Kådisbellan (1993)

Roland är en ung grabb i 1920-talets Stockholm, hans mor Zipa är rysk judinna och hans far Fritiof en revolutionär socialist och så har han en storebror vars dröm är att bli proffsboxare vilket Roland hela tiden blir påmind om eftersom han fungerar som träningssäck i lägenheten som ligger ovanpå den butik som föräldrarna äger och där hans mor i hemlighet säljer kondomer till områdets kvinnor, vilket var förbjudet i Sverige under denna tid.
Roland får en dag en idé om vad han kan använda dessa kondomer till och börjar serietillverkning i källaren.

Den här filmen som bygger på en självbiografi av författaren Roland Schütt är enastående rolig och dramatisk med fantastiska skådespelare som bla Stellan Skarsgård, Ernst Hugo Järegård och Jesper Salén i huvudrollen som Roland. Säkert regisserat av Åke Sandgren och otroligt vackert och stämningsfullt foto av Göran Nilsson.

Scandinavian Star (2020)

På sin första tur mellan Danmark och Norge, mitt i natten den 7 april 1990 så börjar det brinna på färjan M/S Scandinavian Star och bara några timmar senare så hade 159 människor mist livet i det som först verkade vara en olycka men som ganska snart skulle visa sig vara en anlagd brand.

I den här dokumentärserien i 4 delar så får vi höra överlevande berätta och anhöriga till dom omkomna, brandmän och utredare som alla försöker att förstå hur detta kunde hända och varför. Vi får följa till synes samvetslösa skeppsredare och ansvariga som av ren girighet låter en icke sjöfartsduglig färja köra och som alla skyller på varandra medans en eller flera mordbrännare söks.

Dramatiskt, tragiskt och riktigt spännande.

Westworld - Säsong 2 (2018)

Den här säsongen saknar egentligen allt det som gjorde den första säsongen så bra, den kittlande spänningen som kom av den fascinerande värld vi fick uppleva och det obehagliga i att vi visste att någonting kommer att släppa lös ondskan men inte vad och inte i vilken form.

Här är det kaos från första sekund till sista, det är en enda röra där man har svårt att veta i vilken tid man befinner sig i och vad som händer överhuvudtaget. Fingertoppskänslan finns här inte kvar, det är onyanserat och själlöst och inte mycket till spänning även om det är riktigt snyggt visuellt och våldsamt men det räcker tyvärr inte så långt.

Ed Harris som William är den som räddar den här säsongen.

Adam & Eva (1997)

https://youtu.be/U7aGjoHtGbw?si=1IL5ThAdl_nkVKhq

Adam (Björn Kjellman) och Eva (Josefin Nilsson) är ett gift par med en hel del framtidsdrömmar men tyvärr så går dom där drömmarna inte riktigt åt samma håll.
Adam skräms när Eva börjar prata om ett hus med många barn och det hela slutar med att han i någon sorts förvirring hamnar i säng med sin brors barnflicka.
Det blir skilsmässa och det är först nu som Adam inser vad han förlorat.

Den här romantiska dramakomedin (med betoning på komedi) regisserad och skriven av Hannes Holm och Måns Herngren är en av dom bästa svenska filmerna någonsin, alla kategorier. Holm och Herngren visar upp en enastående fingertoppskänsla i alla detaljer och att skådespelarna med Björn Kjellman och Josefine Nilsson i dom bärande rollerna är fantastiska gör ju ingenting sämre direkt.

Historien är otroligt bra och överraskande, den vänder och vrider på sig, går upp och ner, fram och tillbaka i tiden och rör sig mellan dröm och verklighet bara för att strax efteråt hitta tillbaka till den röda tråden.

Dramatiskt, sorgligt och hysteriskt roligt.

Johan Falk - Lockdown (2015)

En rättegång mot Seth Rydells ärkefiende Vijay Khan inleds när polishuset plötsligt attackeras. Det tar bara några minuter innan Johan Falk inser att attacken kommer inifrån och att det är någon av deras egna som ligger bakom. Hela huset stängs ner och jakten börjar.

Otroligt intensiv polisthriller och samtidigt sorgligt dramatiskt. Skådespelarna är verkligen på tå här och regissören Richard Holm släpper lös allt han har i ryggsäcken.

Spännande, våldsamt, sorgligt och riktigt bra.

Med Dig Vågar Jag Allt av Ted Hesselbom & Anna Lihammer (2017)

Ett antal korta berättelser tagna ur vår historia och som spänner över en så lång tid som från år 1022 till en bit in i framtiden. Det är ett antal personliga porträtt av människor i skilda samhällsklasser och där dom två författarna Ted Hesselbom och Anna Lihammer verkligen på några sidor får fram alla inblandades karaktärer på ett imponerande sätt. Längtan att få vara fri, att få älska vem man vill och att få bli sedd är väl dom grundläggande stenarna i detta lilla bygge där jag personligen tyckte att varje historia nästan skulle kunna vara värd en helt egen roman och det gör ju att slutet på varje berättelse lämnar så mycket mer som man skulle vilja ha.

Jag funderade lite på titeln och tror att det kanske har med författarna att göra och deras skrivande tillsammans.

Dramatiskt och intressant trots att jag skulle vilja haft mer.

Dracula - Säsong 1 (2020)

Juristen Jonathan Harker har sökt skydd i ett nunnekloster och där han för Syster Agatha berättar en smått otrolig historia om att han flytt efter att ha varit fången på ett slott i Transsylvanien som ägs och bebos av en mystiskt blodsugande Greve vid namn Dracula.

Det här är en miniserie i tre delar men eftersom varje avsnitt är 90 minuter så blir den lite längre än vad den först verkar. Det märks att skaparna Mark Gatiss och Steven Moffat har haft Bram Stokers roman från 1897 som underlag för det vilar klassisk gotisk skräck över hela produktionen, i alla fall i dom två första avsnitten som är riktigt bra.

Som tittare så verkar nunnorna till en början inte tro på den stackars Harker som mera ser ut som ett lik än någon levande varelse men ganska snart så inser man att Syster Agatha mycket väl vet vem Greve Dracula är och att hon befinner sig på just det klostret av en anledning.

Dansken Claes Bang som spelar den blodtörstige greven ser ut som tagen direkt från 1930-talets Hollywood och är alldeles strålande trots lite teatraliskt överspel i början men man tar honom snabbt till sitt hjärta där han glider fram och slänger ur sig den ena efter den andra av hysteriskt roliga och coola kommentarer som när han får frågan om varför han lämnade Transsylvanien och svarar att befolkningen där inte har någon smak.

Samspelet mellan honom och Dolly Wells som spelar Syster Agatha är magnifikt och det är dom två som håller upp den här serien trots att John Heffernan som Jonathan Harker också är väldigt bra.

Dom första två avsnitten tycker jag är riktigt bra men tyvärr så håller inte den sista delen samma tempo och sen så finns inte den där mystiskt laddade känslan av skräck kvar heller och slutet känns lite för framstressat.

Det är blodigt, det är spännande och roligt och visuellt jädrigt snyggt i alla fall tre timmar.