations och hennes granne och vän Malcolm (Eka Darville) är nu en del av firman. Efter påtryckningar av Trish (Rachael Taylor) så har hon på allvar börjat att undersöka bilolyckan som dödade hela hennes familj och den hemliga organisationen IGH med läkaren Dr. Karl Malus (Callum Keith Rennie) som ligger bakom dom experiment som gjorde att hon efter bilkraschen fick dom superkrafter som hon har idag.

Det visar sig att hon inte är ensam utan att IGH under åren utfört illegala experiment på flera kritiskt skadade patienter bland annat hennes mor Alisa (Janet McTeer) som visar sig leva vilket blir en chock för Jessica.

Det visar sig att Alisa har krafter som till och med överträffar Jessicas och att hon också använt dessa till att döda vilket gör att Jessica nu står inför en konflikt: Att hjälpa och skydda sin mor eller stoppa henne och lämna över henne till kriminalkommissarie Eddy Costa (John Ventimiglia) så att hon kan låsas in för all framtid.

Samtidigt så får advokaten Jeri Hogarth (Carrie-Anne Moss) veta att hon lider av ALS och kanske inte har så många månader kvar att leva och hon får då idén att använda sig av Jessica för att också komma i kontakt av IGH och Dr. Karl Malus för att om möjligt hitta ett botemedel och hon är inte ensam för Trish har blivit besatt av att också vilja äga såna krafter som Jessica har och mer eller mindre nu tvingar Malcolm att hjälpa till att leta efter den ökände läkaren.

Jessicas relation till grannen tillika fastighetsskötaren Oscar (J.R. Ramirez) blir tätare och tätare och hon börjar så smått inse att hon saknat den värme och närhet som han och hans son Vido (Kevin Chakon) så generöst delar med sig av.

I den här andra säsongen så är det inte bara en enda buse som Jessica får tampas med utan ett antal där åtminstone två av dom tillhör hennes förflutna och dessutom så öppnas flera sprickor i relationen till både Trish och Malcolm som ju innan varit hennes närmaste och enda förtrogna.

En historia med många vändningar och skruvar, det är dramatiskt spännande och våldsamt där död, vänskap och kärlek blandas i tunga tretton avsnitt.

Obituary - Säsong 2 (2025)

 

https://youtu.be/lom4l2IeIGA?si=T-zY9qQKSASwx3JS

Regi: Rachel Carey & Gary Shore

Manus: Ray Lawlor

Foto: J.J. Rolfe

Musik: Steve Lynch

Scenografi: Louise Matthews

Producent: Gemma O'Shaughnessy

Det har nu gått en månad sen skribenten Elvira Clancy's (Siobhán Cullen) far dog och hon verkar nästan vara den som sörjer minst i stan. Hennes lust att döda börjar mer och mer sträcka sig utanför jobbet och begäret ökar än mer när hon får den unga påfrestande ambitiösa Ruby Conroy (Aisling Reid) som kollega på tidningen.

Elvira beslutar sig för att mörda Ruby men när hon väl ska utföra dådet så hinner någon okänd gärningsperson före.

Kilraven Chronicles nya chefredaktör Vivienne Birch (Máiréad Tyres) ger Elvira i uppdrag att lösa mordet, klarar hon av detta innan polisen så ska hon bli befordrad men lyckas hon inte så blir det sparken.

Samtidigt så gör journalisten och Elviras sambo Emerson (Ronan Raftery) bokstavligen allt för att lyckas i sitt värv och kunna lämna den gudsförgätna hålan dom bor i och när han nu ansvarar för tidningens politiska del så lägger han nu ner hela sin själ i att försöka påverka det lokala valet.

Allt detta samtidigt som den förre chefredaktören Hughie Burns (David Ganly) som sitter inlåst för mord får hjälp av Emerson att bevisa sin oskuld och säger sig nu veta vem som är den riktige mördaren.

Ett Fynd att Dö För av Anders De La Motte & Måns Nilsson (2022)

 

I dagens värld av kriminalhistorier fyllda av brutalitet, sex och bloddrypande död så är det ganska skönt och behagligt att luta sig tillbaka och läsa berättelser i gammal engelsk deckartradition med intressanta karaktärer i idylliskt lantlig miljö.

I den här andra delen i serien Mord på Österlen så har kriminakommissarien från Stockholm, Peter Vinston fått sin sjukskrivning förlängd vilket gjort att han stannat kvar i den lilla stugan på Österlen som han lånat av sin exfru Christina och hennes nye man Poppe som själva bor tillsammans med Vinstons dotter Amanda på Gärsnäs Slott i närheten.

Under ett besök på Degerberga Marknad så hittas en i trakten ökänd antikhandlare död. Till en början så ser det ut som ett knivmord och en misstänkt plockas snabbt in av Tove Esping på Simrishamnspolisen men Vinston är inte säker på detta och snart så har den misstänkte släppts när nya bevis kommer fram i ljuset till Espings förtret eftersom hon var säker på att hon nu löst fallet.

Tove Esping tvingas nu ännu en gång mot sin vilja samarbeta med den, vad hon tycker snobbiga och arroganta polisen från Stockholm och nu måste dom börja om från början med ett fall där en liten kinesisk skål har huvudrollen.

Klurig historia med ett antal karaktärer som på ett eller annat sätt tvingas avslöja en del skelett i sina garderober och där en av dom är en mördare som är beredd att gå över flera lik för att nå sitt mål.

Spännande, dramatiskt och riktigt bra skrivet.

Terminal (2018)

 

https://youtu.be/DqxwbnlKux4?si=Lvjp5vHuL8Fe50CK

Regi: Vaughn Stein

Manus: Vaughn Stein

Foto: Christopher Ross

Musik: Tony Clarke & Rupert Gregson-Williams

Scenografi: Richard Bullock & Zoltán Frank

Kostym: Julian Day

Producent: Tom Ackerley, David Barron, Arianne Fraser, Molly Hassell,

Teun Hilte, Josey McNamara & Margot Robbie

Under en natt i och runtomkring en tågterminal så korsas flera olika människors öden med varandra. Den av sjukdom döende engelskaläraren Bill (Simon Pegg) samt lönnmördarna Alf (Max Irons) och Vince (Dexter Fletcher) samlas allihopa på det nattöppna fiket där en ung vacker blondin (Margot Robbie) med iskall giftig tunga serverar gästerna samtidigt som den haltande lokalvårdaren eller Nattförmannen som han kallar sig själv, Clinton (Mike Myers) rör sig in och ut ur skuggorna i Terminalen med sin städvagn. 

Det läggs ut en samling neonfärgade pusselbitar i början av den här historien som inte verkar passa in i varandra över huvudtaget men som sakta men säkert fäster i varandra på det nattöppna fiket som är en central punkt i denna film och där alla inblandade verkar ha en relation till den man som kallar sig Clinton och som bara hör av sig per telefon.

Det här dramat med hämnd som en grund och som nästan känns som en pjäs lutar sig nästan enbart på skådespeleriet eftersom själva historien inte riktigt håller men skådespelarna är så pass bra att det ändå blir intressant. När och var denna historia utspelar sig får vi aldrig veta men det känns som om man befinner sig i en febrig noirliknande 80-tals dröm där tidlösa människor rör sig i sterila miljöer där neon står för den enda värmen.

Intressant och spännande film men som förlorar en hel del på den detaljrika förklaringen som presenteras på slutet där vi som tittare då aldrig får chansen att fundera lite själva vilket nog skulle ha varit bra här.