En ung kvinna som man aldrig får reda namnet på ska flytta med sin pojkvän från Stockholm till hans hemort i ett litet samhälle långt upp i norra Sverige. Förhållandet dom emellan tar dock slut på vägen upp vilket komplicerar saker och ting men kvinnan beslutar sig för att chansa och hyr en liten lägenhet på orten och lyckas också få jobb i den lokala matbutiken.
Norrländsk diskbänksrealism eller någonting åt det hållet i säker regi av Jon Blåhed. För den unga kvinnan som spelas av Irma von Platen så blir den här flytten från storstaden som att komma till ett land på andra sidan jordklotet, det är ett helt annat klimat och det är het nya koder som hon måste lära sig för att kunna fungera socialt men det är också en samling vänliga inbjudande människor hon kommer i kontakt med som gör at för att hon ska komma in i gemenskapen.
Det är ett oerhört vackert foto av Jimmy Sundin i en rätt tung och till och från rätt sorglig historia som ändå i allt mörker bjuder på en del riktigt roliga ögonblick och allt detta ackompanjerat av en grådaskig entonig musik av Kali Malone.