Beck - Den Förlorade Sonen (2020)

 

Skelettdelar hittas i en sjö och det visar sig vara från en ung man som försvann för fem år sedan, ett fall som Martin Beck (Peter Haber) då hade hand om men som lades ned efter ett tag.

Alexandra Beijer (Jennie Silfverhjelm) tycker att det saknas en massa i den förra utredningen och konfronterar både Beck och chefen Klas Fredén (Jonas Carlsson).

Visst är det snyggt och stilrent utfört och skådespelarna kan man inte klaga på men det som stör lite i historien är att Beck's gamla grupp inte känns som en grupp längre. Dom kör sina egna race och stämningen dom sinsemellan är rätt usel.

Martin Beck själv ser bara ledsen ut i hela filmen när han lufsar omkring i sitt bandage runt huvudet och väntar på positiva eller negativa svar från läkarna.

Det är ändå skickligt regisserat av Lisa Ohlin. Spännande, våldsamt och dramatiskt.

Romeo - Min Flykt i Fem Akter av Ola Rapace (2020)

 

Ett brutalt ärligt levnadsöde nedtecknat av Ola Rapace som inte utelämnar några obekväma sanningar ur sitt liv och inte heller dom människor han mött och haft omkring sig.

Kärlek, hat och ett mörker som han försökt lindra med sex, droger och alkohol men också en innerlig passion för sitt skådespelande.

Intressant, fascinerande, sorgligt och riktigt bra.

Alien Domicile (2017)

 

https://youtu.be/S57b5u-9GGo?si=SlVlGgUGWS9HYDFM

Det mytomspunna Area 51 i Nevada öknen är platsen för denna historia där vi får följa ett par personer som har olika funktioner på anläggningen och som helt plötsligt vaknar upp instängda i ett rum ett par våningar under marknivå. 

Dom vet inte hur dom kommit dit och inte vad som hänt men dom hör mystiska ljud utifrån.

Som tittare så vet man inte heller vad som hänt och efter en stund så bryr man sig inte heller. Det mesta utspelar sig i mörker och det är bara positivt för då behöver man inte se eländet. Riktigt dålig film som tots titeln inte har någonting med det Alien monster Ridley Scott skapade i slutet av 70-talet.

Sista Vittnet (1974)

 

Original titel: The Parallax View

Journalisterna Joe Frady (Warren Beatty) och Lee Carter (Paula Prentiss) blir tillsammans med ett par andra människor på en fest vittnen till ett mord på en senator. Utredningen slår fast att mordet har begåtts av en enda galning men när vittne efter vittne dör på mystiska sätt så misstänker Carter att detta handlar om någonting annat.

En film för dom som älskar konspirationer men inte alla för personligen så är jag lite sval inför denna historia och är inte speciellt imponerad över regissören Alan J. Pakula's arbete. Många scener är alldeles för långa och sega och drar ned tempot så pass att spänningen som byggts upp hela tiden får börja om och byggas upp igen.

Warren Beatty är väl rätt bra i huvudrollen som den rätt risige journalisten Joe Frady men det som imponerar mest är fotot av Gordon Willis som är enastående.

Lucky (2017)

 

Detta blev Harry Dean Stantons sista film och snacka om avslutning för han är helt enastående som den 90-årige, kedjerökande Lucky som lever ett liv av rutiner där han börjar dagen med en cigg, en mugg kaffe och ett yogapass för att därefter ta en promenad till det lokala fiket där han fortsätter med kaffe och korsord. På hemvägen går han förbi butiken och köper ett paket cigaretter, går hem och tittar på frågesport på TV och sen på kvällen blir det puben och en Bloody Mary.

Samma procedur varje dag tills han helt plötsligt en dag ramlar ihop och måste uppsöka läkare då börjar han fundera på livet och börjar så smått inse att han lever i dess slutskede.

En fantastisk Harry Dean Stanton på en liten ort i dom sydligare delarna av USA som befolkas av ett antal kärleksfulla och roliga karaktärer som tex hans polare på puben Howard som spelas av regissören David Lynch och så möter han krigsveteranen Fred på cafét som gestaltas av Tom Skerrit som ju Stanton spelade mot nästan trettio år tidigare i filmen Alien.

Roligt, rörande och riktigt jädrans bra.

Ugglan Dödar Bara om Natten av Samuel Bjørk (2016)

 

Original titel: Uglen

En ung kvinna hittas död, hon ligger naken på en bädd av fågelfjädrar och runt henne ett pentagram av ljus.

Någon form av ritualmord tänker poliskommissarie Holger Munch och Mia Krüger när dom försöker pussla ihop ledtrådarna. Plötsligt så blir dom kontaktad av en ökänd näthackare som säger sig ha hittat en film på nätet som kan ha med mordet att göra samtidigt som en underlig kuf i vit cykelhjälm kommer in till polisen och erkänner brottet.

En historia med, till en början en hel mängd lösa trådar som till slut ändå knyts ihop och som blir en personlig käftsmäll för den överviktige och kedjerökande Munch som i den här berättelsen inte riktigt är med i matchen och beter sig riktigt amatörmässigt många gånger. Det är så pass att jag blev mäkta irriterad mer än en gång på den gode kommissarien. Istället är det den självdestruktive Mia Krüger som är den helt klart glänsande glaskulan i påsen.

Skickligt skrivet är det, spännande och skruvat.

Hunter Killer (2018)

 

Rysslands galne försvarsminister Durov (Michael Gor) genomför en kupp och fängslar landets president Zakarin (Alexander Diachenko) för att sen lägga skulden på USA .

En specialstyrka skickas till Ryssland för att frita presidenten och när uppdraget är slutfört så ska dom hämtas upp av ubåtskaptenen Joe Glass (Gerard Butler) och hans besättning som med hjälp av den ryska kaptenen Andropov (Michael Nyqvist) ska lirka sig in på ryskt vatten.

Denna film regisserad av Donovan Marsh är ju visuellt väldigt välgjord men historien är ju långt ifrån trovärdig, nästan löjlig faktiskt. Gerard Butler passar ju bra i såna här roller och hans samspel med Michael Nyqvist som är strålande som den ryske ubåtskaptenen Andropov är riktigt bra.

En överspelande Gary Oldman tillför egentligen ingenting till den här snygga filmen som är explosiv underhållning för stunden men som ändå innehåller ett par sjysta klaustrofobiska scener i ubåtsmiljö.