Indiana Jones och Det Sista Korståget (1989)

 

https://youtu.be/sagmdpkWUqc?si=ypE6Vr0Cvdf_i2b_

I den här tredje filmen om arkeologiprofessorn Indiana Jones (Harrison Ford) så är det Den Heliga Graalen som är föremål för hans intresse. Han blir en dag kontaktad av den mäktige affärsmannen Walter Donovan (Julian Glover) som visar upp en antik sten med en inskription som ska vara hälften av en beskrivning av var någonstans den flera tusen år gamla bägaren kan finnas. Indiana tvekar men när Donovan berättar att han tidigare anlitat Indianas far Professor Henry Jones (Sean Connery) men att han försvunnit spårlöst i Venedig så tar Indiana med sig kollegan Marcus Brody (Denholm Elliott) och beger sig till den Italienska staden där han ska mötas upp av en Dr. Schneider (Alison Doody).

Ett enastående äventyr där vi också får en liten bakgrundshistoria om hur Indiana Jones började sin bana som arkeolog och framförallt äventyrare och hur han fick sin piska och hatt. Den unge Indy spelas av River Phoenix som ju så tragiskt skulle dö bara några år senare.

Det som är drivet i hela den här historien är samspelet mellan Harrison Ford och Sean Connery, alla andra aktörer runtomkring blir liksom statister när dom två är i bild vilket dom nästan är i hela den här filmen. Denholm Elliott som även här spelar Marcus Brody får för en gångs skull fysiskt vara med ute på äventyr och så får dom givetvis hjälp av deras gamle egyptiske vän Sallah (John Rhys-Davies), tyvärr så är Alison Doody som spelar Dr. Elsa Schneider ganska stel och tråkig och tillför inte speciellt mycket men Michael Byrne som spelar SS-officeren Vogel är obehagligt bra.

Det är actionfyllt och explosivt, roligt och våldsamt och så finns det en fantastisk scen där Indiana Jones helt oplanerat står öga mot öga med självaste Adolf Hitler där Hitler tror att han står framför ett fan som bara vill ha hans autograf som han skriver i den bok som Indy håller i handen, den bok som Nazisterna är på jakt efter.

A Bigger Splash (2015)

 

https://youtu.be/1mOVgI0-pb4?si=YmPW3G7hHwgupVhJ

Den berömda rocksångerskan Marianne Lane (Tilda Swinton) och hennes pojkvän, dokumentärfilmaren Paul de Smedt (Matthias Schoenaerts) befinner sig på den Italienska ön Pantelleria där Marianne ska försöka rehabilitera sig efter en halsoperation som har gjort att hon varit tvungen att ställa in alla spelningar och på någon månad inte får prata överhuvudtaget.

En dag så får dom oväntat besök av musikproducenten tillika Marianne's före detta pojkvän Harry Hawkes (Ralph Fiennes) och hans dotter Penelope Lannier (Dakota Johnson). Det här besöket för med sig en märkbar förändring och den tidigare så romantiska stämningen förvandlas nästan direkt till ett passionsdrama mellan fyra personer.

Ralph Fiennes lyser verkligen som den hysteriska Harry Hawkes och dom andra skådespelarna är också strålande bra i det här romantiska och erotiska dramat som helt plötsligt byter skepnad och får en thrillerkänsla över sig på slutet.

Regin av Luca Guadagnino är varmt kärleksfullt och fotot av Yorick Le Saux vackert och retfullt.

Ett visuellt hett drama med enastående skådespeleri där dialogen och fotot är det bärande i historien.

Vampyres (1974)

 

https://youtu.be/SFfqlgnpWHU?si=68UbIUh3Dm9ZKGc_

Naked girls and lots of blood sa den spanska regissören José Ramón Larraz när han skulle beskriva vad den här filmen handlade om och det är väl egentligen en ganska bra beskrivning för det är naket, sex och blod som är huvudingredienserna i den här vampyrhistorien.

I centrum så står ett stort gammalt kråkslott till hus långt ute på landsbygden och där huserar dom två kvinnorna Fran (Marianne Morris) och Miriam (Anulka) som varje kväll ger sig ut på jakt efter män att förföra och sen döda för att dricka deras blod. Fran fattar dock tycke för Ted (Murray Brown) som hon lyckas lura med till huset, hon håller honom vid liv och dränerar honom långsamt från blod.

Samtidigt som detta erotiska blodbad äger rum i huset så har paret John (Brian Deacon) och Harriet (Sally Faulkner) parkerat sin husvagn på ägorna för några nätter och dom blir nu givetvis oplanerat inblandade i detta blodsugande drama.

Visst är det en hel del naket och rätt heta scener och så en del blod på det men det räcker tyvärr inte för att rädda denna film, handlingen är ju mer eller mindre obefintlig och jag förstår heller inte vad det där campande paret har i denna historia att göra sen så är ju skådespeleriet på en ganska låg nivå och läskigt blir det heller aldrig.

Seriemördaren i Wales (2023)

 

Original titel: Steeltown Murders

https://youtu.be/ksSbb9AfqSs?si=xzG9TnbsWHJp4j72

Den här serien bygger på verkliga händelser som tog sin början 1973 i Port Talbot i Wales och som skulle få sin upplösning 30 år senare. Dom unga poliserna Paul Bethell (Scott Arthur) och Phil Rees (Sion Alun Davies) deltar i jakten på en man som misstänks ligga bakom morden på tre unga kvinnor men vittnesmålen är svaga och den ende misstänkte dom har är dom tvungna att släppa i brist på bevis.

30 år senare så är Paul Bethell (Philip Glenister) kommissarie och tillsammans med sin gamla partner Phil Rees (Steffan Rhodri) så leder han en grupp som jobbar med kalla fall och nu har dom precis tagit tag i det olösta fallet dom jobbade med i början av 70-talet. Nu har polisen ny DNA och IT teknik som hjälpmedel och därmed helt andra förutsättningar att lösa mordgåtor.

Realistiskt och dramatiskt spännande och tillbakablickarna på 70-talet är visuellt famtastiskt bra gjorda, det blir som att kliva in i en tidsmaskin. Mycket bra skådespelare i en actionfri men spännande historia.

Kingpin av Leffe Grimwalker (2023)

 

Kommissarie Bella Stassi's plan är att låsa in Alex Storm några dagar i kumlabunkern för att på insidan försöka få fram information om den mystiska Kingpin men medan Alex befinner sig där så går en kraftig sprängladdning av i Gallerian i Stockholm. Nu behövs Alex på utsidan och Bella börjar samtidigt kolla upp Omega-Gruppen som hon själv tillhör inom poliskåren, är alla där verkligen dom som dom utger sig för att vara.

Grimwalker har ett jädrans driv i sitt skrivande, det är oerhört intensivt och som läsare så hinner man knappt dra ett andetag mellan händelserna och även om en del karaktärer har dött genom åren i den här serien så är ju ändå Ma kvar och man hoppas att hon får vara det ett tag till eftersom det inte är svårt att ta denna gamla men livsfarliga tant till sitt hjärta.

Våldsamt, actionfyllt och spännande.

Sommartider (2024)

 

https://youtu.be/nIxf-_u0m88?si=9c8P9GqRYC88wQvC

Den här filmen skulle ju egentligen kunna handla om vilket band som helst som börjar leka med sina instrument, startar ett band, får skivkontrakt och blir jättestora men nu handlar den om Gyllene Tider, det kanske största popbandet i Sverige någonsin och då blir det ju inte riktigt vilket popband som helst.

Per Gessle (Valdemar Wahlbeck) är en introvert, drömmande ung man som inte riktigt passar in i den värld han befinner sig i. Han har inga nära vänner och hans pappa tjatar hela tiden på att han måste ta tag i sig själv och inte bara gå omkring och dagdrömma.

Han träffar Mats Persson (Ville Löfgren) som kallas MP och som är jätteduktigt musiker och när Gessle visat honom ett antal låttexter han skrivit så bestämmer dom sig för att starta ett band.

Vid den här tiden i slutet av 70-talet så är det punk och progg som är störst och ingen är riktigt intresserade av ett gäng som spelar pop men killarna som nu har fått tillökning av Micke Syd Andersson (Phoenix Parnevik), Anders Herrlin (Lance Hedman Graaf) och Göran Fritzon (Kulas Xawier) vägrar ge sig och inom kort så får Gessle ett samtal från EMI i Stockholm.

Det här är den nästan sanna historien om hur Gyllene Tider startade och blev megastora i hela landet och det är en varm och positiv film med mycket bra skådespelare även om dom inte liknar dom riktiga bandmedlemmarna. Det är mycket musik, både från Gyllene Tider och andra band som dom hade som inspirationskällor.

Jag tyckte dock att filmen kändes lite för kort, skulle velat ha fått följa med några år till framåt men det är ändå 100 minuter av högklassisk underhållning.

 

Nightmare City (1980)

 

Original titel: Incubo Sulla Cittá Contaminata

https://youtu.be/VNd8aL41c5I?si=K1L0TyWNYdpQC6ni

Den amerikanska journalisten Dean Miller (Hugo Stiglitz) befinner sig tillsammans med sin fotograf på en flygplats där dom väntar på vetenskapsmannen Otto Angherback som ska ha någonting viktigt att avslöja. Efter en stund så landar ett helt omärkt militärflyg där piloterna vägrar svara på anrop.

Polis och militär omringar flyget och när väl dörren öppnas så väller det ut en samling deformerade människor som genast attackerar alla utanför planet.

Polisen och militären öppnar eld men kulorna biter inte på dom monsterliknande människorna som kastar sig över alla dom kan komma åt och dricker deras blod.

Miller och fotografen flyr tillbaka till TV-stationen för att varna allmänheten men blir där stoppad av generalen Murchison (Mel Ferrer) som menar på att panik måste undvikas och att detta är någonting som hans avdelning kan sköta.

Vid den här tiden när denna film gjordes av den numera kultförklarade regissören Umberto Lenzi så var kärnkraftens vara eller icke vara en stor fråga i Europa och det kom en hel del filmer om vad som skulle kunna hända vid en olycka.

Här har ju då någon form av olycka på ett kärnkraftsverk skett och dom människor som råkat ut för strålningen förvandlats till blodtörstiga monster med ansikten som mera ser ut som kålpudding med lingonsylt än något annat.

Även om manusförfattarna och regissören har en liten varning i åtanke så är nog huvudsyftet att ändå skapa en actionfylld skräckthriller som ska underhålla mer än oroa.

Hur är filmen då? Jo den är faktiskt skitdålig, skådespelarna är stela och själlösa, effekterna urusla, regin knackig, fotot amatörmässigt och manuset riktigt sunkigt.

En kul detalj är ju att Quentin Tarrantino är väldigt förtjust i denna film och att han i sin krigsfilm Inglorious Basterds namngav en av karaktärerna efter huvudrollsinnehavaren i denna historia Hugo Stiglitz.