Sonja Ek (Alexandra Rapaport) eller Majoren som är hennes namn i kriminella kretsar lever under skyddad identitet i Italien och det är enbart hennes barn Gustav (Joel Lützow), Linus (Edvin Ryding), Nina (Clara Christiansson Drake) samt kriminalkommissarie Emil Svensson (Shebly Niavarani) som vet om att hon lever.
Sonja har lovat att aldrig återvända till Sverige men när hennes barn hotas till livet så bryter hon det löftet.
Den här sjunde säsongen ska ju vara den sista men den är uppdelad i två omgångar varav dom här fem avsnitten är den första delen.
Jag blev besviken till en början på grund av att jag tyckte dom fyra första avsnitten kändes väldigt slarvigt och oengagerat gjort. Majoren som under flera år styrt en av Europas mäktigaste brottsorganisationer beter sig här helt plötsligt väldigt amatörmässigt, tar väldigt konstiga beslut, känns osäker och många gånger helt utan kontroll dessutom så finns det en lång sekvens med ett kloster och några nunnor i Italien som känns helt onödig och som inte har någonting med handlingen att göra och som antagligen finns med bara för att manusförfattarna inte hade några andra idéer att fylla upp det avsnittet med.
Inte förrän i det femte avsnittet så har den tända stubintråden kommit fram till målet och då exploderar det rejält, alla detaljer och inblandade strålar samman i ett sällan skådat fyrverkeri av intriger, våld och död och detta avsnitt räddar som tur är faktiskt upp hela denna del.
