Quid Pro Quo som på latin betyder Tjänster och Gentjänster är ett uttryck som är en viktig detalj i den här historien och som används vid ett par olika tillfällen av olika anledningar.
En ägare till en loppmarknad i Stockholms södra förorter hittas död och när Riksmordkommissionen ledd av Alex Beijer tar tag i fallet så dyker plötsligt den skumma SÄPO-polisen Kent Larsson upp och vill ha full inblick i utredningen för att det, som han säger handlar om rikets säkerhet.
Som vanligt när det kommer till svenska kriminalhistorier så är ju SÄPO inte någon populär organisation bland den vanliga polisen och det här fallet är ju inget undantag. Josef som eminent gestaltas av Martin Wallström har ett förakt för dessa poliser som verkligen lyser i hans ögon.
Peter Haber som ju som vanligt spelar Martin Beck har precis som i dom senaste filmerna en lite mer tillbakadragen roll, han sitter med på mötena och delar med sig av goda råd men håller sig numera helt borta från fältarbetet, det mest fysiska han gör är väl att umgås med Grannen som sen 26 år tillbaka spelas av Ingvar Hirdwall och som jag personligen inte tycker förändrats nämnvärt, utseendemässigt alltså.
Det som skiljer den här filmen lite från övriga Beck-historier, i alla fall dom senaste åren så är det att spänningen inte byggs upp thrillermässigt utan mera på det mörka dramatiska sättet och det tjänar hela historien på som på ett intensivt tajt sätt pusslats ihop av manusförfattaren Dennis Magnusson och som sen regissören Pontus Klänge förvaltat på ett mycket bra sätt. För första gången så får också polisen Jenny Bodén en stor och viktig plats i berättelsen och Jenny Asp får verkligen visa vilken duktigt skådespelerska hon är när hon brottas med problem som kan ödelägga både hennes privatliv och arbete som polis.
Den norska polisen Steinar Hovland som spelas av Kristofer Hivju är tillfälligt tillbaka och han är ju en figur som kanske inte fyller någon viktig funktion egentligen men det är en karaktär som man bara inte kan tycka illa om och är det något han bidrar med så är det i alla fall lite humor i all drama.
En mycket dramatisk historia med flera bottnar och där slutet verkligen tar andan ur en som tittare och öppnar för en intressant fortsättning.