Kingpin av Leffe Grimwalker (2023)

 

Kommissarie Bella Stassi's plan är att låsa in Alex Storm några dagar i kumlabunkern för att på insidan försöka få fram information om den mystiska Kingpin men medan Alex befinner sig där så går en kraftig sprängladdning av i Gallerian i Stockholm. Nu behövs Alex på utsidan och Bella börjar samtidigt kolla upp Omega-Gruppen som hon själv tillhör inom poliskåren, är alla där verkligen dom som dom utger sig för att vara.

Grimwalker har ett jädrans driv i sitt skrivande, det är oerhört intensivt och som läsare så hinner man knappt dra ett andetag mellan händelserna och även om en del karaktärer har dött genom åren i den här serien så är ju ändå Ma kvar och man hoppas att hon får vara det ett tag till eftersom det inte är svårt att ta denna gamla men livsfarliga tant till sitt hjärta.

Våldsamt, actionfyllt och spännande.

Sommartider (2024)

 

https://youtu.be/nIxf-_u0m88?si=9c8P9GqRYC88wQvC

Den här filmen skulle ju egentligen kunna handla om vilket band som helst som börjar leka med sina instrument, startar ett band, får skivkontrakt och blir jättestora men nu handlar den om Gyllene Tider, det kanske största popbandet i Sverige någonsin och då blir det ju inte riktigt vilket popband som helst.

Per Gessle (Valdemar Wahlbeck) är en introvert, drömmande ung man som inte riktigt passar in i den värld han befinner sig i. Han har inga nära vänner och hans pappa tjatar hela tiden på att han måste ta tag i sig själv och inte bara gå omkring och dagdrömma.

Han träffar Mats Persson (Ville Löfgren) som kallas MP och som är jätteduktigt musiker och när Gessle visat honom ett antal låttexter han skrivit så bestämmer dom sig för att starta ett band.

Vid den här tiden i slutet av 70-talet så är det punk och progg som är störst och ingen är riktigt intresserade av ett gäng som spelar pop men killarna som nu har fått tillökning av Micke Syd Andersson (Phoenix Parnevik), Anders Herrlin (Lance Hedman Graaf) och Göran Fritzon (Kulas Xawier) vägrar ge sig och inom kort så får Gessle ett samtal från EMI i Stockholm.

Det här är den nästan sanna historien om hur Gyllene Tider startade och blev megastora i hela landet och det är en varm och positiv film med mycket bra skådespelare även om dom inte liknar dom riktiga bandmedlemmarna. Det är mycket musik, både från Gyllene Tider och andra band som dom hade som inspirationskällor.

Jag tyckte dock att filmen kändes lite för kort, skulle velat ha fått följa med några år till framåt men det är ändå 100 minuter av högklassisk underhållning.

 

Nightmare City (1980)

 

Original titel: Incubo Sulla Cittá Contaminata

https://youtu.be/VNd8aL41c5I?si=K1L0TyWNYdpQC6ni

Den amerikanska journalisten Dean Miller (Hugo Stiglitz) befinner sig tillsammans med sin fotograf på en flygplats där dom väntar på vetenskapsmannen Otto Angherback som ska ha någonting viktigt att avslöja. Efter en stund så landar ett helt omärkt militärflyg där piloterna vägrar svara på anrop.

Polis och militär omringar flyget och när väl dörren öppnas så väller det ut en samling deformerade människor som genast attackerar alla utanför planet.

Polisen och militären öppnar eld men kulorna biter inte på dom monsterliknande människorna som kastar sig över alla dom kan komma åt och dricker deras blod.

Miller och fotografen flyr tillbaka till TV-stationen för att varna allmänheten men blir där stoppad av generalen Murchison (Mel Ferrer) som menar på att panik måste undvikas och att detta är någonting som hans avdelning kan sköta.

Vid den här tiden när denna film gjordes av den numera kultförklarade regissören Umberto Lenzi så var kärnkraftens vara eller icke vara en stor fråga i Europa och det kom en hel del filmer om vad som skulle kunna hända vid en olycka.

Här har ju då någon form av olycka på ett kärnkraftsverk skett och dom människor som råkat ut för strålningen förvandlats till blodtörstiga monster med ansikten som mera ser ut som kålpudding med lingonsylt än något annat.

Även om manusförfattarna och regissören har en liten varning i åtanke så är nog huvudsyftet att ändå skapa en actionfylld skräckthriller som ska underhålla mer än oroa.

Hur är filmen då? Jo den är faktiskt skitdålig, skådespelarna är stela och själlösa, effekterna urusla, regin knackig, fotot amatörmässigt och manuset riktigt sunkigt.

En kul detalj är ju att Quentin Tarrantino är väldigt förtjust i denna film och att han i sin krigsfilm Inglorious Basterds namngav en av karaktärerna efter huvudrollsinnehavaren i denna historia Hugo Stiglitz.

En Helt Vanlig Familj (2023)

 

https://youtu.be/X4d93TkBaNM?si=pgWU6KTWNJW_biHL

Familjen Sandell består av 19-åriga Stella (Alexandra Karlsson Tyrefors), hennes far Adam (Björn Bengtsson) som är präst och så mamman och juristen Ulrika (Lo Kauppi). 

När denna serie i 6 delar tar sin början så är Stella 15 år och blir utsatt för ett övergrepp på ett handbollsläger. Hennes föräldrar beslutar sig för att inte anmäla händelsen eftersom hennes mor har erfarenhet av att sådana fall utan bevis sällan leder till åtal.

4 år senare så bor Sandell i ett stort hus strax utanför Lund och på ytan så verkar dom vara en helt vanlig familj men allt är inte riktigt som det ska vara. Det känns som alla går omkring och har hemligheter för varandra och trots ett till synes lugn så finns det en pyrande ilska i hemmet.

Stella har i hemlighet inlett ett förhållande med den flera år äldre Chris (Christian Fandango Sundgren) och när hon tillbringar tid med honom så tror hennes föräldrar att hon är med Amina (Melisa Ferhatovic) som är hennes bästa vän.

Familjen Sandells liv tar en chockerande vändning när Chris hittas mördad i en park i Lund och Stella häktas för brottet. Från och med att Stella låses in så ändrar berättelsen karaktär, vi får nu se historien från föräldrarnas, Stellas och även Aminas håll. 

Vad är det egentligen som har hänt och hur långt kan en förälder gå för att skydda sitt barn även om sanningen är oklar.

Det är ett otroligt tajt och välskrivet manus av Hans Jörnlind och Anna Platt som bygger på en roman av Mattias Edwardsson och regin av Per Hanefjord är stadigt säker.

Skådespelarna är enastående bra i sina karaktärer och Alexandra Karlsson Tyrefors som gör sin filmdebut här imponerar verkligen som Stella.

En dramathriller med oväntade svängar och där man som tittare hela tiden överraskas.

Journal 64 (2018)

 

https://youtu.be/cBoQFNSb1kQ?si=wKI6unsil3YgowTk

Under ett renoveringsarbete i en äldre fastighet så hittas ett dolt rum i en av lägenheterna. Byggjobbarna får en chock när väggen rivs och dom hittar fyra mumifierade kroppar sittandes vid ett dukat bord.

Kriminalkommissarie Carl Mörk (Nikolaj Lie Kaas) på Avdelning Q och hans medarbetare, Assad (Fares Fares) och Rose (Johanne Louise Schmidt) försöker hitta ägaren till lägenheten och i det arbetet så kastas dom många år tillbaka i tiden till den omtalade kvinnoinstitutionen på ön Sprogö där det förekom ljusskygga experiment med sterilisering.

Assad har sagt upp sig från Avdelning Q för att gå vidare inom polisen med andra uppgifter men har en vecka kvar när detta fall dyker upp och han tänker utnyttja varje timma till att försöka lösa fallet.

Intensivt spännande och våldsamt och en obehaglig historisk tillbakablick som bygger på verkliga händelser. 

Bortbytaren av Anders De La Motte (2022)

 

Kriminalinspektören Leo Asker har precis fått ett fall som handlar om en ung kvinna och hennes pojkvän som försvunnit spårlöst någonstans i Skåne. Hon hinner dock knappt börja undersöka saken förrän hennes chef förflyttar henne ner till källarvåningen som ansvarig för den så kallade Avdelningen för Förlorade Själar. Det visar sig att polisledningen vill ha henne ur vägen eftersom dom tagit in hjälp från Stockholm, en hjälp som är en man som Leo tidigare anmält för sexuella trakasserier.

Leo vägrar dock anpassa sig till sin nya situation utan driver sin egna undersökning i hemlighet och hon får snart upp spår som leder till en modelljärnvägsklubb i Hässleholm.

En riktigt spännande och obehaglig historia och den första i serien om kriminalinspektör Leo Asker där vi kommer i kontakt med fenomenet Urban Exploration och ett gäng modelljärnvägsfantaster, komplicerad barndom och även en korrumperad poliskår där det gäller att smöra för rätt sorts chefer.

Columbo: A Friend in Deed (1974)

 

Historien inleds med att Hugh Caldwell (Michael McGuire) ringer till sin granne mitt emot, Polischefen Mark Halperin (Richard Kiley) och får då veta av Halperins fru Margaret (Rosemary Murphy) att hennes man befinner sig på klubben. Caldwell beger sig direkt till klubben där Halperin sitter vid spelbordet och nu får vi som tittare varför Caldwell så desperat vill ha tag i polischefen: Han berättar att han av misstag har dödat sin fru och nu tänker ange sig själv.

Halperin säger åt Caldwell att lugna ner sig och att han ska vänta på klubben medan han lovar att hjälpa sin vän.

Senare på kvällen så får polisen ett samtal från sin egen chef om att det verkar som det skett ett inbrott hos grannen och väl på plats så hittas Hugh Caldwells fru Janice mördad.

Kriminalkommissarie Columbo (Peter Falk) anländer till platsen och det dröjer givetvis inte länge förrän han börjar misstänka att det där med ett inbrott som har gått fel inte stämmer.

En ganska bra historia om att använda vänskap som utpressningsredskap för egna mörka syften, tjänster och gentjänster bortom lagen.