Den Tredje Passageraren av Tony Johansson (2014)

 

I september 2001 hittas en känd högerextremist död på en gata i Landskrona. Allt tyder på att det rör sig om en smitningsolycka. Journalisten Erik Larsson skriver om händelsen men efter ett tag så lägger polisen ned undersökningen och allt faller i glömska tills ett vittne helt plötsligt hör av sig till Larsson och säger sig ha sett allt.

Erik Larsson inser snart att det är flera personer som vill ha tag i detta vittne och nu inleds en kapplöpning där både polis och högt uppsatta militärer verkar ha med saken att göra.

Politiskt skarp i alla detaljer, spännande och dramatiskt där man som läsare inte har en aning om vem man kan lita på.

Stargate (1994)

 

https://youtu.be/c3sgzrgpn8s?si=nHohGCQlEv-GtbQ6

Det verkar som om regissören Roland Emmerich och manusförfattaren Dean Devlin har försökt att göra en blandning av Star Wars, Jakten på den Försvunna Skatten och Independence Day med mystisk arkeologi, utomjordingar och militära hemligheter och resultatet har tyvärr blivit allt annat än lyckat. 

Den unge Egyptologen Dr. Daniel Jackson (James Spader) blir en dag kontaktad av en Catherine Langford (Viveca Lindfors) som vill att han ska komma till en militär hemlig bas där det finns en historisk artefakt från det forna Egypten som Catherine's far ska ha grävt upp på 20-talet.

Det visar sig vara en port till någonting som bara väntar på att låsas upp, något som alla väntar att Dr. Jackson ska kunna göra.

Så länge alla håller sig i nutiden så har filmen fortfarande en ganska härlig mystisk inramning men när Dr. Jackson väl har låst upp denna port och han får bege sig igenom den med en grupp kraftigt beväpnade soldater ledda av den deprimerade och sura Löjtnant Jack O'Neil (Kurt Russell) så förvandlas allting till en riktigt fånig historia som inte håller ihop någonstans.

James Spader och Kurt Russell klarar sig bra men alla andra skådespelare i mindre och större roller runtomkring dom håller inte måttet och givetvis så har en töntig kärleksrelation pusslats in i berättelsen också och en detalj som handlar om O'Neils bakgrund (som jag inte ska avslöja) som också enbart blir löjlig.

Jag vet att jag inte var speciellt förtjust i denna film när jag såg den första gången för över 25 år sedan och jag hade inte ändrat åsikt nu.

Ute och Cyklar (2025)

 

https://youtu.be/OEXRXOW5BBU?si=pLz3fbeRitfEANZx

I den här filmen så får vi åter träffa syskonparet Lisa (Katia Winter) och Daniel (Fredrik Hallgren) men till skillnad från Vasaloppet som dom åkte i den förra filmen så är det Vätternrundan som gäller här. Lisa går nu på AA möten och satsar på ett ordnat liv med polisen Anders (Ulf Stenberg) som hon träffade i den förra filmen medan Daniel slits mellan träning med sitt team och äktenskapliga problem med sin fru Klara (Rakel Wärmländer).

Dom medverkande får slita lika mycket på landsvägarna som i sina relationer och det är nog mera personliga uppförsbackar än i loppet men det är trots en hel del mörka stunder en må-bra-film och regissören Mårten Klingberg har tillsammans med manusförfattarna Maria Karlsson och Christin Magdu pusslat ihop en bra historia med en blandning av allvar, komiska och pinsamma situationer och så lite sport på det och skådespelarna är rutinerade och bra och vet vad dom sysslar med. 

98 minuters trevlig underhållning utan att direkt överraska.

Ur Spår (2022)

 

https://youtu.be/KAD8V2Uxwd0?si=KFNLNs5x8HEwC6gn

Syskonen Lisa (Katia Winter) och Daniel (Fredrik Hallgren) kunde inte vara mer olika varandra. Lisa är arbetslös med alkoholproblem och en yngre dotter som hon är på väg att förlora vårdnaden om medan Daniel är IT-chef, tjänar bra och lägger all sin lediga tid för träning inför Vasaloppet. Daniel brottas dock med ett bekymmer, han och hans fru Klara (Rakel Wärmländer) kan inte få barn hur mycket dom än försöker och Klara tycker att Daniel lägger hela sitt engagemang på träning istället för deras gemensamma mål.

Daniel försöker hjälpa sin syster och få henne på rätt spår och kommer med förslaget att hon ska åka Vasaloppet med honom och i ett svagt ögonblick då hon tror att loppet bara är 9 km långt så säger hon ja.

Livskriser på olika nivåer är grunden i denna må-bra historia och som tittare så blir man ju inte direkt överraskad, man vet att allting kommer att lösa sig till slut men det gör ingenting för man har roligt längs vägen, eller längs spåret kanske man ska säga. Skådespelarna är riktigt bra i sina karaktärer, det är till och från hysteriskt roligt och pinsamt men också allvarligt dramatiskt och kombinationen fungerar bra.

Filmen är regisserad av Mårten Klingberg och manuset står Maria Karlsson för och i övriga roller så kan vi bland annat hitta Leif Andrée som landets snällaste taxichaufför, Torkel Petersson, Susanne Thorsson och så Kalle Moraeus som sig själv.

The Alto Knights (2025)

 

https://youtu.be/1aayuOp0AnE?si=DQMKETAuKAAHQrSw

När jag sett denna maffiahistoria som bygger på verkliga händelser så sitter jag och funderar på vad regissören Barry Levinson egentligen vill förmedla. Vill han visa att han minsann ska tillhöra dom där filmskaparna som kan göra en mäktig maffiafilm med mycket prat och lite action eller ville han ge Robert De Niro en chans att briljera eftersom han här spelar dom två bärande rollerna själv, alltså maffiabossarna Frank Costello och Vito Genovese.

Jag har ingenting emot en film som inte är actionfylld på något sätt men den måste ändå ha scener som har ett bra driv, som för filmen framåt på ett eller annat dramatiskt sätt. Tyvärr så finns det alltför många scener här som känns rätt meningslösa och som inte tillför någonting och så har filmmakarna i tid och otid lagt in foton från dom verkliga händelserna men det känns bara som ett sätt att fylla ut tiden.

Att Robert De Niro är en av dom största skådespelarna råder det ju inga som helst tvivel om men det hade räckt med att han gjorde en karaktär i den här filmen, han gör detta på ren rutin och känns rätt ointresserad faktiskt.

Njae, den här filmen kommer inte att kommas ihåg som någon av dom stora maffiahistorierna även om Barry Levinson och manusförfattaren Nicholas Pileggi kanske hade dom förhoppningarna. 

 

Den Röde Hanen av Anna Granlund (2020)

 

Jessica Frank har precis flyttat till Stockholm efter att ha jobbat ett antal år som brandman i Umeå. Efter en svår olycka på jobbet så utbildade hon sig till Brandingenjör och ska nu jobba med utredningar och arbeta förebyggande på Östermalms Brandstation i huvudstaden.

Brandmästare Stefan Berg är den som tar hand om Jessica när hon påbörjar sitt nya uppdrag och ganska snart så utvecklas någon form av tycke dom två emellan även om det är något som inte sägs.

Brandstationen börjar drabbas av ett antal olyckor som är för många för att dom ska vara en slump och det verkar som om det är någon inom organisationen som är ansvarig och på något sätt försöker sätta dit Stefan.

Den här handlingen är förlagd till största delen på brandstationen och det märks att Anna Granlund är rätt insatt i jobbet med alla dess detaljer för det känns (i alla fall för en oinvigd på området) genuint äkta. Nu är det ju inte bara en spännande historia om jakten på en gärningsperson utan även ett kärleksdrama i flera akter som tar upp lika mycket plats som brottsutredningarna och det hade nog kunnat fungera bra om karaktärerna hade varit lite mer skarpa i konturerna, dom är rätt bleka så man får liksom aldrig någon personlig känsla för dom.

Välskrivet är det och till och från ändå spännande.

Harris Yulin 1937-2025