Vena Amoris av Björn Hellberg (2022)

 

Jag tycker inte om att säga detta men en av mina stora förebilder när det kommer till det skrivna ordet, Björn Hellberg har här tyvärr släppt ifrån sig en rätt tråkig och ointressant berättelse. Det här är den 26e boken om kriminalkommissarien Sten Wall i den lilla staden där han bor och arbetar med att lösa brott tillsammans med sina medarbetare. En kvinnomördare går lös och gärningspersonen lämnar efter sig kryptiska spår med latinsk hänvisning till kärleken.

Boken känns som En-Måste-Roman som Hellberg kanske känt sig tvungen att skriva. Det vilar oengagemang över historien även om språket som vanligt är ypperligt men det har författaren liksom med sig så det kan han bjuda på av ren rutin sen så borde nog Hellberg lämna skrivkammaren ibland och röra sig bland och diskutera med en del av den yngre befolkningen på hans hemort för till och från så märker man att han inte riktigt har hängt med i samma takt som tiden gått.

Jag hoppas att detta var en tillfällig formsvacka och att jag kanske vid läsningen varit ovanligt grinig så jag ser fram emot nästa roman som jag snart ska ta tag i.

Padeldrömmar (2022)

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här serien i sex avsnitt. För det första så undrar jag vilka manusförfattarna Erik Haag och Anders Helgeson skrivit detta för, jag kan inte se att någon ålderskategori kan tycka att detta är roligt.

Jag hade förhoppningar när jag satte mig för att titta på den här serien men dom grusades redan efter några minuter och även om det en och annan gång kom en scen där man log lite så är helheten förbannat usel och det är tråkigt att en sån som Björn Gustavsson som en gång faktiskt var den mest lovande komikern i vårt land är med i en sån här sunkig produktion där alla skådespelare känns som om dom plockats ute på gatan och där faktiskt småstadsinvånare, padelsporten, polisen, försäkringskassan och badminton hånas ordentligt hårt.

Näe, det här var rätt pinsamt.

Mullvaden av Anna Karolina (2022)

 

Benny Berg är en av dom största i amfetaminbranschen i Sverige men lever utåt sett ett stillsamt liv i utkanten av Stockholm med fru och barn. Aktionsgruppen inom Stockholmspolisen ska försöka ta sig så nära som möjligt denne man så kommissarie Amanda Paller och hennes kollega Tony Seger ska spela ett äkta par och flytta in i villan mitt emot familjen Berg. Till en börja så flyter allt på smidigt men när Amandas ex, den notoriske brottslingen Adnan dyker upp så vänder allting och tar en helt annan riktning.

Detta är den fjärde berättelsen om polisen Amanda Paller och här så utspelar sig nästan hela historien i det villaområde där amfetaminmaffioson Benny Berg bor och där Amanda flyttar in tillsammans med kollegan Tony, nu under namnen Elin och Herman.

Det är spännande, dramatiskt, våldsamt och tajt skrivet och med ett par coola vändningar på slutet.

Manifest - Säsong 4 (2022)

 

Det har gått två år sedan den psykotiska Angelina mördade Ben Stone's fru Grace och kidnappade parets dotter Eden.

Ben har under den här tiden helt lämnat arbetet med att försöka rädda passagerarna på Flyg 828 och bryr sig bara om att leta spår efter Angelina och Eden medan hans andra barn Olive och Cal, hans syster Mick och hennes man Zeke, Jared, Saanvi och Vance försöker lösa gåtan med tidshoppet och dödsdatumet som närmar sig alltmer.

Jag tyckte inte om den här säsongen utan satt mest och suckade. I avsnitt sju så hände dock något, allting intensifierades och det blev olidligt spännande och dramatiskt vilket förde med sig att dom sista tre avsnitten kändes som dom gick på 15 minuter.

Det som i 3½ säsong handlat om passagerarna på Flyg 828 involverade nu hela planetens befolkning och det infann sig en domedagskänsla över hela historien kryddat med religiösa och ockulta detaljer och det räddade som tur var den här säsongen, vilken jag kan avslöja inte kommer att vara den sista.

 

The Sinner - Säsong 4 (2022)

 

Den numera pensionerade kriminalkommissarien Harry Ambrose (Bill Pullman) anländer till en liten ö utanför kuststaden Portland i norra USA tillsammans med flickvännen Sonya (Jessica Hecht). Sonya har tänkt att möta upp en gammal vän och måla medan Harry som fortfarande brottas med en del demoner ska försöka ta det så lugnt som möjligt.

Det dröjer dock inte länge förrän Harry ser en ung kvinna ta sitt liv genom att slänga sig utför ett stup. Det visar sig att kvinnan, Percy (Alice Kremelberg) tillhör den mäktigaste fiskarfamiljen på ön Muldoon och när Harry träffar dom anhöriga så misstänker han snabbt att det nog ligger en hel gömda hemligheter bakom detta självmord.

Bill Pullman är liksom i dom tidigare säsongerna enastående som den bekymrade Harry Ambrose som egentligen inte vill hålla på med polisarbete längre men som inte kan släppa taget när han väl får nys på något skumt. Här är omgivningen perfekt, en liten ö där alla känner alla och dom flesta har ett eller annat skelett i garderoben.

Iskall vindpinande spänning med en ockult kryddblandning på toppen.

All The Colors of The Dark (1972)

 

Original titel: Tutti i Colori del Buio

Den här italienska thrillern från 1972 finns i dubbade versioner under flera olika engelska titlar: All The Colors of The Dark, They'll Coming to get You och Day of The Maniac. 

Det spelar inte så stor roll under vilket namn denna produktion gömmer sig för kvalitetsmässigt är den så pass dålig att man inte bryr sig.

Jane Harrison (Edwige Fenech) lider av bisarra mardrömmar och tror sig även vara jagad av en mystisk man under sin vakna tid. Hennes man Richard (George Hilton) tror dock att hon bara inbillar sig och att hon lider av minnen från en bilkrasch ett år innan där hon förlorade sitt väntade barn.

Janes granne Mary (Marina Malfatti) säger sig ha vänner som kan hjälpa och tar med henne till ett mystiskt slott där Jane snart ser sig i klorna på en satanisk sekt.

Som sagt så är detta inte någonting att lägga på minnet förutom fotot som till och från är rätt snyggt.

Inside Man (2022)

 

Alla har en mördare inom sig, det handlar bara om en dålig dag och en bra anledning för att den ska komma fram. 

Denna mening är själva navet i den här historien och läggs fram av den dödsdömde internen Jefferson Grieff, en före detta kriminolog som en dag helt plötsligt mördade sin fru, styckade kroppen och begravde delarna på olika platser och som nu i fängelset anlitas av allehanda privatpersoner för att lösa brott.

Samtidigt som Grieff löser gåtor i sin dödscell i USA så tar prästen Harry Watling i England hand om ett USB-minne som ägs av hans kyrkvaktmästare och som innehåller detaljer som kommer att vända upp och ner på allt i Watlings liv och plocka fram någonting i honom som han aldrig trodde skulle finnas där.

Enastående och fascinerande historia i fyra avsnitt som rör sig mellan USA och England men som pusslas ihop på ett ypperligt sätt i slutet av manusförfattaren Steven Moffat och regissören Paul McGuigan och med en samling riktigt bra skådespelare som Stanley Tucci, David Tennant och Lyndsey Marshal.