Keyyo med Rheborg i Ryssland - Säsong 1 (2019)

Titel:  Keyyo med Rheborg i Ryssland

Land:  Sverige

År:  2019

Genre:  Dokumentär, Resa

Längd:  6 avsnitt

Keyyo eller Kristina Petrushina som hon egentligen heter är en svensk programledare och underhållare, född i den ryska staden Omsk 1997 och som flyttade till Smedjebacken i Dalarna som 8-åring.
För en tid sen så fick hon en idé om att göra samma resa som hon gjorde med sin mor fast åt andra hållet med tåg och med slutmål den stad som hon föddes i och med på den resan skulle hon vilja ha Johan Rheborg som alltid har varit en förebild för henne och en person som hon visste har en form av Rysskräck.

Den här resedokumentären är enastående rolig, dramatisk och fascinerande på många plan och det var ett rent nöje att få följa dessa två helt olika personligheter på en resa med tåg som tar dom från S:t Petersburg till Moskva, Kazan, Jekaterinburg för att slutligen nå slutdestinationen Omsk.
Dom träffar en hel del fantastiska karaktärer på vägen och lär känna både ryssar och sig själva på ett sätt som ingen av dom hade trott innan.

The Little Drummer Girl - Säsong 1 (2018)

https://youtu.be/9IP6qUaw5tM?si=aCIbH_j-n8cwaWRN

I kölvattnet efter terrorattentatet under OS i München 1972 så jagar här Mossad-agenten Martin Kurtz (Michael Shannon) den Palestinska terroristen Khalil (Charif Ghattas).

Kurtz och hans följeslagare Gadi Becker (Alexander Skarsgård) rekryterar den unga skådespelerskan Charlie (Florence Pugh) och med hjälp av henne försöker dom nu infiltrera Khalil's terrororganisation. 

Den här sex avsnitt långa serien sträcker sig från Mellanöstern till Grekland, Österrike, Västtyskland och till England och det är ett rent nöje att se hur noga filmmakarna varit med detaljer när det gäller omgivningar, kläder, och frisyrer, det är ju som om man verkligen är där 1979 då historien utspelar sig.
Skådespelarna med Michael Shannon, Alexander Skarsgård och Florence Pugh i dom tunga rollerna är helt enastående och även om dessa tre riskerar både sina egna och andras liv i jakten på Palestinska terrorister så sås även fröet i deras egna huvuden vilka som egentligen är dom onda och goda, är båda sidor lika skyldiga egentligen, vilka har rätt och vilka har fel.
Serien lunkar på i ett ganska soft tempo och actionsekvenserna är få men spänningen är ändå intensiv genom hela serien, det är dramatiskt, förbannat snyggt och den lämnar en del saker att fundera på.

Robin Hood (2018)

Titel:  Robin Hood

Regi:  Otto Bathurst

Land:  USA

År:  2018

Genre:  Äventyr, Action

Längd:  1 tim, 56 min

Legenden känner alla till, här är historien ingen kände till..Så lyder texten i början av denna historia om Robin Hood och det är väl ganska talande eftersom manusförfattarna Ben Chandler & David James Kelly lekt ganska fritt med den klassiska sagan som vi så många gånger läst och sett förut och dessutom så har kostym och frisyravdelningarna verkligen fått fria händer och inte brytt sig nämnvärt om vilken tidsålder historien utspelas i.
Visst, det är väl lattjo med lite nya fräscha idéer men då gäller det kanske också att ta till lite nya grepp vad det gäller resten av filmskapandet och det har ju inte regissören Otto Bathurst gjort. Han har ogenerat snott från mängder med andra filmer så pass att man nästan känner igen scen för scen och det är så förutsägbart att man flera minuter i förväg vet vad som ska hända.
Produktionen är dessutom gjord för att vara en familjefilm så trots att mängder med folk dödas hela tiden så skulle allt blod man ser knappt fylla ett nubbeglas.
Taron Egerton som är riktigt bra i Kingsman-filmerna är tyvärr en blek Robin Hood, Eve Hewson än tråkigare som hans fjälla Marian och Jamie Foxx gör väl inte sin mest minnesvärda karaktär som Robins vapendragare John. Den enda som är värd att nämnas i ensemblen är Ben Mendelsohn som är elakt bra som den grymme Sheriffen i Nottingham.

Näe, förutom ett antal coola scener där det hejvilt skjuts med pilbågar och snyggt fotoarbete av George Steel så var detta en ganska träig upplevelse.

Cardinal - Säsong 2 (2018)

På en bar i utkanten av orten Algonquin Bay hittas en förvirrad ung kvinna som när hon tas till sjukhus visar sig ha blivit skjuten i huvudet. Läkarna lyckas operera ut kulan men kvinnan lider av minnesförlust och har inga som helst minnen av någonting. John Cardinal och Lisa Delorme börjar nu med att försöka ta reda på vem kvinnan är och vem som skjutit henne. Samtidigt så börjar ett krig blossa upp mellan ett MC-gäng som tidigare haft monopol på droghandeln i området och en ny okänd aktör och det visar sig efter ett tag att den skjutna kvinnan har kopplingar till detta.

Den andra säsongen innehåller en del riktigt råa och brutala scener med en mördare som man ändå rätt tidigt får veta vem det är men som definitivt inte gör honom mindre otrevlig. Det är mycket spännande i fem avsnitt men där upplösningen mellan dom goda och onda känns lite hafsig men serien växer ändå med ett tragiskt och sorgligt slut.
Skådespelarna är utmärkta i sina roller och dom kanadensiska omgivningarna känns ju faktiskt lite hemma på något sätt.

Den Skyldige (2018)

Titel:  Den Skyldige

Regi:  Gustav Möller

Land:  Danmark

År:  2018

Genre:  Drama, Thriller

Längd:  1 tim, 25 min

Efter en dödsskjutning i tjänsten så är polisen Asger Holm tillfälligt omplacerad till Larmcentralen medans utredningen pågår. 

Under ett kvällspass så får han ett samtal av en desperat kvinna som säger sig ha kidnappats av sin fd man och att hennes två små barn lämnats hemma ensamma.

Regissören Gustav Möller har pusslat ihop ett enastående thrillerdrama där hela filmen utspelas med skådespelaren Jakob Cedergren i närbild pratandes i sin mikrofon på Larmcentralen. Att få det så tajt, intensivt dramatiskt och svettigt spännande med en enda skådespelare och ett par röster i telefon är inget annat än stor filmkonst.

Den svenska skådespelaren Jakob Cedergren är fantastisk i rollen som Asger som motvilligt kryper in under huden på sig själv samtidigt som han försöker detsamma med dom han i telefon försöker hjälpa och Jessica Dinnage som man aldrig får se utan bara höra i telefon gör rollen som Iben som man verkligen blir tagen av.

Nattmannen av Jørn Lier Horst (2009)

Det är en tidig kall höstmorgon i den norska staden Larvik och när dimman lättar över stadens torg så upptäcks ett huvud av en ung kvinna spetsat på en påle som är nedstucken i en rabatt.

Detta är den groteska inledningen i denna kriminalroman av den norska författaren och fd polisen Jörn Lier Holst och som handlar om poliskommissarien William Wisting som då blir den som ska lösa detta mysterium där spåren snart för honom till knarksmuggling och utnyttjande av Afghanska ungdomar på flykt i Norge.

Man blir ju tagen och fast efter dom första sidorna men sen tycker jag boken planar ut och blir rätt tråkig för att sen igen intensifieras och så avslutas tyvärr allt med ett litet antiklimax.

Njae, jag tyckte denna roman var sisådär, den var ojämn och författarens åsikter vad det gäller flyktingpolitik och Norges FN-styrka i Afghanistan lyser igenom så starkt att den tar udden lite från huvudkaraktärerna som blir lite bleka.

Det här trodde jag var den första romanen om polisen Wisting men där misstog jag mig eftersom författaren faktiskt skrivit fyra böcker tidigare men att dom ännu inte översatts till svenska. Lite underligt kan jag tycka av bokförlaget Lind & Co att ge ut den femte boken först.

Gåsmamman - Säsong 3 (2017)

Det har gått en tid sen den förra säsongen. Sonja och John har flyttat ihop i ett nytt hus med respektive barn då dom även har tillfällig vårdnad om Hannas nyfödda eftersom hon lider av depression, Nina har börjat att ställa ut sina konstverk och Gustav har inlett ett farligt förhållande med Juana vars man Speedy sitter i samma fängelse som gangsterbossen Östling där dom tillsammans gör knarkaffärer med den internationella busen Rozales som i sin tur gör livet surt för både Barry och Sonja.

Om ovanstående beskrivning av den här säsongen låter rörig så kan jag lova att det är värre än det låter, i den här säsongen så känns det som om manusförfattarna gått på lika mycket uppåttjack som det handlas med i serien. Det går inte 10 sekunder förrän det händer någonting katastrofartat och så fortgår det i alla 8 avsnitt.
Det finns inte ett ögonblick där man som tittare får chansen att tänka till, man matas tills man är proppmätt och då fylls det på med ännu mer.

Näe, om dom första två säsongerna var riktigt bra så håller inte denna tredje säsong måttet, allting är för mycket och det känns också som om skådespelarna inte heller hinner med så deras agerande är väldigt ojämnt och vissa scener är tråkigt nog riktigt dåliga.
Det verkar ju som om det kommer en fjärde säsong och jag hoppas då att alla inblandade bakom kameran har sansat sig lite.