Pleasure (2021)

 

https://youtu.be/37RT7JJ2igU?si=0-pCDyEgETMdP6w6

Regi: Ninja Thyberg

Manus: Ninja Thyberg

Foto: Sophie Winqvist

Musik: Karl Frid

Producent: Erik Hemmendorff, Eliza Jones & Markus Waltå

Den unga Bella (Sofia Kappel) åker till USA med ett enda mål och det är att bli filmstjärna i porrfilmsbranschen. När hon står i tullen på flygplatsen och får frågan om hennes besök handlar om business or pleasure så svarar hon pleasure med ett leende i mungipan.

Vi får sen följa Bella Cherry som hon nu kallar sig i en bransch där man måste ställa upp på allt om man vill bli berömd. Fotot är nästan dokumentärt och riktigt bra, det är en hel del naket och eftersom det är en kvinnlig regissör så är det faktiskt fler erigerade snoppar än kvinnligt kön vi får se.

Sofia Kappel är fantastisk som Bella och dom riktiga porrskådespelarna runtomkring henne är också bra men ändå så känna allting lite opersonligt. Intressant och fascinerande är det dock.

Medellín (2023)

 

https://youtu.be/sCmCayvkABI?si=-pr1tSc20obYhc3K

Regi: Franck Gastambide

Manus: Franck Gastambide & Charles Van Tieghem

Foto: Antoine Marteau

Musik: Paul-Marie Barbier & Julien Grunberg

Producent: Eric Altmayer & Nicolas Altmayer

Reda (Ramzy Bedia) är en cool förortskille som tillbringar den största tiden i träningslokalen när han inte hänger med bästa polaren Stan (Franck Gastambide).

Reda's bror Brahim (Brahim Bouhlel) är influencer och stort fan av den colombianske kartelledaren och under en resa till Medellín i Colombia så kontaktar han Reda och säger att han kidnappats av knarkkartellen vilket medför att Reda försöker samla ihop ett team för att befria brorsan. Den ende som dyker upp förutom Stan är dock den kortvuxne Chafix (Anouar Toubali).

En riktigt skruvad actionkomedi med ett gäng lika skruvade karaktärer med en riktigt bra Raymond Cruz som den labile knarkbaronen El Diablo sen så får våra hjältar också oväntad hjälp av Robbie som faktiskt görs rätt bra av Mike Tyson.

Det är ibland riktigt våldsamt och däremellan hysteriskt roligt men lite ojämnt.

Koka Björn (2025)

 

https://youtu.be/egOLwFUH5F0?si=2aHaRQj0AkIj0iVI

Regi: Trygve Allister Diesen

Manus: Jesper Harrie efter en roman av Mikael Niemi

Foto: Aril Wretblad

Musik: Anne Chmelewsky

Producent: Mia Welin och Anagram Sweden

En präst (Gustaf Skarsgård) anländer till den lilla orten Kengis i Norrbotten för att påbörja sitt arbete i kyrkan på platsen, med sig har han sin fru Brita Kajsa (Ane Dahl Torp), två döttrar och styvsonen Jussi (Emil Karlsen). Strax efter att prästfamiljen slagit sig ner så försvinner en piga i byn och spåren som hittas får länsman Brahe (Magnus Krepper) och Dr. Sederin (Johan Widerberg) att misstänka att en björn är den skyldige.

Prästen är dock av en annan åsikt och börjar genast tillsammans med Jussi inleda en egen undersökning av fallet och nu dyker det upp en hel del karaktärer som kan misstänkas eller åtminstone veta något om fallet såsom konstnären Beronius (Simon J. Berger), bondgrabben Roope (Jaakko Ohtonen), handlaren Lindmark (Jonas Karlsson) och Patronskan Sjödahl (Pernilla August).

Med den erfarenhet man har av svenska försök att göra ett historiskt drama så hade jag inga höga förväntningar trots alla goda skådespelare men jag måste här erkänna att regissören Trygve Allister Diesen pusslat ihop ett mäktigt kriminaldrama efter romanen av Mikael Niemi. 

Skådespelarna är lysande i sina mindre och större roller, fotot är riktigt bra och spänningen hålls uppe från första till det sista avsnittet.

Det fanns en och annan detalj som jag reagerade på och det var bland annat att alla människor oavsett ställning var otroligt smutsiga i sina ansikten, dom badade bastu och var nere vid ån och tvättade kläder men ingen verkade ägna en droppe vatten åt sina fejs och sen så blev det faktiskt lite komiskt när prästen står med sin hatt, cape och pipa i munnen och säger till Jussi att han ska använda ögonen: Sherlock Holmes och Dr. Watson i Norrbotten.

Dessa detaljer är dock ingenting som stör helheten utan det är en riktigt bra och spännande, våldsam och dramatisk serie om brott i Norrland under 1800-talet.  

R.I.P. - Tchéky Karyo (1953-2025)

 

Ålderskris med Keyo och Rheborg (2025)

 

Den förra serien med Keyo och Rheborg när dom tillsammans åkte igenom Ryssland blev en stor succé och då måste givetvis en uppföljare produceras och för att hitta på något tema så blev det ålderskris, ett fenomen som dom båda verkar dela. Kristina "Keyo" Petrushina närmar sig 30 och börjar känna stressen att skaffa barn medan Johan Rheborg precis har passerat 60 och har börjat få svårt att hitta motivation.

Tillsammans beger sig dessa två omaka vänner ut i världen för att träffa människor och höra vad dom har att säga och om dom har några råd att komma med.

Visst är det intressant och roligt men inte i närheten av deras första resa tillsammans och det för att denna serie känns lite påtvingad. Det känns som om SVT har tjatat fram detta program och att det inte är något som Keyo och Rheborg har kokat ihop.

Underhållande är det ändå och det mest för att båda dessa två personer ändå är väldigt charmiga.

Generation Noll av Stefan Ahnhem (2025)

 

En dödlig konspiration smaksatt med terrorism är vad författaren Stefan Ahnhem har pusslat ihop här i hans hittills mäktigaste roman där kommissarien Fabian Risk ännu en gång får vandra på gränsen mellan liv och död.

Det har gått 13 år sedan Fabians son Theodor begick självmord och efter den händelsen så gick även han och hans fru skilda vägar.

En transformatorstation släcker halva Skåne och det blir början på ett antal bisarra och våldsamma händelser som till slut leder till ett slott och en mäktig familj. Fabian blir tvungen att ta hjälp av den före detta rättsläkaren Einar "Flätan" Greide som han själv såg till hamnade i fängelse på livstid för ett antal mord och dessutom den danska ex polisen Dunja Hougaard i jakten på att nysta upp en konspiration som hotar hela det Svenska samhället om den går i lås.

Ahnhem har verkligen skruvat till en historia till max och ryggar inte för någonting hur obehagligt eller obekvämt det än månne vara.

Det är en imponerande och maffig historia och en lång sådan.

Rekviem för Selina (2015)

 

https://youtu.be/ER_XAUhkUgY?si=qG2BE1H54jq6wHQe

Regi: Rikke Gregersen

Manus: Benjamin Berglund & Emmeline Berglund efter verkliga händelser

Foto: Torbjörn Sundal Holen

Musik: Espen Lind

Producent: Ingunn Nora Rensel

Selina (Elli Rhiannon Müller Osborne) är 17 år och bor med sin mor (Veslemöy Mörkrid) så långt upp i Norge man kan bo. Hon är en outsider och mobbad i skolan och hennes enda vän är grannen Johan (Oliver Sletvold Andersen) som också är en person som befinner sig utanför den sociala sfären på den lilla orten där dom bor.

Selina är övertygad om att hon är ämnad för någonting större och börjar så smått i mitten av 2000-talet skriva dagbok på nätet. Hon skriver om allt och alla på skolan och väjer inte för något vilket innebär att hon blir ännu mer utstött än vad hon var.

Efter ett tag så får ett ungdomsprogram på NRK nys om henne och gör ett reportage och efter detta så blir ingenting som förut.

Hon blir en av dom första och största bloggarna vilket för med sig en flytt till Oslo, plastikoperationer, fester och droger och TV-program och allting skre i en rasande fart.

Den här serien bygger på bloggaren Sophie Elise Isachsens liv som kallades för Norges största bloggare och landets farligaste förebild. Hon skrev och gjorde saker som ingen annan bloggare, hon låg alltid utanför gränserna och hade fler hatare än fans men detta faktum använde hon bara som en kraft i sitt bloggande.

Elli Rhiannon Müller Osborne är helt strålande som bloggaren Selina som vi får följa från en ganska naiv ung tjej till en person som hämnas på alla hon inte gillar på sin blogg och som inte tvekar att slänga kläderna och sprida en hel del kontroversiella åsikter.

Det är dramatiskt och riktigt roligt till och från men också tragiskt så att det nästan gör ont.