En Sista Önskan av Jonas Moström (2023)

 

Den här boken är den första delen i en serie om läkaren Nathalie Svensson som vi känner från thrillerserien om henne och kommissarien Johan Axberg. Här får vi följa Nathalie som ung och strax innan hon börjar sin utbildning.

Hennes mormor ligger för döden men har något viktigt att berätta innan hon går bort och det Nathalie får höra kommer att förändra livet för ett antal människor både inom familjen och utanför.

En bra dramatisk och spännande historia till en början men som sjunker ihop betänkligt mot slutet som känns lite hafsigt ihoprafsat.

Trasapan av Leffe Grimwalker & Alex Storm (2025)

 

Alex och Ma är på väg att besöka Alex mors grav och efter det avsluta sin roadtrip genom Sverige där dom bara lämnat död bakom sig, slå sig till ro och leva som vanliga människor. Ma får dock tråkigt och stjäl en väska från en man som somnat på en tågstation och denna stöld får helvetets eldar att ånyo blossa upp. 

Varken Ma eller Alex vet vad den låsta väskan innehåller men det måste vara någonting otroligt viktigt eftersom dom nu helt plötsligt är jagade av en massa lejda mördare.

Av en slump så blir dom själva snuvade på väskan av en ung tjej och sällar sig till jägarna eftersom Ma vägrar släppa tanken på vad som kan finnas i den.

Historien i sig är väl inte så imponerande, det är en jakt på en väska med mystiskt innehåll och väskan byter ägare ett antal gånger så att det ibland nästan går åt buskishållet men det är ett sånt jädra driv i berättandet så att man bara dras med i allting som händer och köper rubbet och karaktärerna Alex och Ma är ju nu efter många böcker ett fantastiskt par som fortfarande levererar överraskningar vilket Alex verkligen får ett par doser av i den här boken.

Scream VI (2023)

 

https://youtu.be/h74AXqw4Opc?si=lsGlP5Dkkr6ulLLI

Regi: Matt Bettinelli-Olpin & Tyler Gillett

Manus: James Vanderbilt & Guy Busick

Foto: Brett Jutkiewicz

Musik: Sven Faulconer & Brian Tyler

Producent: Paul Neinstein, William Sherak & James Vanderbilt

Jag gillade den femte Scream-filmen i ordningen och det är samma regissörer och manusförfattare som ligger bakom den här uppföljaren men tyvärr så verkar dom ha tappat det mesta av kreativitet någonstans på vägen för här går det enbart på i gamla hjulspår, ingenting nytt under solen förutom då att denna historia utspelas i New York och inte som brukligt i staden Woodsboro.

Melissa Barrera och Jenna Ortega är bra som dom två huvudkaraktärerna Sam och Tara Carpenter och gänget runtomkring dom fungerar också helt okey men sen så kan man reta upp sig på att Ghostface går fram som en noshörning på uppåttjack, dödar alla i sin väg men när det kommer till tjejerna som är målet för denne mördare så beter hen sig som en ren amatör, halkar och snubblar, åker på stryk och verkar inte alls ha koll på någonting.

Det finns en riktigt cool sekvens när Mindy (Jasmin Savoy Brown) befinner sig på en fullspäckad tunnelbana med mängder av utklädda människor och där givetvis några då har en Ghostface-mask på sig, den scenen är både spännande och riktigt snyggt utfört men sen i slutet när allting avslöjas så ska givetvis den eller dom (jag ska inte avslöja mer) som ligger bakom det hela berätta hur, när och varför vilket bara blir så tröttsamt och klichéartat.

Jag förstår om en riktig Scream-fantast gillar det här eftersom den säkert kan hitta en hel del nostalgiska detaljer som höjer upplevelsen men filmen ska ju faktiskt också kunna stå på egna ben och inte bara luta sig mot föregångarna och den här klarar inte riktigt av det tyvärr trots en del sjyssta actionscener och ett snyggt foto.

När slutet kommer i denna historia så vet man också direkt att det kommer att dyka upp en uppföljare inom kort eftersom några av karaktärerna, hur många knivhugg dom än fått överlever, självklart av den anledningen att dom ska kunna vara med i nästa film också.

Bunker (2022)

 

https://youtu.be/3pmpSKyFJEE?si=BolPAnz4xxO7J3lE

Regi: Adrian Langley

Manus: Michael Huntsman

Foto: Matthew Quinn

Musik: Andrew Morgan Smith

Producent: James Huntsman & Patrick Rizzotti

Vi befinner oss under det 1:a Världskriget där några stycken engelsmän och amerikanare upptäcker att den tyska skyttegrav som ligger en bit framför dom helt plötsligt tystnat och nu verkar övergiven.

Under ledning av Löjtnant Turner (Patrick Moltane) så beslutar dom sig för att undersöka saken och när dom väl ålat dit så finns det ingen människa kvar.

Dom hittar en bunker i skyttegraven som någon har barrikaderat från utsidan och när dom nyfikna männen tar sig in så hittar dom en korsfäst tysk soldat som fortfarande lever.

I samma stund så rasar taket samman och gruppen ser sig nu instängda i bunkern med en allvarligt skadad tysk och någonting annat som verkar röra sig i dom gångar därinne.

Klaustrofobiskt så det räcker och bara den biten är ju lite obehaglig, tyvärr så är manuset ganska torftigt och dessutom svårbegripligt och regissören har inte lyckats med att göra en intressant film, mycket för att skådespelarna faktiskt är riktigt dåliga.

Det mest fascinerande är att inledningen med förtexterna och musiken är riktigt bra och lovar en hel del men sen så tar det bara en eller två scener innan man inser att det här är inte bra alls. Jag tror dock att hela filmteamet har haft riktigt roligt när dom gjort denna film, det känns som om skådespelarna ger allt som om det ligger en Oscarsnominering i potten men tyvärr så saknar dom både talang och kunskap för att det ska rädda den här underliga historien.

Dom ganska blodiga effekterna är ändå bra gjorda och det är väl filmens behållning. 

Suddenly (1954)

 

https://youtu.be/DPmU-5SfUQU?si=KS2ZisVeKQGH9hCK

Regi: Lewis Allen

Manus: Richard Sale

Foto: Charles G. Clarke

Musik: David Raksin

Producent: Robert Bassler

I den lilla staden Suddenly där det aldrig händer någonting av värde så får sheriffen Todd Shaw (Sterling Hayden) en dag veta att USA:s president ämnar stanna till där med sitt tåg på väg mot Los Angeles.

Shaw som i vanliga fall använder sina dagar till att försöka bli ihop med den unga änkan Ellen Benson (Nancy Gates) får nu andra saker att tänka på.

Secret Service ledda av agenten Dan Carney (Willis Bouchey) anländer till staden för att informera Shaw om vad som behövs göras när det gäller säkerheten.

Samtidigt så anländer John Baron (Frank Sinatra) och hans kollegor Benny (Paul Frees) och Bart (Christopher Dark) till stan och dom beger sig direkt till den äldre Pop Benson (James Gleason) som bor i ett hus på en kulle strax ovanför tågstationen tillsammans med Ellen som är hans svärdotter och hennes son Pidge (Kim Charney).

John Baron säger att dom tillhör FBI och har kommit till staden just för presidentens besök men det visar sig snart att främlingarna har helt andra planer.

Frank Sinatra är enastående bra som den ondskefulle John Baron som planerar att skjuta presidenten så fort han kliver av tåget. Han och hans hejdukar håller familjen Benson och sheriffen som gisslan i huset i väntan på att tåget ska ankomma till tågstationen, samtidigt så försöker Shaw och Pop hitta någon svag punkt hos männen som dom kan utnyttja för att förhindra det planerade dådet.

En bra, våldsam och tät psykologisk thriller där skådespelarna är dom som driver berättelsen framåt.

Ghosts - Säsong 4 (2023)

 

https://youtu.be/4UT5niN1xCA?si=BWQ0DXtUD-u05VY4

Regi: Simon Hynd

Manus: Mathew Baynton, Jim Howick, Martha Howe-Douglas,

Laurence Rickard & Ben Willbond

Foto: Trevelyan Oliver

Musik: Ralegh Long

Producent: Pat Tookey-Dickson

Den här fjärde säsongen började ganska trögt, det kändes som om manusförfattarna verkligen led av idétorka och humorn som man vant sig vid efter dom tidigare säsongerna var som bortblåst men sen efter ett par avsnitt då det ovanliga hände att det blev lite allvarlig dramatik när en av spökena på slottet helt enkelt försvann eller vandrade vidare till, ja vad man då hamnar någonstans. Dom andra spökena sörjde som om det var en begravning av någon levande person och detta blev en klurig tvist i berättelsen och ett uppsving för hela säsongen då humorn helt plötsligt var där igen och nu varmare än någonsin. Detta drag räddade faktiskt hela säsong 4.

Som i dom tidigare säsongerna så spelas paret Alison och Mike Cooper av Charlotte Ritchie och Kiell Smith-Bynoe medan dom osaliga andarna av Lolly Adefope, Mathew Baynton, Simon Farnaby, Martha Howe-Douglas, Jim Howick, Laurence Rickard, Ben Willbond och Katy Wix.

Stormeld av Anna Granlund & Alex Storm (2025)

 

Lily Rose och Frida gömmer sig i Skräckens Berg i Honshu, Japan men under en orkan så kidnappas Frida och spåren som Lily Rose följer leder henne till en mystisk circus i Berlin där en gammal fiende som hon trodde var död väntar och brutala minnen från Det Andra Världskrigets utrotningsläger.

En oerhört intensivt berättad historia med ett tempo som skulle ge böter på vilken motorväg som helst. Det känns som om boken tar slut väldigt fort och det beror väl på att det är så kompakt allting.

Vid det här laget (det här är ju den 20:e boken i Alex Storms värld) så är karaktärerna väldigt skarpa, man känner dom ordentligt men det går nog inte att bara komma in i den här bokserien mitt i, man måste nog ha hängt med från början för det är mycket att hålla i huvudet, det är som att jonglera med 18 bollar samtidigt.

Spännande, dramatiskt och våldsamt är det även om slutet känns lite för mycket.