Beck: Vita Nätter (1997)

Under ett knarktillslag så skjuts den unge knarksmugglaren Micke Sjögren ihjäl av sina egna medbrottslingar.

Micke visar sig vara son till Martin Beck, en son som han fick i ett tidigt förhållande, inte haft någon kontakt med och som levt på fel sida om lagen en längre tid.

Beck gömmer sig undan och bestämmer sig för att sluta inom polisen tills det visar sig att det mordfall som Gunvald Larsson och 

Lena Klingström håller på med har med dödsskjutningen av hans son att göra.

I den här tredje filmen med Peter Haber som Beck så är det Kjell Sundvall som stått för regin och det märks som en rejäl ansiktslyftning i produktionen.

Skådespelarna känns här riktigt bekväma i sina karaktärer och historien har ett annat djup än dom tidigare två.

Ett groteskt restaurangmord och knarksmuggling från Polen är någonting som här ligger i bakgrunden till förmån för Martin Becks inre kris som han brottas med sen hans son skjutits ihjäl.

Filmen inleds också med en riktigt snyggt filmad scen med en ung kvinna som går balansgång på en bro över ett tunnelbanespår som egentligen inte har någonting med historien i sig att göra men som ändå smälter in bra och som får oss tittare att kippa lite efter andan så där strax innan allting börjar.

Titel:  Beck - Vita Nätter

År:  1998

Land:  Sverige

Genre:  Kriminaldrama

Längd:  1 tim, 25 min

Regi:  Kjell Sundvall

Manus:  Rolf Börjlind

Foto:  Olof Johnson

Musik:  Ulf Dageby

Klippning:  Tomas Täng

Skådespelare:

Peter Haber, Mikael Persbrandt, Stina Rautelin,

Per Morberg, Ingvar Hirdwall, Lennart Hjulström,

Michael Nyqvist, Rebecka Hemse, Fredrik Ultvedt,

Anna Ulrika Ericsson, Peter Hüttner, Katarina Ewerlöf,

Bosse Höglund, Jan von Melen, Emil Forselius,

Robert Pukitis, Dubrilla Ekerlund, Douglas Johansson,

Tytte Johnsson, Jonas Uddenmyr, Torsten Wahlund 

Calvary (2014)

James är en småstadspräst på Irland som en dag får en lokal men okänd besökare i bikten som berättar att han som ung utnyttjades sexuellt flera år av en katolsk präst. Han avtalar ett möte med James på stranden om en vecka och berättar att han då ska döda honom som en principhandling för det som drabbade honom som ung.

En helt igenom enastående film skriven och regisserad av John Michael McDonagh där vi får följa den katolska prästen James fantastiskt spelad av Brendan Gleeson som i bikten får veta av en okänd församlingsmedlem att han har en vecka på sig att leva.
Han tror sig veta vem personen som hotat honom är men vi tittare får hålla oss till tåls ända tills slutet och det är få ledtrådar som presenteras som gör att vi skulle kunna gissa svaret.
James vandrar nu runt bland ortens invånare och får ta del av deras liv, mest det mörka som verkar genomsyra hela området och som om inte det var nog så får han även ta tag i lite egna demoner som nu vaknat till liv också.

Det är en mörk, nästan helt igenom svart historia med underbara dialoger, fantastiskt foto av en vackert belägen bygd men som mår allt annat än bra, enastående skådespelare och så finns där också en del humor i all bedrövelse bland dom udda karaktärer bland befolkningen.

Dramatisk, spännande och tragisk. Vacker, rolig och en historia som tar ett stadigt grepp om en som tittare.

Titel:  Calvary

År:  2014

Land:  Irland, England

Genre:  Drama

Längd:  1 tim, 42 min

Regi:  John Michael McDonagh

Manus:  John Michael McDonagh

Foto:  Larry Smith

Musik:  Patrick Cassidy

Skådespelare:

Brendan Gleeson, Kelly Reilly,

Chris O'Dowd, Aidan Gillen, Dylan Moran,

Isaach de Bankolé, M. Emmet Walsh,

Marie-Josée Croze, Domhnall Gleeson,

David Wilmot, Gary Lydon, Pat Shortt,

Orla O'Rourke, Owen Sharpe, 

David McSavage, Mícheál Og Lane

Sveriges Regenter - Från Forntid till Nutid av Lars O. Lagerqvist (1996)

I denna rikt illustrerade historiska bok så berättar Lars O. Lagerqvist om vårt lands Kungar och Drottningar från dom mytomspunna regenterna innan vårt land ens var ett land till vår nuvarande Kung Carl XVI Gustaf.

Från och med Gustaf Wasa så fungerar boken som ett uppslagsverk där varje regent tilldelats ett kapitel och där det är lätt att slå upp en viss Kung eller Drottning om man behöver.

Författaren är inte bara detaljrik i sina berättelser om våra härskare och allting runtomkring dom, han har också kryddat historierna med en hel del personlighet och humor vilket gjorde dessa levnadsbeskrivningar ännu mer levande.

Cleopatra (1963)

Efter slaget vid Farsalos år 48 F.kr. så förföljer Julius Caesar den besegrade Pompejus till Egypten bara för att där finna honom mördad av Faraonen Ptolemaios.

Caesar möter Ptolemaios syster Cleopatra och faller direkt för hennes skönhet. Han förvisar Ptolemaios och placerar Cleopatra på hans tron för att regera över Egypten.

Julius Caesar och Cleopatra gifter sig och får en son som får namnet Caesarion vilket inte ses med blida ögon i Rom där det pyr av ilska i senaten.

Den här filmen regisserad av 
Joseph L. Mankiewicz är en av dom dyraste filmerna som producerats och det var på håret att filmbolaget Twentieth Century Fox gick i konkurs på grund av den.
Det blev förseningar av inspelningarna, produktionsfolk och skådespelare sa upp sig och fick bytas ut, inspelningsplatser flyttades och kulisserna som byggdes för dom maffiga scenerna kostade mängder med pengar för att inte tala om dom tusentals statister som medverkade och som om inte det räckte så inledde ju också Elisabeth Taylor och 
Richard Burton ett förhållande som blev en stor skandal eftersom dom båda vid den tiden redan var gifta på varsitt håll.
Förutsättningarna innan premiären var ju alltså inte dom bästa men filmen blev nominerad till nio Oscars, vann fyra, blev en publik framgång och spelade in alla pengar.
Slutet gott allting gott.

Omgivningarna, kostymerna och dom maffiga scenerierna är storslagna, Rex Harrison som Julius Caesar och Richard Burton som Marcus Antonius är enastående bra men tyvärr så känns det som om Elisabeth Taylor mer spelar just Elisabeth Taylor än Cleopatra så den där mystiken man vill ha runt den mytomspunna drottningen infinner sig aldrig trots att Taylor ju är bedårande vacker varenda sekund hon är i bild.

Mustigt och svulstigt är det, skimrande visuellt om än lite tråkigt till och från.

Titel:  Cleopatra

År:  1963

Land:  USA, England, Schweiz

Genre:  Drama, Äventyr

Längd:  3 tim, 52 min

Regi:  Joseph L. Mankiewicz

Manus:  Joseph L. Mankiewicz, Ranald McDougall & Sidney Buchman

Foto:  Leon Shamroy & Jack Hildyard

Musik:  Alex North

Skådespelare:

Elisabeth Taylor, Richard Burton, Rex Harrison,

George Cole, Hume Cronyn, Cesare Danova, Kenneth Haigh,

Andrew Keir, Martin Landau, Roddy McDowall,

John Cairney, Pamela Brown, Francesca Annis,

Gregoire Aslan, Martin Benson, Jacqui Chan,

Isabelle Cooley, John Doucette, Andrew Faulds,

Michael Gwynn, Michael Hordern, John Hoyt,

Marne Maitland, Carroll O'Connor, 

Richard O'Sullivan, Gwen Watford, 

Douglas Wilmer

Den Gemensamma Nämnaren av David Baldacci (2003)

Original titel: Split Second

Under en valkampanj på ett hotell så skjuts presidentkandidaten Clyde Ritter till döds av collegeprofessorn Arnold Ramsey.

Attentatet sker under Secret Service agenten Sean Kings pass och det slutar med att han får skulden och tvingas ta avsked.

Åtta år senare så kidnappas presidentkandidaten John Bruno när han besöker en gammal väns begravning och agenten Michelle Maxwell som ansvarar för säkerheten hamnar ute i kylan precis som King åtta år tidigare.

Maxwell som ser en hel del liknelser mellan dom två händelserna kontaktar King som nu driver en advokatbyrå på en mindre ort.

Visst är det här spännande, Baldacci vet hur han ska hålla fast läsaren i ett järngrepp och det är svårt att lägga den här berättelsen ifrån sig. Karaktärerna är intressanta och historien har en hel del löst hängande trådar som man ju blir nyfiken på hur dom ska kunna fästas ihop på slutet.

Tyvärr så är det just slutet som är historiens svaga punkt.

Upplösningen är alldeles för långsökt och man blir besviken eftersom det varit en sån intensiv spänning på vägen dit, man känner sig lite lurad.

Välskrivet och spännande är det med ett, tyvärr lite fånigt slut.

Bron II (2013)

Ett svenskt lastfartyg på väg genom Öresund avviker helt plötsligt från sin kurs och styr direkt mot Öresundsbron.

När polisen kommer ombord så finns ingen besättning, fem danska ungdomar hittas fastbundna under däck och när dom undersöks på sjukhuset så visar det sig att dom smittats med aggressiv lungpest.

Saga Norén och Martin Rohde får återigen jobba tillsammans för att lösa detta fall. 

Lite trevande inledning på säsong 2 men det dröjer bara lite mer än ett avsnitt för att man ska vara helt tagen av ännu ett bisarrt thrillerdrama där vi tittare får följa flera historier som till en början inte verkar ha någonting med varandra att göra men som på ett enastående sätt i slutet ändå får tag och fäster ihop hela berättelsen.
Det är intensivt spännande, dramatiskt och finurligt och samspelet mellan Martin och Saga är riktigt tajt, roligt och fascinerande där Martin går på känsla och improvisation medan Saga som lider av Aspberger följer sina inre regler till punkt och pricka.
Skådespelarna med Kim Bodnia, Sofia Helin och Dag Malmberg i dom ledande rollerna är strålande och slutet bjuder på en oväntad knorr som visar sig ha en del med den första säsongen att göra.

Titel:  Bron

År:  2013

Land:  Sverige, Danmark, Tyskland

Genre:  Kriminaldrama, Thriller

Längd:  10 avsnitt

Regi:  Henrik Georgsson, Morten Arnfred & Kathrine Windfeld

Manus:  Camilla Ahlgren, Maren Louise Käehne, Måns Mårlind, Hans Rosenfeldt,

Nikolaj Scherfig & Björn Stein

Foto:  Carl Sundberg

Musik:  Patrik Andrén, Uno Helmersson & Johan Söderqvist

Klippning:  Patrick Austen, Sofia Lindgren & Sebastian Amundsen

Skådespelare:

Sofia Helin, Kim Bodnia,

Sarah Boberg, Dag Malmberg, 

Rafael Pettersson, Puk Scharbau, Lars Simonsen,

Gabriel Flores Jair, Henrik Lundström, Julie Carlsen,

Lotte Munk, Vickie Bak Laursen, Daniel Adolfsson,

Elliot Metzdorff, Julia Ragnarsson, Johan Hedenberg,

Freja Frost Barlach, Lotte Andersen, Özlem Saglanmak, 

Rasmus Hammerich, Anton Frost Barlach, 

Tova Magnusson

KISS och Gitarristen som Försvann (2018)

Trots titeln på den här dokumentären så handlar den inte enbart om gitarristen som försvann utan nästan lika mycket om KISS som band, hur det började och fram till nu med dom medlemsbyten som skett under dom år som gått.

Den röda tråden är i alla fall att dokumentärfilmarna Melker Becker och 

Mattias Lindeblad har försökt att spåra gitarristen Vinnie Vincent som kom med i bandet 1982 när Ace Frehley sagt upp sig eller fått sparken (det beror på vem man frågar) och skrev några av KISS största hits, såg till att dom kom på banan igen efter att mer ha varit ett popband under några år för att sen 1984 försvinna och sen vara så gott som helt borta från rampljuset tills nu 2018.

Riktigt intressant dokumentär som visar ett band som mera fungerar som ett företag som styrs av Gene Simmons och Paul Stanley, där dom andra som är och har varit medlemmar enbart är anställda med lön enligt avtal.

Avtal som givetvis Simmons och Stanley upprättat.

Tyvärr så är dokumentären vinklad så att man får för sig att gitarristen Vinnie Vincent lämnade bandet eller fick sparken efter en massa konflikter som sen gjorde att han aldrig mer blev sig lik men nu har det ju visat sig att han i år varit med på ett KISS-convent i USA där han under en intervju säger att han inte hyser något agg mot vare sig Gene eller Paul och att han faktiskt flera år efter att ha lämnat bandet i hemlighet skrev några låtar tillsammans med dom till plattan Revenge som släpptes 1992 och att han dessutom nu har kontakt med Gene Simmons där dom har diskuterat ett samarbete i någon form.

Dom här uppgifterna kan ju givetvis ha kommit nu efter att denna dokumentär gjordes men oavsett så känns det ju lite snett men det finns så mycket annat som är intressant så i sin helhet så är det ju en fascinerande timme av dramatik och dokusåpa ändå.

Titel:  KISS och Gitarristen som Försvann

År:  2018

Land:  Sverige

Genre:  Dokumentär, Musik

Längd:  1 tim

Regi:  Melker Becker & Mattias Lindeblad

Manus:  Melker Becker & Mattias Lindeblad

Foto:  Fredrik Cavali, Jon Jogensjö & Kalle Nordberg

Klippning:  Kalle Nordberg

Medverkande:

Gene Simmons, Paul Stanley, Ace Frehley, Peter Criss,

Bruce Kulick, Vinnie Vincent, Mark St John,

Alex Bergdahl, Eric Carr