En ung kvinna som man aldrig får reda namnet på ska flytta med sin pojkvän från Stockholm till hans hemort i ett litet samhälle långt upp i norra Sverige. Förhållandet dom emellan tar dock slut på vägen upp vilket komplicerar saker och ting men kvinnan beslutar sig för att chansa och hyr en liten lägenhet på orten och lyckas också få jobb i den lokala matbutiken.
Norrländsk diskbänksrealism eller någonting åt det hållet i säker regi av Jon Blåhed. För den unga kvinnan som spelas av Irma von Platen så blir den här flytten från storstaden som att komma till ett land på andra sidan jordklotet, det är ett helt annat klimat och det är het nya koder som hon måste lära sig för att kunna fungera socialt men det är också en samling vänliga inbjudande människor hon kommer i kontakt med som gör at för att hon ska komma in i gemenskapen.
Det är ett oerhört vackert foto av Jimmy Sundin i en rätt tung och till och från rätt sorglig historia som ändå i allt mörker bjuder på en del riktigt roliga ögonblick och allt detta ackompanjerat av en grådaskig entonig musik av Kali Malone.
En skogshuggare, en präst och en bonde söker skydd från regnet i en ruin och börjar diskutera ett aktuellt fall där en kvinna har blivit våldtagen och hennes man mördad.
Flera olika historier har under rättegången presenterats för Lagmannen och det är svårt att veta vilken som är sann och vilken som är falsk och efter ett tag så visar det sig att även skogshuggaren vet mer än vad han till en början avslöjat.
Akira Kurosawas klassiska kriminaldrama från 1950 där sanning och lögn spelar huvudrollerna. Den visar på ett mästerligt sätt människornas svaghet att gömma det som är obekvämt även om det är sant och ta till lögnen om den kan gagna bättre.
Året är 1872 och i det blomstrande och rika England så regerar Drottning Victoria. Bank of England i London räknas som ett av världens säkraste banker men fyra äventyrare från USA beslutar sig för att med en på pappret genialisk enkel plan befria banken från dess innehåll av pengar.
En mustigt fascinerande och spännande berättelse med humor och dramatik i en perfekt blandning.
Oliver Frank (Donald Murphy) arbetar som assistent åt vetenskapsmannen Carter Morgan (Felix Maurice Locher) men han har aldrig avslöjat sitt riktiga efternamn och att han är släkt med den berömde Baron von Frankenstein.
När Morgan inte är på plats så testar Frank ett serum på Morgans brorsdotter Trudy (Sandra Knight) som gör henne till ett monster som smyger omkring i staden på nätterna.
Frank vill dock gå ett steg längre och följa i sin släktings fotspår och skapa liv av en död människa.
Det finns inte så mycket att säga om denna film förutom att den var riktigt usel från början till slut. Det bästa är väl att man ändå skrattade en del så helt bortkastat var det väl då ändå inte.
Det verkar som om Sebastian är tillbaka hos Gotlandspolisen men hur det gick till har vi tittare inte fått någon förklaring till och inte heller hur Arvidsson så snabbt tillfrisknat från att knappt ha kunnat röra sig till fullt frisk.
Hur det än är med detta så inleds denna historia i sorg när Ek begravs efter att ha mördats av okänd anledning i förra filmen och samtidigt som det äger rum så insjuknar en man hastigt på flyget från Gotland till Stockholm och det visar sig att han underligt nog lider av dykarsjuka.
Mannen visar sig inte vara den han utger sig för och letandet efter hans identitet leder till ett dykarföretag och ett ryskt fartyg på öns östsida.
Ja det är mycket som händer här men det funkar och slutet är riktigt spännande trots att det kanske är lite överdrivet och så retar man upp sig fortfarande på karaktären Wern som till och från beter sig förbannat dumt.
Barnpsykologen Anna Fox (Amy Adams) lider av Agorafobi vilket innebär att hon inte klarar av att vara utomhus. Hon tillbringar sina dagar med gamla klassiska filmer och till och från alldeles för mycket vin.
En dag så flyttar en ny familj in i huset på andra sidan gatan och Anna får besök av först sonen och sen mamman som vill säga hej och presentera sig.
En kväll vid köksfönstret så blir hon vittne till ett knivmord hos grannen.
Jag läste boken för något år sedan och jag måste säga att regissören Joe Wright lyckats bra här med att få med allt det väsentliga i historien som ju är rätt mångbottnad.
Klart inspirerat av Alfred Hitchcock är det där den skyldige kanske inte är skyldig medan den oskyldige kanske inte är så oskyldig eller så är det tvärtom och vad är egentligen dröm och verklighet.
Nagelbitande spänning och bra skådespelare i ett thrilerdrama som är lite som en teaterpjäs.
