Antikhandlaren Johan Kristian Homan får en dag besök i sin butik i Gamla Stan av en råbarkad figur som erbjuder honom skydd, givetvis till en ansenlig månadskostnad.
Polisen tar först inte Homan på allvar tills två andra antikhandlare som fått utstå samma hot hittas mördade.
I samma veva får Homan ett erbjudande av den ofantligt rike affärsmannen Jan Bergerius om att inreda hans nyinköpta slottsliknande villa i 1700-tals stil, en chans som Homan givetvis inte kan stå emot.
Det är dock någonting som är skumt med Bergerius och det visar sig att han har bekanta som verkar ha någonting med hoten mot antikhandlare i Stockholm att göra.
Detta är den 45:e romanen i ordningen om antikhandlaren Homan som i varje historia snubblar över lik och där konst, mat, dryck och antikviteter är viktiga ingredienser.
Jag har personligen läst några stycken av dessa med blandat gillande, denna föll mig inte i smaken.
Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det var som jag inte tyckte om med boken men den känns tråkigt omodern.
Homan själv ska ju vara runt 50 år gammal men här känns han mer som 74, vilket ju också är åldern på författaren Jan Mårtenson och det tror jag inte är en slump.
Det är nog väldigt mycket Mårtenson i Homan och denne på alla sätt sympatiske antikhandlare har nog mot sin vilja blivit lite äldre än han ska vara.
Det är skrivet i grått och brunt, någon spänning infinner sig aldrig, karaktärerna är trista och författaren själv verkar inte riktigt haft klart för sig hur han skulle sy ihop slutet.
Näe, det här var som att se Morden i Midsomer utan ljud i slowmotion.
Titel: Silverapostlarna
Författare: Jan Mårtenson
År: 2016
Land: Sverige
Genre: Deckare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar