Fadern överlever dock och betalar tillbaka genom att kasta sin son i en liten tjärn i skogen där han sen lever intrasslad i sjögräs i över ett år.
När han återvänder med hjälp av en lokal uteliggare (Hasse Alfredsson) så är inte världen längre densamma.
En ganska ojämn historia men med några riktigt tillspetsade toppar som gör den till en visuell fantastisk filmupplevelse ändå.
Gösta Ekman är riktigt bra som sonen men det är en enastående Max von Sydow som fadern som bär upp filmen.
Den 20 minuter långa sekvensen där sonen lever i tjärnen där han blivit kastad i av sin far är cineastisk filmkonst på högsta nivå och det här var också den idén som Hasse Alfredsson först fick och som han sen byggde filmen runtomkring.
Att låta den hunsade modern som spelas av Birgitta Andersson enbart utstöta små ljud istället för att prata är också genialt.
Det är väl slutet som kanske drar ner lite på kvaliteten där filmmakarna inte riktigt lyckats med att få fram den postapokalyptiska känslan som dom strävat efter.
Till och från riktigt roligt och underbart fantasifullt och med en liten vink åt miljöförstörande storföretag som inte ägnar världen och dom små människorna en enda tanke till förmån för pengar och makt.
