Fantastiskt rolig första säsong av och med Johan Wester och Anders Jansson där dom driver med det mesta och om dom flesta i början av 2000-talet när dessa 5 avsnitt dök upp.
Vi får bland annat träffa brandmannen Kajan, hårfrisörskan Tiffany Persson, småtjuvarna Tony och Zunken, utrikesreportern Morgan Pålsson och hans fotograf Robert och så musikprofessorn Itzhak Skenström.
Josef återupptar en gammal relation med klasskompisen Cissi som precis förlorat sin far i en hjärtattack samtidigt som en man hittas brutalt mördad vid ett löparspår i skogen. Den här historien svänger och vrider på sig och efter ett tag så är det mycket som verkar hänga ihop med Josefs förhållande och mordet, tyvärr så rätar inte berättelsen ut sig ordentligt utan det känns lite rörigt även när upplösningen kommer. Karaktärerna är ändå så pass bra och inarbetade så att det blir spännande underhållning hela vägen men än så är jag inte helt imponerad av denna omgång i serien om Beck som ju för övrigt numera lever en lite tillbakadragen roll i gruppen.
Det hettar till i den lilla staden Valleby då Dino och Sara på Cafét ämnar gifta sig och deras respektive familjer Panini och Breasola dyker upp från Sicilien. Att dessa två familjer inte går ihop är snällt sagt och det blir inte bättre av att den diamant som är tänkt som bröllopspresent försvinner.
Lasse och Maja ser sig plötsligt som misstänkta för stölden samtidigt som dom försöker lösa mysteriet och se till att det inte bryter ut ett gangsterkrig i staden.
Upplagt för en händelserik historia minsann och den vandrar på i samma underhållsmässiga ton som dom tidigare filmerna, det är välgjort och med många bra skådespelare i mer eller mindre roilga karaktärer och så är fotot förbannat snyggt.
Django (Gianni Garko), en känd prisjägare som får i uppdrag att hitta och döda den ökände busen Manuel Vasquez (Claudio Camaso) som kidnappat dottern till den rika och mäktiga Mendoza (Franco Bettella) men Django tycker att han får alldeles för lite pengar för jobbet och ansluter sig istället till Manuel's gäng vilket han givetvis ganska fort inser är ett stort misstag.
Den här westernfilmen regisserad av Romolo Guerrieri innehåller inte mycket av kvalitet, det är rätt sunkigt från manus, regi till skådespelarna och efter en stund så bryr man sig faktiskt inte speciellt mycket om vad som händer med den så kallade hjälten.
Den lilla polisstationen i Valleby hotas med nedläggning och polismästaren (Tomas Norström) kommer då att få hänga in sin uniform i garderoben.
Den kända Carl-Magnus Granath (Henrik Dorsin) kommer till staden för att hålla en konstauktion samtidigt som Lasse (Lukas Holgersson) och Maja (Amanda Pajus) håller på med att försöka lösa mysteriet med ett antal stulna konstverk.
Jag bara älskar omgivningarna som gör den lilla staden Valleby och bryr mig föga om att det mesta är digitalt gjort för det är så charmigt och bra utfört. Historien är ju inte så mycket att orda om, det är karaktärerna som gör den här filmen och här finns det gott om dom. Jag tycker väl dock att Lasse och Maja är lite tråkiga men annars är det verkligen underhållande, mest för den yngre publiken men även för en äldre sur gubbe som jag.
Jo det finns faktiskt några filmskapare som har lyckats rätt bra men tyvärr så har regissören Michael Butts inte lyckats speciellt bra med att mixa westerngenren med varulvar, indiansk mytologi och monster under sängarna i den här filmen där några ex soldater i slutet av amerikanska inbördeskriget ger sig ut på en jakt efter en mytisk indianskatt som då givetvis är bevakad av allehanda förbannelser.
Näe, det funkar helt enkelt inte riktigt bra trots rätt sjyst foto ändå.
I den här filmen från 1981 så visar ju Bud Spencer att han kunde klara sig bra utan sin partner Terence Hill. Nu vågar ju inte regissören Michele Lupo här gå speciellt långt ifrån dom tidigare historierna Spencer och Hill gjort så den här bygger på ungefär samma idé. Buddy (Bud Spencer) och hans odrägliga indianpolare Girolamo (Amidou) drar runt och livnär sig på att lura folk och kommer till en liten stad som styrs av den korrupta sheriffen Bronson (Joe Bugner) och gangstern Sarto (Carlo Reali).
Givetvis så tar Buddy i med nävarna för att rädda befolkningen från dessa fula fiskar och pistolerna får allt som oftast sitta kvar i hölstren.
Visst ler man lite till och från, det är familjevänligt trots att det smäller till höger och vänster men mer än hyfsat underhållande för stunden är det inte.
En kul grej är väl ändå att Joe Bugner som här spelar sheriffen är före detta brittisk tungviktsmästare i boxning och här gör sin första filmroll.
