Deg: Säsong 1 (2021)

 

Malou (Helena af Sandberg) bor med sin son i ett fint område ute på Lidingö. Hennes liv är dock bara en snygg fasad, hon har inga pengar och kronofogden är på väg att tömma huset. Av en ren slump så råkar hon hitta ett rånbyte i skogen på 47 miljoner kronor och helt plötsligt så tar livet en helt annan väg. Slumpen kommer dock visa sig igen och inte alltid på det positiva sättet.

Jag trodde att detta skulle vara en ren komedi och serien inleds så också men sen så känns den rätt tragisk med alla udda karaktärer och deras mer eller mindre trasiga liv för att sen dra åt komedihållet igen för att sen bli riktigt våldsam och blodig på slutet.

När man väl kommit in i allt så är det ändå riktigt bra och underhållande. Roligt, spännande dramatiskt och våldsamt.

Nattvandraren av Björn Hellberg (2008)

 

Han promenerar runt staden i timmar varje natt året runt. Alla vet om honom men dom känner honom inte. Han kallas för Nattvandraren eller Mörkermannen. Han gillar dock inte Mörkermannen som han tycker har en ondsint klang för han är en fridens man som håller ett vakande öga på staden under dom mörka timmarna. Han iakttar och registrerar och meddelar polisen så fort han ser något fuffens.

Han är dock inte ensam, det finns andra som också är ute under dessa sena timmar.

Som vanligt så är det enastående skrivet. Björn Hellberg behandlar det svenska språket ypperligt och karaktärerna med Kriminalkommissarie Sten Wall i spetsen som man nu känner utan och innan är utskurna med millimeter precision.

The Sinner: Säsong 3 (2020)

 

Den tredje säsongen av The Sinner går i samma fotspår som dom två första där man i dom första avsnitten sitter och undrar över vad som egentligen hänt och vad som ligger bakom allt och så nästan ballar allting ur i dom sista avsnitten och förvrider huvudet på en totalt. 

I den här säsongen så blir kriminalkommissarie Harry Ambrose (Bill Pullman) kallad till en, till synes ganska vanlig trafikolycka där föraren dött och hans passagerare Jamie (Matt Bomer) klarat sig med lindrigare skador. Ambrose anar dock att det är någonting skumt med olyckan och finner sig snart intrasslad i en värld av psykologiska labyrinter och våld.

Livvakten av Anna Karolina (2021)

 

Anita Spendel, VD för ett internationellt fraktbolag har anhållits misstänkt för att ha mördat sin man Martin Spendel. Kroppen har dock inte hittats och nu när Köhlers Advokatbyrå ska försvara den åtalade så måste Ebba Tapper försöka ta reda på vad som egentligen hänt.

Den andra boken om den före detta polisen Ebba Tapper är en historia som väl är helt okey men precis som i den förra så är det inga karaktärer som man tar till sig, man bryr sig helt enkelt inte om vad som händer med dom och dialogen känns också rätt plastig om jag nu hittade rätt uttryck.

Njae, det här är bara hyfsat intressant.

Svarte Piraten (1971)

 

Original titel:  Il Corsaro Nero

Filmer med Terence Hill och Bud Spencer har ju aldrig varit direkt synonymt med kvalitet men några stycken har ju ändå framkallat en del leenden, speciellt när historierna innehållit slagsmål. Den här piratfilmen är nästan tom på såna scener och då faller ju allt pladask, det blir bara en i raden av tråkiga, humorbefriade och dåligt dubbade italienska filmer.

Frankenstein: Djävulsk Skräck (1965)

 

Original titel:  Furankenshutain Chitei Kaijû Baragon

I slutet av Andra Världskriget så levererar en tysk ubåt ett levande hjärta till en vetenskapsman i Japan. Hjärtat ska ha tillhört det monster som Baron von Frankenstein många år tidigare skapat.

15 år senare så hittas en mystisk pojke i Hiroshima, en pojke med ett groteskt utseende, ofantlig styrka och som växer enormt fort.

En riktigt skruvad Japansk film där en pojke får Frankensteins Monsters hjärta inopererat och förvandlas till en grotesk varelse. Han jagas av både vetenskapsmän som vill undersöka honom och militären som vill ända hans liv och så finns det givetvis en kvinna som får ömma känslor för den missförstådda varelsen. Precis som det ska vara.

Det är en fascinerande film i all sin uselhet och man vet inte om man ska skratta eller gråta men en del leenden framkallar den i alla fall.

Star Wars Episod IX: The Rise of Skywalker (2019)

 

I den här nionde och sista delen i Star Wars serien (tror nog att det kan dyka upp fler filmer vad det lider) så visar det sig att den gamle Kejsaren Palpatine (Ian McDiarmid) fortfarande är vid liv och drar i dom onda trådarna från ett hemligt gömställe. Den mörka sidan har en krigsflotta på gång och tänker förinta motståndsrörelsen som leds av Prinsessan Leia (Carrie Fisher) en gång för alla.

Handlingen i den här filmen som inte skiljer sig nämnvärt från dom tidigare kretsar i alla fall kring Rey (Daisy Ridley) och Kylo Ren (Adam Driver) och deras mystiska distansförhållande där dom i tid och otid får kontakt med varandra. Förutom det så är det mest en massa jagande i rymdfarkoster, skjutande och exploderande och så får vi ånyo möta Han Solo (Harrison Ford), Luke Skywalker (Mark Hamill) och Lando Calrissian (Billy Dee Williams) som stapplar omkring som dom åldringar dom är. Allt för att vi gamla Star Wars-fans ska bli nöjda och glada. Prinsessan Leia har ju dessutom en förvånande stor roll trots att Carrie Fisher ju hade varit död i nästan tre år när den här filmen hade premiär.

Visst är det en imponerande och snygg äventyrs/action/sci-fi film men Star Wars känslan finns inte längre och karaktärerna är så tråkiga så det räcker inte med alla häftiga effekter för att det ska bli riktigt bra.