En brutal rånare härjar innanför murarna i Visby och det verkar som alla som råkar ut för honom har varit och besökt en och samma krog den kvällen dom blir överfallna.
En flyktingförläggning drar till sig en del misstankar samtidigt som Arvidssons liv tar en avgörande vändning.
Den här historien betydde säsongsavslutning 2021och det var en rätt sjyst film där Maria Wern, Sebastian och resten av Gotlandspolisen får ta itu med baksidan av restaurangbranschen och utsatta flyktingar.
Jag är övertygad om att vi inte sett det sista av denna serie.
Två yngre män tävlingskör med varandra i sina bilar en sen sommarkväll, en tävling som slutar i katastrof. Strax efteråt så sker ett dubbelmord i den lilla staden där Kriminalkommissarie Sten Wall och hans kollegor snart hittar kopplingar till trafikolyckan som skett bara några dagar tidigare.
Sten Wall har här varit tvungen att tillbringa en tid på sjukhus och fått en hel del förmaningar av sin läkare att han måste sköta sitt intag av mat och alkohol och dessutom ta det lugnare med arbetet. Med detta går det givetvis si och så när han får ta tag i det här komplicerade och svårlösta fallet som bjuder på idel överraskningar och där slumpen spelar en stor roll.
Original titel: Chi Trova Un Amico Trova Un Tresoro
Jag har nu svårt att fatta att man faktiskt i början av 1980-talet skrattade när man såg den här filmen men jag har för mig att det faktiskt var så.
Skratten uteblev nu kan jag väl säga men på ett par ställen så log jag och fnissade ändå lite, mer av nostalgiska skäl än något annat tror jag dock.
Charlie som spelas av den stora Bud Spencer ska ut och segla jorden runt men mitt ute på havet så hittar han fripassageraren Alan (Terence Hill) som inte bara gömmer sig på båten för några busar utan även har med sig en karta som han fått av sin morbror och som ska kunna leda till en nedgrävd skatt på en öde ö.
Upplagt för äventyr minsann men bra blir det tyvärr aldrig. Som i alla filmer med Terence Hill och Bud Spencer så är det en hel del slagsmål men oförargliga sådana där ingen dör och ingen ens blöder.
Den här filmen har inte åldrats väl, det kan jag lugnt säga.
Boris Karloff återvänder här i en Frankenstein-film men inte som monstret. Han gör rollen som vetenskapsmannen Baron Victor von Frankenstein som lider av sviter efter att ha suttit fången hos nazisterna under Andra Världskriget. Eftersom han är i behov av pengar för att fortsätta i sina förfäders spår och experimentera med att skapa liv så bjuder han in ett Amerikanskt filmteam som ska spela in en skräckfilm i hans slott i Tyskland.
Dom anar föga vad som döljer sig djupt nere under slottet.
Den här filmen fick namnet Frankenstein 1970 av producenten Aubrey Schenck för att han tyckte det tillförde en framtidstouch på hela historien. Hur det än må vara med det så var det ju tur att dom fick Boris Karloff att ställa upp för han bär upp hela filmen med ett strålande skådespeleri som den galne Frankenstein och han äger verkligen varje sekund han är i bild.
Med tanke på att filmen bara tog åtta dagar att spela in så är det en imponerande produktion även om monstret mera ser ut som en pappkartong-version av mumien och slutet verkar ha hittats på i sista sekunden.
En stunds bra underhållning bjuder den på i alla fall och den som gillar Boris Karloff blir verkligen inte besviken.
En man hittas skjuten på en öde strand på Fårö och det visar sig vara en tjuvjägare som varit ute efter fågel på natten. Ett relation och familjedrama växer fram ur denna händelse där även en oskyldig ung ficka hamnar i kläm.
Arvidssons privatliv tar sig också in på jobbet vilket gör Sasha väldigt misstänksam mot honom.
En rätt bra Maria Wern-historia där Eva Röse, Erik Johansson, Alllan Svensson och Peter Perski gör det dom ska och sen så är det alltid en fröjd att se Sten Ljunggren och Jimmy Lindström som här spelar far och son med ett allt annat än bra förhållande till varandra.
Agatha Christies Hjerson är det officiella namnet på denna serie i 8 avsnitt och Hjerson var faktiskt en karaktär som den engelska deckarförfattarinnan uppfann men i hennes historier om Hercules Poirot så är Hjerson enbart en påhittad person som Poirots vän författarinnan Ariadne Oliver skrev om och det är det närmaste den här svenska produktionen kommer som till största delen utspelar sig på Åland där Hjerson som spelas av Johan Rheborg kommer ifrån.
Jag tycker att den här serien lyfter flera gånger under dom här olika mordfallen men den får liksom aldrig ordentligt med luft under vingarna så det blir aldrig någon riktigt jämn flygtur. Johan Rheborg och Hanna Alström växer in bra i sina karaktärer och blir bara bättre och bättre för varje avsnitt men det är för många ojämna scener där vissa känns väldigt konstiga och onödiga och humorn som hela tiden är närvarande är ibland briljant men tyvärr också till och från väldigt billig.
Jag är övertygad om att det kommer att dyka upp en säsong 2 för slutet som faktiskt är det mest intressanta i den här serien där man får veta lite om mystiken kring Hjersons barndom lämnar en del öppningar.
Jag tror att det här kan bli mycket bättre framöver.
En tonårskille hittas död i vattnet utanför Gotland och det visar sig att han hör hemma på ett ungdomshem på ön.
När Maria Wern och hennes kollegor börjar undersöka saken så verkar inte allt stå rätt till bland ungdomarna på hemmet och det som till en början såg ut som en drunkningsolycka verkar istället vara mord.
Rätt spännande historia med ett antal trasiga ungdomar som utnyttjas av grymma vuxna med noll respekt för andra människor.
