Tuva Novotny har regisserat den här filmen efter en roman av Fredrik Backman och själva andemeningen är väl att det aldrig är för sent att förverkliga sina drömmar, att byta riktning i livet hur fastklistrad man än sitter.
Pernilla August är enastående bra som Britt-Marie som i 40 år levt i skuggan av sin man Kent (Peter Haber), sett till att han fått mat i sig, haft rena kläder, ett välstädat och ordnat hem medans han själv rest runt i jobbet och dessutom haft en älskarinna vid sidan om.
När sanningen uppdagas så lämnar hon sitt inrutade liv, tar ett jobb som fritidsledare på den lilla orten Borg och ser sig efter bara någon dag som fotbollstränare för bygdens ungdomslag.
Grundhistorien har ju så pass mycket så att detta skulle kunna ha blivit riktigt bra men det lyfter liksom inte riktigt utan håller sig till det där småtrevligt mysiga. Det är en må-bra-film och som en sådan så funkar det väl bra men jag skulle ha velat haft lite mer trots Pernilla August i huvudrollen och en riktigt bra Peter Haber som ju ändå inte är med speciellt mycket.