Död Man Walking av Jens Lapidus (2023)

 

Det är en brutal värld som Jens Lapidus här bjuder oss in i men inte på något sätt orealistisk. Varje dag när vi öppnar morgontidningen eller tittar på TV-nyheterna så blir vi medvetna om att allt han här skriver om tyvärr är en del av samhället idag.

Teddy håller sakta men säkert på med att bygga upp ett förlorat imperium men har inte bara polisen att hålla koll på utan även nya unga och brutala män som vill ta över. Han kämpar också för att få umgås så mycket som möjligt med sin son vars mor Emelie hittat en del oklarheter angående Teddys mors död några år tidigare som hon börjat att rota i vilket kommer visa sig inte är helt ofarligt.

Max som sitter på ungdomsvårdsanstalt för mordet på Teddys systerson rymmer och Teddy måste nu besluta sig för vad han ska göra med pojken.

Det är enastående berättat och tragiskt eftersom man vet att detta händer runtomkring oss hela tiden. Enormt rika människor som slänger miljoner omkring sig samtidigt som gängkriminaliteten bara ökar och nästlar sig in högt upp i rättsväsendet bland advokater, politiker och poliser. Det blir också extra realistiskt när man vet vilken kunskap Lapidus har om rättssystemet i vårt land och det är också en del till att det är en ganska obehaglig läsning.

American Horror Story - Säsong 8: Apocalypse (2018)

 

https://youtu.be/k6T6C4xR7bA?si=TpiD4ZlCmIWcCh1N

En akut varning ljuder över hela världen. Kärnvapenkriget har utbrutit och hela planeten hotas att förgöras inom en timma. Några få utvalda forslas till en bunker där det är tänkt att dom ska vänta ut katastrofen. Bunkern styrs med järnhand av Ms Venable (Sarah Paulson) och hennes assistent Ms Mead (Kathy Bates) och den som inte lyder deras regler hotas med döden. En dag så dyker den mystiske Michael Langdon (Cody Fern) upp som dom båda kvinnorna verkar hysa stor respekt, nästan rädsla för. Med Langdons besök så ändras allt i bunkern och även i världen utanför.

Skådespelarna i den här säsongen är som vanligt enastående bra i alla sina mer eller mindre bisarra karaktärer men historien i denna, den åttonde i ordningen är lite för skruvad och komplicerad. Tillbakablickarna till föregående säsonger och dom karaktärer och händelser där är bäst och det som håller den här berättelsen över ytan men annars så tycker jag att detta var den sämsta av dom säsonger jag sett.

Whitechapel - Säsong 4 (2011)

 

En räv upptäcks med en avhuggen kvinnohand i munnen och när andra delar av samma kropp hittas i området Richmond strax utanför centrala London så anländer den kvinnliga kommissarien Mina Norroy (Camilla Power) från det distriktet för att hjälpa Chandler (Rupert Penry-Jones) och Miles (Phil Davis) med utredningen.

En historia som drar åt ett håll för att sen ta en helt annan vändning och där Chandler helt plötsligt får arbeta med en kvinna som nästan verkar vara hans spegelbild.

Whitechapel - Säsong 3 (2011)

 

Efter att ha hjälpt polisen i två tidigare fall så har nu Edward Buchan (Steve Pemberton) fått anställning som konsult av kriminalkommissarie Joseph Chandler (Rupert Penry-Jones) men det är någonting som polisinspektör Ray Miles (Phil Davis) är måttligt förtjust över.

En ung kvinna som jobbar på ett skrädderi i området är ute för att hämta lunch till sina kollegor men när hon kommer tillbaka så visar det sig att hennes chef Ben Salter och dom andra anställda har blivit brutalt mördade. 

En spännande och obehaglig historia där människor i området Whitechapel tror att mördaren är ett spöke eftersom han eller hon verkar kunna ta sig både in och ut i låsta hus utan att behöva öppna dörrar. Den här historien innehåller lite humor också när Chandler med hjälp av Miles försöker sig på att dejta vilket kanske kunde ha gått bättre.

Whitechapel - Säsong 2 (2010)

 

En mördad äldre man hittas i Themsen och med hjälp av hans handgjorda skor så identifieras han som Lenny Cobb, en man som på 60-talet vittnade mot dom ökända gangstertvillingarna Kray som då styrde Londons undre värld.

Edward Buchan (Steve Pemberton) menar på att detta mord har att göra med dom nu döda tvillingarna men kriminalkommissarie Joseph Chandler (Rupert Penry-Jones) och polisinspektör Ray Miles (Phil Davis) tror även denna gång att Buchan är ute och cyklar, en åsikt dom kommer att få ändra på.

Här har skådespelarna fäst sig i sina karaktärer, samspelet mellan Rupert Penry-Jones och Phil Davis är riktigt bra men här är historien säsongens svagaste punkt. Den är helt enkelt lite för tråkig och ointressant.

Whitechapel - Säsong 1 (2009)

 

Kommissarie Joseph Chandler (Rupert Penry-Jones) har precis tillträtt som chef för en grupp kriminalare i området Whitechapel i London. Chandler som är en perfektionist ut i fingerspetsarna har lite svårt att komma in i gruppen som han anser ser ut och beter sig rätt sjavigt. Han har knappt börjat sin nya tjänst förrän en polisinspektör på väg hem en kväll hittar en mördad kvinna i en gränd.

Chandler och hans kollega Ray Miles (Phil Davis) blir kontaktad av Edward Buchan (Steve Pemberton) som är expert på 1800-tals mördaren Jack The Ripper och bedriver Rippervandringar i området. Han påstår att detta mord är en exakt kopia på Jack's första mord.

Chandler och Miles anser detta bara vara strunt men när det andra offret hittas och som visar sig vara identiskt med Jack The Ripper's andra mord så blir dom tvungna att lyssna på vad Buchan har att komma med.

Själva historien om en mördare som kopierar Jack The Ripper är obehagligt spännande och mystiskt. Karaktärerna i den här serien är dock tyvärr lite suddiga i kanterna och känns lite ofärdiga och slutet är lite av en besvikelse men det är det å andra sidan för kriminalarna också.

Black Panther: Wakanda Forever (2022)

 

https://youtu.be/_Z3QKkl1WyM?si=7i69GnYNQrWbQPAo

Kungen T'Challa som också var The Black Panther är död och drottningen Ramonda (Angela Bassett) gör nu allt för att hålla ihop landet Wakanda som hotas utifrån eftersom många rika och mäktiga nationer vill åt metallen Vibranium som endast finns på den skyddade plats Wakanda ligger.

Samtidigt så närmar sig ett annat dödligt hot från haven som ingen riktigt förstår vad det rör sig om.

Den här superhjältehistorien från Marvel, regisserad av Ryan Coogler är ett riktigt sömnpiller där karaktärerna och skådespelarna är så själlösa och fyrkantiga så att man lika gärna kunde ha använt sig av AI-framställda personer istället. Det enda som håller denna film på fötter är att fotot av Autumn Durald Arkapaw är väldigt snyggt och så är musiken av Ludwig Göransson riktigt maffig.

Påkostat och riktigt tråkigt. Någon timma efter att jag sett den så hade jag glömt det mesta.