Columbo: Publish or Perish (1974)

 

Förlagsdirektören Riley Greenleaf (Jack Cassidy) tror att han har kommit på den perfekta planen på att göra sig av med sin bestsäljande författare Alan Mallory (Mickey Spillane) när denne tänker byta förlag. Han lejer vietnamveteranen Eddie Kane (John Davis Chandler) för att utföra jobbet för att sen se till att spåren leder till honom själv. Allt för att det i slutändan ska verka som att någon försöker sätta dit honom.

Kriminalkommissarie Columbo (Peter Falk) är ju som vi alla vet inte någon lättlurad person och som tittare så ser vi ganska fort att han vet hur saker och ting gått till, det gäller bara att skaka om den han misstänker tills bevisen ramlar ur fickorna.

Det gäller att vara uppmärksam här på alla detaljer i Riley's noga uträknade plan, det är finurligt och komplext. Jack Cassidy är riktigt bra som den slemmige bokförläggaren Greenleaf och det är han och Peter Falk som för denna mycket bra historia framåt, resten av skådespelarna är mer eller mindre statister.

En rolig detalj i den här filmen är att författaren Alan Mallory spelas av den riktiga deckarförfattaren Mickey Spillane, mest känd för sina böcker om Mike Hammer.

A Quiet Place (2018)

 

https://youtu.be/WR7cc5t7tv8?si=IoLP70GIOxg2YDHu

Det här är en ovanlig film på flera sätt. Det tar 36 minuter innan dom första orden uttalas och efter dom få meningarna så hör man inte skådespelarna säga någonting mer.

Vi som tittare slängs dessutom in mitt i en historia där vi inte har en aning om vad som hänt eller varför den här familjen det handlar om beter sig som dom gör.

Efter ett tag så förstår man att vår planet någon gång invaderats av ett antal monstruösa varelser som är blinda men som har en otroligt skarp hörsel. Det verkar som om dom flesta människor dött men familjen Abbott med pappa Lee (John Krasinski), mamma Evelyn (Emily Blunt), barnen Regan (Millicent Simmonds) och Marcus (Noah Jupe) verkar ha överlevt på grund av att dottern är döv och att dom då är vana att vara tysta och klarar sig med hjälp av teckenspråk.

Riktigt bra skräckfilm som regisserats och skrivits av John Krasinski där han dessutom spelar mot sin egen fru Emily Blunt. Skådespelarna är enastående bra där dom ju inte pratar utan där man får läsa allt dom känner i deras ansikts och kroppsuttryck.

Intensivt spännande och där jag personligen kom på mig flera gånger med att nästan viska.

Dramatisk musik av Marco Beltrami och strålande foto designat Charlotte Bruus Christensen.

Komodo vs. Cobra (2005)

 

På en liten ö i Söderhavet så ligger en topphemlig forskningsanläggning som övervakas av den amerikanska militären.

En grupp miljöaktivister har anlitat skepparen Mike A. Stoddard (Michael Paré) för att ta sig till ön men väl på plats så hittar dom anläggningen övergiven och dessutom så verkar det vara någonting ohyggligt som rör sig i djunglerna.

Riktigt dålig film regisserad och skriven av Jim Wynorski där det inte finns någonting att glädjas över förutom kanske effekterna som man faktiskt skrattar rätt gott åt.

Vendetta av Jan Guillou (1991)

 

Som vanligt när det kommer till berättelser av Jan Guillou så är allting skrivet med yttersta noggrannhet in i varje liten detalj. Det spelar ingen roll om Carl Hamilton här ska klättra i berg, dyka, använda vapen eller ta sig fram bland gränderna i någon stad i ett annat land och som läsare så tror man på varje ord.

När posten på UD i Stockholm gås igenom så hittas ett snyggt avkapat finger i ett kuvert. Fingret tillhör en svensk medborgare som en maffiafamilj på Sicilien kidnappat. Fingrets ägare visar sig inte vara den enda som sitter fast hos maffian och nu kontaktas Carl Hamilton för att han ska ta sig ner och med hjälp av diplomati försöka få med sig svenskarna hem.

Det går dock inte som planerat och det som skulle bli en fredlig lösning förvandlas till en våldsam och blodig vendetta.

Spännande och dramatisk historia där vissa stycken har en tendens att bli lite tråkiga.

Ghosts - Säsong 1 (2019)

 

https://youtu.be/5e0nB1mSd9Q?si=hdgAed-e1JPdOyjv

Alison (Charlotte Ritchie) och hennes man Mike (Kiell Smith-Bynoe) letar desperat efter någonstans att bo när hon en dag får ett telefonsamtal från en advokat som meddelar att hon är den enda kvarvarande släktingen till familjen Button och har nu ärvt deras stora slottsliknande hus och tillhörande egendomar ute på landet.

Alison och Mike flyttar in i ett, vad dom tror är ett tomt hus men som bebos av ett gäng spöken som under olika tidsepoker har dött i eller utanför huset och sen av någon anledning blivit kvar.

Alison råkar en dag ut för en olycka, slår i huvudet och hamnar på sjukhus. Vid hemkomsten så har hon helt plötsligt fått förmågan att kunna se dessa spöken vilket förändrar allting både för henne och dessa döingar.

När jag började titta på den här serien så kändes den lite fånig men det gick över väldigt fort och jag hade riktigt roligt åt alla dessa mer eller mindre skruvade karaktärer, både levande och döda.

Den Stora Flykten (1963)

 

https://youtu.be/r9Q_WESQUVw?si=L_VnLS_ufWNelsxC

Handlingen utspelar sig mitt under Andra Världskriget. Tyskarna har byggt ett läger för dom mest rymningsbenägna krigsfångarna och lägerchefen Von Luger (Hannes Messemer) gör det klart för dom nyanlända engelsmännen och amerikanarna att han inte tänker acceptera några som helst rymningsförsök. Det dröjer dock bara några timmar innan dom flesta fångarna ledda av Bartlett (Richard Attenborough) börjar planera att gräva sig ut från lägret.

Den här filmen regisserad av John Sturges bygger på den verkliga händelsen där 70 allierade krigsfångar rymde från lägret Stalag Luft III genom att gräva sig ut. Man kan verkligen inte klaga på skådespelarna som John Sturges samlat ihop till den här spännande flyktfilmen, bland dom rymningssugna krigsfångarna ses bland annat Steve McQueen, James Garner, Charles Bronson, 

Donald Pleasence, James Coburn och David McCallum.

Det är dramatiskt, spännande men också med en hel del humor. Snyggt foto av Daniel L. Fapp och maffig musik designad Elmer Bernstein.

Hereditary (2018)

 

https://youtu.be/V6wWKNij_1M?si=UWdbl4QsH0BJoaGr

En riktigt obehaglig film, faktiskt en av dom läskigaste jag sett på länge. Det är lite av 70-tals känsla över den, Exorcisten och Omen i någon konstig mix. Regissören Ari Aster och fotografen Pawel Pogorzelski har fått ihop en intensivt spännande och psykiskt tung och svettig historia.

Annie (Toni Collette) har precis förlorat sin mor som hon haft ett något stelt förhållande till. Tillsammans med sin man Steve (Gabriel Byrne), barnen Peter (Alex Wolff) och Charlie (Milly Shapiro) så försöker dom leva sina liv som vanligt efter begravningen men det är någonting i huset och någonting i Annie och framförallt hennes dotter Charlie som inte känns som vanligt. Ett mörker hotar men Annie vet inte varifrån tills en fruktansvärd tragedi drabbar familjen som kommer att förändra allting och öppna upp en kolsvart avgrund som allihopa riskerar att försvinna i.

Slutet känns lite hafsigt men det är bara en liten detalj i det stora hela, filmen är så pass bra och skräckfaktorn så hög att det inte stör mycket.