Daddy's Home 2 (2017)

 

Den första filmen blev en riktig publiksuccé och självklart så pusslade manusförfattaren och regissören Sean Anders ihop en del två så fort som det bara gick och för att försöka göra denna andra film än mer intressant så får här dom båda papporna (som nu är bästa polare) Brad (Will Ferrell) och Dusty (Mark Wahlberg) sällskap av sina egna pappor i form av Kurt (Mel Gibson) och Don (John Lithgow).

Jag vet inte om man ska kalla denna för en julfilm men faktum är att mer än halva historien handlar om just jul och att fira den högtiden ihop med familjen med allt vad detta innebär av kärlek, mat, snö och pynt så den hamnar nog ändå i kategorin julfilmer.

Brad och Dustys pappor kommer alltså på besök och dom två är precis lika olika som deras söner är. Don är kärleksfull och närvarande medan Kurt är hård, iskall och frånvarande men efter ett antal pinsamma och dråpliga händelser, personliga uppvaknanden och julens kraft att föra människor närmare varandra så kan i alla fall dom två eller snarare tre familjerna till slut bli till en enda stor.

Tyvärr så är detta inte roligt utan mer pinsamt och fånigt än någonting annat. Det blir för mycket av allting utom humor som det är alldeles för lite av.

Pappa och Vi (1947)

 

Original titel: Life with Father

https://youtu.be/FrbQ0YjSFSI?si=KbkZ8fSmchy0-RFo

Den framgångsrike affärsmannen Clarence Day (William Powell) är övertygad om att han kan sköta sin familj precis så som han sköter sina affärer på kontoret. Han tror att det är han som har hand om all logistik på hemmaplan när det egentligen är hans hustru Vinnie (Irene Dunne) som har järnkoll på deras fyra söner, anställda och allt annat som ska fungera i hemmet.

Clarence har ett hett temperament och blossar upp så fort saker och ting går utanför dom ramar han satt upp men Vinnie tar allt med en nypa salt ända tills den dag hon får veta att hennes make inte är döpt.

Detta är en filmversion av en pjäs och det märks eftersom hela berättelsen utspelar sig i ett hus och där i ett fåtal rum. Manuset är kanske inte så imponerande men det är däremot William Powell som Clarence Day, han är helt enastående och bär upp hela filmen på sina axlar och blev också nominerad för en Oscar för rollen.

En ung Elisabeth Taylor kan vi se som Mary Skinner men hon gör inte så mycket mer än fnittrar och gråter. Resten av aktörerna gör ett bra arbete men hamnar i skuggan av Powell och hans fantastiska minspel, utbrott och stiliga mustasch.

Förrädarna av Per E. Åsberg (2023)

 

Den här berättelsen börjar några månader efter att boken Fångarna avslutats. Johan och Fredrik har försökt gå tillbaka till sina vanliga liv igen medan Nono stannat kvar i Husby och nu styr gänget Ghosts med den unge Charlie vid sin sida. 

Johan har precis blivit befordrad medan Fredrik har svårt att släppa händelserna i Husby. När två unga poliser försvinner spårlöst i Husby och Nono misstänks vara inblandad så kontaktar Fredrik polisen och säger sig ha bevis för att hans barndomsvän inte har med saken att göra.

En internationell brottsorganisation sprider ut sina tentaklar i Husby och plötsligt ser sig Johan återigen vara mitt i händelsernas centrum samtidigt som misstankar om förrädare sprids både hos polisen och bland gängen.

En uppföljare till boken Fångarna som inte alls är lika detaljrik vad det gäller karaktärer och omgivning, här är det mera rock n roll och rakt på, fullt ös i en sådan takt att det ibland känns lite rörigt. Det där mäktiga brottssyndikatet som helt plötsligt visar intresse för lilla Husby i Stockholms utkanter känns som en detalj som kunde ha sparats på men jag vet inte om författaren har mera och andra intressanta planer i framtiden som gör att inhoppet i denna historia kan vara mer viktig än vad jag tror.

Bra skrivet är det och man kan inte klaga på intensiteten och spänningen även om det känns lite för mycket på en gång.

R.I.P. - Robert Redford 1936-2025

 

Daddy's Home (2015)

 

https://youtu.be/OeknNwE4e1E?si=AuHVB7m_GwzZuS3t

Brad Whitaker (Will Ferrell) har ett lyckligt förhållande med Sara (Linda Cardellini) och har ett bra jobb på den lokala radiostationen Smooth Jazz. Den enda detaljen som är ett litet gnissel i hans liv är att han inte är Saras två barns riktiga far. Han gör allt för att Megan (Scarlett Estevez) och Dylan (Owen Vaccaro) ska acceptera honom och det verkar gå bra tills barnens riktiga pappa Dusty (Mark Wahlberg) helt plötsligt dyker upp.

Dusty är en snygg och vältränad äventyrare som egentligen har allt som Brad saknar och nu börjar en kamp om familjen och vem som egentligen är den bästa pappan.

Egentligen en ganska enkel och rätt fånig historia men jag hade ändå riktigt kul när jag såg den och Will Ferrell och Mark Wahlberg är bra som dom två motpolerna och det finns en hel del riktigt roliga scener att gotta sig åt bland annat den under en basketmatch när en överförfriskad och förbannad Brad försöker impa på sin familj men där allt som kan gå åt pipan verkligen gör det och så är scenerna från hans jobb och diskussionerna med hans chef Leo (Thomas Haden Church) hysteriskt roliga.

Kameliadamen (1936)

 

Original titel: Camille

https://youtu.be/dpY7w3SxNyE?si=WRAHV2PJfeeXKaOC

Den vackra men iskalla Marguerite Gautier (Greta Garbo) går från den ena rika mannen till den andra i utbyte mot pengar som kan bekosta hennes storslagna våning, smycken, klänningar och utelivet i Paris.

Hela hennes liv förändras dock då hon samtidigt som hon inleder ett förhållande med den rika och mäktiga Baron de Varville (Henry Daniell) blir på riktigt förälskad i den unge Armand Duval (Robert Taylor).

Armand är långt ifrån dom välbärgade män som Marguerite vanligtvis umgås med utan lever på dom pengar som hans far Monsieur Duval (Lionel Barrymore) i mindre doser delar ut till honom men han vinner hennes hjärta och hon har inga problem med att lämna rikedom i form av de Varville och socitetslivet mot en lantlig idyll utanför storstaden.

Ett intensivt triangeldrama där Greta Garbo är storslagen i rollen som den kurtiserande socitetsdamen Marguerite Gautier som livnär sig på rika män men som helt ändrar personlighet när hon får erfara äkta kärlek när hon möter den unga stiliga Armand Duval som spelas alldeles utomordenligt av en ung Robert Taylor.

Två män som nu riskerar allt för en kvinna som i sin tur måste välja mellan pengar och kärlek.

Regissören George Cukor har satt ihop ett strålande romantiskt drama med ett otroligt vackert foto av William H. Daniels och Karl Freund och känslosam musik av Herbert Stothart.

Flight Risk (2025)

 

https://youtu.be/ojC9JBuccJA?si=o-f7ktsQ67-XNjE-

Den här thrillern är Mel Gibsons första som regissör på nästan 10 år och jag måste säga att han känns lite ringrostig.

Polisen Madolyn (Michelle Dockery) ska föra maffiavittnet Winston (Topher Grace) från en liten ort i Alaska till en rättegång. Piloten på det lilla planet som spelas av Mark Wahlberg visar sig dock vara lejd av maffiabossen som ska åtalas och nu inleds en kamp på liv och död mellan dessa tre personer högt över Alaskas bergsmassiv.

Det är kul att se Mark Wahlberg i en sådan här annorlunda karaktär även om han spelar över en del och visst är det spännande i det trånga utrymmet högt över marken där hela filmen faktiskt utspelar sig.

Michelle Dockery är bra som polisen Madolyn men ekonomen tillika vittnet som spelas av Topher Grace är ganska träig och filmen i sig är rätt kantig och själlös, det är enbart den intensiva spänningen som håller hela historien uppe och som gör att allting ändå är en helt okey underhållning.

Jag hade också velat se mer av slutet och han som heter Hassan som befinner sig på marken och som Madolyn har radiokontakt med under hela flygresan, blev det någon dejt med dans för dessa två, klarade sig Winston och hur gick det med Madolyns chef och rättegången?