En Omöjlig Fiende av Per Schlingmann (2020)

 

Det är valår i Sverige och att den kvinnliga statsministern ska få sitta kvar är väldigt osäkert nu när det nya Trygghetspartiet haft en otrolig framgång bland väljarna med sin extrema högerpolitik.

En gammal före detta strateg ger sig in i politiken igen men vilken sida han egentligen tänker välja är oklart.

Spelet bakom kulisserna är smutsigt samtidigt som en rad våldsdåd äger rum. Kan detta våld ha en koppling till valet?

Den före detta politikern Per Schlingmann har en stor kunskap om det inofficiella politiska spelet och det märks, det känns äkta när makten bakom stängda dörrar planerar sina nästa drag för att få med sig väljare och media.

Det är bra och detaljrikt skrivet men tyvärr så är karaktärerna ganska ointressanta och själlösa och det håller tillbaka drivet i historien en del.

Harry H. (1978)

 

Den föredetta polisen, numera privatdetektiven Harry Holgersson (Per Oscarsson) tillbringar helst dagarna med sin kompis Nilsson (Christer "Bonzo" Jonsson) på kajen vid Slussen med ett metspö i händerna men han har också svårt att säga nej när det dyker upp människor med allehanda problem vilket gör att han nästan ständigt har något mysterium att lösa.

I den här tre avsnitt långa serie regisserad av Janne Halldoff och skriven av Stig Claesson "Slas" så får Harry H. lösa tre olika fall ivrigt påhejad av portvakten som spelas avNils Hallberg och myndighetshjälp av sin gamla kollega poliskommissarie Wiklund (Åke Lindström).

Fantastiska skådespelare bjuder på en riktigt rolig och mysig stund i Stockholm på 70-talet där allting vandrar på i ett makligt tempo utan värre action än när den gode medborgaren Svenne Nykvist (Olle Björling) springande jagar en misstänkt tjuv.

Församlingen, Domedagen och Våldtäkterna (2025)

 

När den religiösa sekten på den lilla orten Knutby blev känd för alla svenskar så förundrades man över hur något sådant kunde få förekomma i vårt land i modern tid men när man ser den här dokumentären om Sjundedagsadventisterna som håller till på Ekebyholms Slott, faktiskt inte så långt ifrån just Knutby så inser man att det kan finnas en hel del såna där obskyra sekter som lever utanför samhället och följer sina egna regler.

Den här sekten är helt styrd av män, det är mannen som styr hushållet med allt vad det innebär, affärer och ekonomi och även förhållandet i sig. Om mannen vill ha sex så ska kvinnan ställa upp och gör hon inte detta så är det hennes fel om mannen är otrogen.

Rebecca som vi får följa i den här dokumentären är född och uppvuxen i samfundet och hon visste inget annat, hon hade ingen aning om hur det fungerade ute i det riktiga samhället. Kvinnorna ska helst inte se på TV, läsa böcker eller vara ute på sociala medier för att verkligheten ska hållas så långt borta från dom som möjligt.

Rebecca gifte sig med en man inom sekten och idag när hon nu lämnat allting bakom sig så menar hon på att hon säkert våldtagits 2000 gånger i hemmet. Dessutom så visade det sig efter 10-år som gift att hennes make var en ökänd våldtäktsman som härjat i regionen en längre tid. När han greps av polisen på grund av att Rebecca ringt och anmält honom så vaknade hon upp och började att ifrågasätta sitt liv och hela det samfund hon ägnat hela sitt liv åt.

En fascinerande och skrämmande dokumentär om ett religiöst samfund eller sekt som fortfarande huserar på Ekebyholms Slott i Uppland där Rebecca menar på att det finns många kvinnor som lever i ett förhållande som mer är fångenskap och som inte vågar ta det steg hon själv gjorde.

Who is Erin Carter? (2023)

 

https://youtu.be/hVcryTLjel4?si=jn4bz3XawITvTbM8

Den engelskfödda lärarassistenten Erin Carter (Evin Ahmad) bor med sin dotter Harper (Indica Watson) och man Jordi (Sean Teale) i den spanska staden Palomino. En dag efter skolan så är Erin och Harper i en lokal butik för att handla när två rånare rusar in i lokalen.

Erin som helt plötsligt visar upp oanade kunskaper lyckas att döda den ena rånaren medan den andra flyr. Precis innan rånaren som Erin skjutit slutar att andas så säger han att han känner igen henne och kallar henne för Kate.

Vartefter denna historia vandrar på så får vi tittare fler och fler pusselbitar att lägga till och som avslöjar mer och mer om Erin Carters bakgrund, en bakgrund som ingen annan i hennes omgivning vet om men som nu några gangsters hotar att avslöja.

Det är en fartfylld actionhistoria som lyckas att underhålla för stunden även om dialogen är lite stapplande ibland och en del detaljer är lite fåniga.

11.22.63 (2016)

 

https://youtu.be/0TPoUOvm9s0?si=IDdc7_y-zRLI3-_2

Att kunna resa i tiden har alltid varit ett fascinerande tema både på film och i litteraturen och då helst bakåt där den resande ifråga kan ha en möjlighet att ändra på saker och ting, till sin eller andras fördel.

När den här historien som är skriven av Stephen King tar sin början så befinner vi oss i Maine 2016. Engelskaläraren Jake Epping (James Franco) jobbar på en lokal skola, håller kvällskurser för vuxna som vill bli författare och äter alltid sina luncher på Al's Diner där han är god vän med ägaren Al Templeton (Chris Cooper) som ägt restaurangen i 35 år.

En dag när Jake som vanligt ska inta sin lunch så kommer Al stapplande ut från köket och ser mer död än levande ut och han har någonting viktigt att berätta.

Jake som spelas grymt bra av James Franco får här möjligheten att resa tillbaka till 1960-talet och tillsammans med Al som gjort denna tur ett par gånger så bestämmer dom att Jake måste försöka hindra mordet på President John F. Kennedy.

Väl på plats mer än 40 år tidigare så bestämmer sig Jake för att se till att en av dom anställda på hans skola ska få en bättre barndom än han haft och därmed då ett förmodad bättre liv som vuxen, han lyckas med konststycket att få anställning på en skola, råkar bli kär i lärarinnan Sadie Dunhill (Sarah Gadon) som ligger i skilsmässa från en riktig psykopat till man och i allt detta så ska han alltså försöka spåra upp Lee Harvey Oswald (Daniel Webber) som ju är den som officiellt misstänks vara mördaren av JFK. Till hjälp med sitt uppdrag så har han sin nyvunna vän Bill (George MacKay) som också är den första att få veta hans hemlighet.

Det här är en enastående fascinerande berättelse där denne lärare jobbar med att lösa ett antal olika problem och där att hindra ett presidentmord bara är ett av dom. Känslan av 60-tal är fantastisk och skådespelarna ypperliga i alla sina karaktärer.

Spännande, våldsamt, fascinerande och grymt bra.

Bröderna Malm - Säsong 2 (1973)

 

Bröderna Erik (Sven-Eric Gamble), Björn (Olof Thunberg), Håkan (Stig Grybe) och ULf Malm (Ulf Brunnberg) delar fortfarande lägenhet med varandra även om Erik nu väntar barn med sin fästmö Inga-Lill (Helena Brodin). 

I den här andra säsongen så är det kärleken som står i centrum och nu är det inte enbart den äldre brorsan Erik som på allvar stadgar sig. Ulf börjar dejta Inga-Lills syster Dorrit (Lillemor Ohlsson), Björn blir kär i polisen Solvej (Lena-Pia Bernhardsson) medan Håkan av en händelse åter träffar hattmakerskan Sylvia (Meg Westergren) som han under ett jobb träffade i den första säsongen.

Serien lunkar på i ett makligt tempo där komedi blandas med lite dramatiskt allvar. Underhållsvärdet är väl kanske inte jättehögt utan ligger mera i det nostalgiska att få se alla dessa mysiga skådespelare som man vuxit upp med.

The Handmaid's Tales - Säsong 6 (2025)

 

https://youtu.be/u8VHoLd5KSQ?si=5_n149yJQknNFz5H

Tyvärr så är den sista och avslutande säsongen den allra sämsta i den här serien om landet Gilead som täcker den största delen av USA och som leds av ett antal så kallade Anförare som håller befolkningen, speciellt kvinnorna i ett religiöst järngrepp. 

June Osborne (Elisabeth Moss) planerar tillsammans med Luke (O-T Fagbenle) och Moira (Samira Wiley) att helt enkelt störta Gilead med våld och på insidan så har dom både Joseph (Bradley Whitford) och Nick (Max Minghella) som med risk för sina liv hjälper dom medan Serena (Yvonne Strahovski) slåss med sitt samvete och vad och vilka hon ska lägga sin tro på.

Elisabeth Moss som spelar huvudrollen som June har själv regisserat avsnitten i denna sista säsong och tyvärr så har hon inte den fingertoppskänsla som krävs för att det ska fungera bra. Hon envisas hela tiden med att spela in scener i slow motion vilket till slut blir så överdrivet att vi faktiskt satt här hemma och räknade alla sådana scener i varje avsnitt och sen så är det alltför många utdragna scener som drar ner tempot så att hälften av säsongen går som på tomgång.

Nu ska man ju inte svära på att det var den avslutande säsongen men om det nu var det så var det inget värdigt slut på en annars riktigt jädra bra serie.