Fraktskeppet Nostromo med
en besättning på 7 personer är på väg hem till Jorden med en last på 20
miljoner ton malm.
Skeppets
dator, kallad Mother tar emot en nödsignal från en måne som
kretsar kring en närliggande planet och det får besättningen att vakna ur sin kryosömn.
Dom landar
för att undersöka saken. Kaptenen Dallas (Tom Skerritt) tar med sig Kane (John Hurt) och
navigatören Lambert (Veronica Cartwright) och beger sig ut där dom hittar en gammal
och till synes övergiven farkost.
Inuti finns en mängd ägg, varav ett av dessa kläcks och en krabbliknande varelse
äter sig igenom Kanes hjälm och sätter sig fast i
hans ansikte.
Nu måste
dom snabbt tillbaka till skeppet där piloten Ripley (Sigourney Weaver), mekanikerna Brett (Harry Dean Stanton), Parker (Yaphet Kotto) samt Androiden Ash (Ian Holm) väntar.
Regissören Ridley Scott som
innan denna produktion bara gjort en långfilm lyckades här pussla ihop en av historiens
hittills bästa och läskigaste skräckfilmer.
Skådespelarna är enastående bra,
karaktärerna knivskarpt utskurna, omgivningarna är mörka, fuktiga och
klaustrofobiskt trånga och man har hela tiden en obehaglig känsla när
besättningen rör sig genom skeppets alla utrymmen och våningar.
Kampen mot det inkräktande monstret
är ju till en början en laginsats men förvandlas efter ett tag till en
enmansshow där Sigourney Weaver som Ripley själv står för den
skräckinjagande underhållningen.
Det utomjordiga genombisarra
monstret designades av konstnären H.R. Giger, den mäktiga
musiken komponerades av Jerry Goldsmith och Derek Vanlint stod för det fantastiska kamera arbetet.
Det är oerhört spännande, läskigt obehagligt och enastående bra i alla större och mindre detaljer.
En högtidsstund för alla som älskar
film och inte bara skräckfilmsentusiaster.