Jädrans sjysst animerad film med en hel del tanke bakom all humor som det finns en hel massa av. Historien handlar om snömannen Migo som bor i en liten by högt upp i Himalayas bergsmassiv. Hans far har ett av samhällets viktigaste uppgift, att varje morgon fysiskt se till att solen stiger upp. Migo har alltid fått lära sig att människor som kallas Smallfoot bara är en myt och inte existerar, ända tills den dag då han stöter ihop med en.
Animeringen är som sagt enastående, det är riktigt roligt och med en hel del tänkvärda detaljer om fördomar och intolerans.
I ett
myllrigt kaosartat Kairo arbetar polisinspektör Noredin som här enastående bra
spelas av Fares Fares. Han och hans partner ägnar mer tid åt att plocka pengar
av lokala gangsters än att lösa brott i en totalt korrumperad poliskår där det
handlar om att roffa åt sig så mycket pengar det bara går men när Noredin
börjar undersöka fallet med en känd sångerska som fått halsen avskuren på ett
lyxhotell och börjar bli hotad eftersom spåren leder ända upp till kretsen
kring presidenten så börjar han ifrågasätta sin egen och poliskårens moral och
måste nu välja vilken väg han tänker gå.
Det är en
fascinerande bild av storstaden Kairo som regissören Tarik Saleh visar upp, det
är rörigt och svettigt och fotografen Pierre Aïm's arbete med kameran gör att
det känns som om man är där på plats bland myllret av människor och eftersom
historien utspelar sig i början av Den Arabiska Våren så är gatorna dessutom
fyllda av kaotiska demonstrationer med sammandrabbningar mellan polis och
ungdomar.
Fantastiska
skådespelare i ett dramatiskt hett spännande kriminaldrama.
Filmen inleds med att
en man vid namn Peter sitter bekvämt bakåtlutad i en fåtölj och berättar om den
ovanliga sjukdomen Merrye Syndrome som enbart drabbade familjen Merrye på grund
av inavel och som förvandlade dom drabbade till kannibaler. Han låter oss
tittare sen veta att han själv tillhör familjen men klarat sig ifrån den
bisarra sjukdomen och går sen tillbaka 10 år i tiden för att vi ska få vara med
under ett fruktansvärt dygn i och runtomkring den bisarra familjens hus som är
kusligt lik det hus som Norman Bates bebor i filmen Psycho som gjordes 7 år
tidigare än denna.
Man kan se den här
filmen som regisserats av Jack Hill som en föregångare till både Motorsågsmassakern
och The Hills Have Eyes, det finns en hel del likheter och det är ju också
historiens höjdpunkter för som egen film så håller den inte även om det är kul
att se en legend som Lon Chaney i rollen som familjens allt i allo Bruno.
Skräck-komedi kallas
den men den är ju vare sig rolig eller speciellt läskig utan egentligen bara
intressant med tanke på att en del senare regissörer antagligen fått en del
idéer från den.
Sebastian
Bergman, tidigare polisens mest anlitade kriminalpsykolog och profilerare
men nu en bruten man efter att hans fru och dotter några år tidigare omkommit i
tzunamikatastrofen i Thailand. Han är i Västerås för att ta hand om dödsboet
efter sin mor när han stöter ihop med sin gamla kollega Torkel Höglund från
Rikskriminalen i Stockholm som också är i stan för att utreda ett brutalt mord
på en tonårspojke. Sebastian övertalar Torkel att få hjälpa till med
fallet för att om möjligt komma tillbaka till ett fungerande liv igen.
När dom två
första filmerna om Sebastian Bergman kom 2010 så gick dom mig helt förbi så det
var riktigt roligt att få bekanta sig med dom nu. Rolf Lassgård är suverän som
den depressive fd kriminalpsykologen Sebastian Bergman som tröstar sig med
kvinnor och ett svinigt beteende för att kompensera förlusten av sin fru och
dotter och så får han här jobba med ett gäng poliser som inte alls är förtjusta
i honom men som ju mer tiden går upptäcker hans forna storhet.
En bra och
tragisk historia med suveräna skådespelare och säkert regisserat av Daniél
Espinosa.
Författaren Fredrik
Backmanhar skrivit den här boken till sin son med tanken att han
sen när han blir lite äldre ska kunna läsa och om möjligt förstå sin far och
omvärlden lite bättre. Det är enastående roligt och träffsäkert och man känner
igen sig i många situationer som nybliven farsa med allt vad detta innebar av
blöjbyten, besök på BVC, IKEA och så givetvis lämning och hämtning på dagis.
Visst finns det lite
allvar i botten men först och främst så är detta ren underhållning och som
detta så funkar det strålande.
En sak kan jag ju säga
direkt så är det sagt, det här är ingen bra film. Manuset är riktigt uselt och
filmen är så fullproppad med klyschor så att man är mätt redan efter 10
minuter. Jennifer Garner som faktiskt är den enda som lyser lite i den här
sunkiga produktionen spelar mamman Riley North vars man och dotter blir brutalt
nedskjutna vid ett nöjesfält av ett gäng grymma latinos som jobbar för en
mäktig knarkboss som då givetvis köpt både advokat, domare och poliser och som
ser till att dessa busar går fria.
Riley försvinner under
ett antal år men dyker sen upp igen i Los Angeles fullmatad med vapen och
kunskaper i all slags närstridsteknik som hon då använder sig av för att hämnas
alla som har någonting med knarkbossen Diego Garcia att göra och hon går bokstavligen
fram som en stridsvagn bland stans skumma filurer som hon mejar ner en efter en
som en odödlig Terminator.
Hur denna förr så
timida morsa förvandlats till en dödsmaskin får vi aldrig veta, här handlar det
om ha ihjäl buset och då spelar ju såna detaljer mindre roll. Regissören Pierre
Morel gjorde ju filmen Taken för några år sedan och samma mall har ju använts
här förutom att hämnaren istället är en kvinna.
Näe, det här var som
sagt var inte mycket att ha även om Jennifer Garner då, skitig, blodig och
svettig ändå gör det hyfsat bra.
Dom olympiska spelen i
Los Angeles 1984 skall strax börja när en av stadens förorter drabbas av flera
brutala överfall och mord på poliser.
Paniken börjar spridas
bland kåren och deras familjer samtidigt som kriminalinspektör Walter
Andersen och hans team börjar inse att dessa systematiska aktioner är
avledningsmanövrar och att dom har att göra med en eller flera terrorister som
planerar någonting större.
Det var inte svårt att
fastna i denna täta, intensivt spännande thriller där författaren också tar upp
ämnen som polisvåld, medias inblandning i polisarbetet och förhållandet mellan
den vanliga medborgaren och lagens långa arm.
Brutalt våldsamt,
intensivt spännande och en historia som inte alls känns så otrolig.