Bron II (2013)

Ett svenskt lastfartyg på väg genom Öresund avviker helt plötsligt från sin kurs och styr direkt mot Öresundsbron.

När polisen kommer ombord så finns ingen besättning, fem danska ungdomar hittas fastbundna under däck och när dom undersöks på sjukhuset så visar det sig att dom smittats med aggressiv lungpest.

Saga Norén och Martin Rohde får återigen jobba tillsammans för att lösa detta fall. 

Lite trevande inledning på säsong 2 men det dröjer bara lite mer än ett avsnitt för att man ska vara helt tagen av ännu ett bisarrt thrillerdrama där vi tittare får följa flera historier som till en början inte verkar ha någonting med varandra att göra men som på ett enastående sätt i slutet ändå får tag och fäster ihop hela berättelsen.
Det är intensivt spännande, dramatiskt och finurligt och samspelet mellan Martin och Saga är riktigt tajt, roligt och fascinerande där Martin går på känsla och improvisation medan Saga som lider av Aspberger följer sina inre regler till punkt och pricka.
Skådespelarna med Kim Bodnia, Sofia Helin och Dag Malmberg i dom ledande rollerna är strålande och slutet bjuder på en oväntad knorr som visar sig ha en del med den första säsongen att göra.

Titel:  Bron

År:  2013

Land:  Sverige, Danmark, Tyskland

Genre:  Kriminaldrama, Thriller

Längd:  10 avsnitt

Regi:  Henrik Georgsson, Morten Arnfred & Kathrine Windfeld

Manus:  Camilla Ahlgren, Maren Louise Käehne, Måns Mårlind, Hans Rosenfeldt,

Nikolaj Scherfig & Björn Stein

Foto:  Carl Sundberg

Musik:  Patrik Andrén, Uno Helmersson & Johan Söderqvist

Klippning:  Patrick Austen, Sofia Lindgren & Sebastian Amundsen

Skådespelare:

Sofia Helin, Kim Bodnia,

Sarah Boberg, Dag Malmberg, 

Rafael Pettersson, Puk Scharbau, Lars Simonsen,

Gabriel Flores Jair, Henrik Lundström, Julie Carlsen,

Lotte Munk, Vickie Bak Laursen, Daniel Adolfsson,

Elliot Metzdorff, Julia Ragnarsson, Johan Hedenberg,

Freja Frost Barlach, Lotte Andersen, Özlem Saglanmak, 

Rasmus Hammerich, Anton Frost Barlach, 

Tova Magnusson

KISS och Gitarristen som Försvann (2018)

Trots titeln på den här dokumentären så handlar den inte enbart om gitarristen som försvann utan nästan lika mycket om KISS som band, hur det började och fram till nu med dom medlemsbyten som skett under dom år som gått.

Den röda tråden är i alla fall att dokumentärfilmarna Melker Becker och 

Mattias Lindeblad har försökt att spåra gitarristen Vinnie Vincent som kom med i bandet 1982 när Ace Frehley sagt upp sig eller fått sparken (det beror på vem man frågar) och skrev några av KISS största hits, såg till att dom kom på banan igen efter att mer ha varit ett popband under några år för att sen 1984 försvinna och sen vara så gott som helt borta från rampljuset tills nu 2018.

Riktigt intressant dokumentär som visar ett band som mera fungerar som ett företag som styrs av Gene Simmons och Paul Stanley, där dom andra som är och har varit medlemmar enbart är anställda med lön enligt avtal.

Avtal som givetvis Simmons och Stanley upprättat.

Tyvärr så är dokumentären vinklad så att man får för sig att gitarristen Vinnie Vincent lämnade bandet eller fick sparken efter en massa konflikter som sen gjorde att han aldrig mer blev sig lik men nu har det ju visat sig att han i år varit med på ett KISS-convent i USA där han under en intervju säger att han inte hyser något agg mot vare sig Gene eller Paul och att han faktiskt flera år efter att ha lämnat bandet i hemlighet skrev några låtar tillsammans med dom till plattan Revenge som släpptes 1992 och att han dessutom nu har kontakt med Gene Simmons där dom har diskuterat ett samarbete i någon form.

Dom här uppgifterna kan ju givetvis ha kommit nu efter att denna dokumentär gjordes men oavsett så känns det ju lite snett men det finns så mycket annat som är intressant så i sin helhet så är det ju en fascinerande timme av dramatik och dokusåpa ändå.

Titel:  KISS och Gitarristen som Försvann

År:  2018

Land:  Sverige

Genre:  Dokumentär, Musik

Längd:  1 tim

Regi:  Melker Becker & Mattias Lindeblad

Manus:  Melker Becker & Mattias Lindeblad

Foto:  Fredrik Cavali, Jon Jogensjö & Kalle Nordberg

Klippning:  Kalle Nordberg

Medverkande:

Gene Simmons, Paul Stanley, Ace Frehley, Peter Criss,

Bruce Kulick, Vinnie Vincent, Mark St John,

Alex Bergdahl, Eric Carr

The Christmas Chronicles (2018)

Familjen Pierce i staden Lowell i Massachusetts har alltid haft Julen som en viktig tradition ända tills för ett år sen då pappa Doug som var brandman förolyckades på jobbet.

Nu har familjen trasats sönder med mamma Claire som alltid jobbar och tonårssonen Teddy som börjar begå bilstölder.

Dottern Kate försöker dock hålla allt uppe och tror ändå på att Julen ska kunna komma tillbaka och att dom ska bli en familj igen.

Absolut en av dom bästa Julfilmerna jag sett och kanske är Kurt Russell den bästa tomten någonsin.
Han spelar inte Jultomten, han är tomten ner till varenda grått hårstrå och även om filmen innehåller alla dom där klichéerna man sett mängder med gånger förut så köper man det eftersom det är så underhållande.
Jag såg denna film första gången med svenskt tal tillsammans med en 6-åring och en 
4-åring och vi hade nog lika roligt alla tre.
Sen finns det ju en del såna där roliga detaljer också som en filmnörd kan gotta sig i, Goldie Hawn som varit gift med Kurt Russell i över 35 år kommer in på slutet som Tomtemor och så har vi tomtens önskelista som innehåller en hel del av parets barnbarn.

Mycket bra skådespelare, underhållande och roligt, snyggt foto, stämningsfullt och givetvis lite sorgligt också där bland all kärlek och värme.

Titel:  The Christmas Cronicles

År:  2018

Land:  USA

Genre:  Komedi, Äventyr, Fantasy

Längd:  1 tim, 44 min

Regi:  Clay Kaytis

Manus:  Matt Lieberman & David Guggenheim

Foto:  Don Burgess

Musik:  Christophe Beck

Producent:

William V. Andrew, Michael Barnathan, Chris Columbus,

David Guggenheim, Adam Kolbrenner, Monica Lago-Kaytis,

Lyn Lucibello-Brancatella, Robyn Meisinger,

Michelle Miller, Tracy K. Price & Mark Radcliffe

Skådespelare:

Kurt Russell, Judah Lewis, Darby Camp,

Kimberly Williams-Paisley, Oliver Hudson,

Vella Lovell, Jameson Kraemer, Solla Park,

Seth Mohan, Kayla Lakhani, Glen McDonald, Danielle Bourgon,

Tony Nappo, Chai Valladares, Martin Roach,

Lamorne Morris, Steven Van Zandt, Marc Ribler,

Jeff Teravainen, Goldie Hawn

Dips - Säsong 1 (2018)

Diplomatsonen och den ständigt berusade Jens Stråhle (Jesper Rönndahl) och feministen och freds ivraren Fanny Båtsman (Moa Lundqvist) är nya på Utrikesdepartementet där dom får den allt annat än kompetente Mimmi Hamilton (Marie Agerhäll) som handledare.

Gruppen styrs av deras chef, den buttre Hendrik Tür (Kristian Luuk) som skulle ge vad som helst för att byta ut alla tre.

Om man bara såg den här serien utan någon som helst bakgrund så skulle man väl säga att den är helt galen men om man sen får veta att en hel del av innehållet är taget ur den diplomatiska verkligheten men ibland något överdrivet så häpnar man ju och tänker att det här ville man kanske egentligen inte veta.

Nu är det ju så att Marie Agerhäll och Jesper Rönndahl som också spelar två av huvudrollskaraktärerna faktiskt har suttit och intervjuat både diplomater och personal på UD och sen fått idén till den här ibland hysteriskt roliga serien i 6 avsnitt.
Den har en del djupa dalar men däremellan så är det förbannat roligt och den torra humorn firar här till och från triumfer.

En Underbar Jävla Jul (2015)

Det homosexuella paret Simon och Oscar och deras gravida sambo Cissi har bjudit in föräldrar och syskon till deras nyinköpta villa på Julafton för att presentera en överraskning.

Det är ju inte svårt att se att regissören Helena Bergström fått en hel del idéer till denna film från tidigare Julfilmer såsom Tomten är Far till Alla Barnen och även Ett Päron till Farsa Firar Jul men hon har ändå lyckats att skapa en film som går på egna starka ben så gott som hela vägen.
Den är hysteriskt rolig, pinsam och dramatisk och så med ett tungt allvar som saknas i dom andra nämnda filmerna.
Skådespelarna är bra, speciellt Robert Gustafsson och Maria Lundqvist som föräldrarna till Simon och som är ytterst tveksamma och bittra över sonens sexuella läggning som dom ändå tror är en sjukdom som kanske går att bota.
Tyvärr så håller historien inte hela vägen utan kroknar betänkligt dom sista 20 minuterna då all mörk bitterhet på bara ett ögonblick byts ut mot varm familjär kärlek och då alla som visat ett sånt hat mot människor som är olika dom själva på bara en sekund förvandlas till människor som accepterar allt och alla.
Otroligt underhållande och gripande i 1 timme och 30 minuter i alla fall.

Titel:  En Underbar Jävla Jul

År:  2015

Land:  Sverige

Genre:  Drama, Komedi

Längd:  1 tim, 48 min

Regi:  Helena Bergström

Manus:  Helena Bergström, Daniel Réhn & Edward af Sillén

Foto:  Peter Mokrosinski

Musik:  Per Andréasson

Producent:  Mikael Bergkvist, Petra Jönsson & Colin Nutley

Klippning:  Tess Lindberg

Kostym:  Camilla Thulin

Skådespelare:

Robert Gustafsson, Maria Lundqvist,

Anastasios Soulis, Anton Lundqvist, Rakel Wärmländer,

Michalis Koutsogiannakis, Inga Landgré, Helena Bergström,

Kajsa Ernst, Peshang Rad, Gustav Levin, 

Frida Beckman, Neo Siambalils, 

Paulina Pizarro Swartling, Rikard Wolff & Kerstin Widgren

The Man with The Iron Heart (2017)

Året är 1942 och Det Tredje Riket står på toppen av sin makt.

Den Tjeckiska motståndsrörelsen som har sitt säte i London beslutar sig för att skicka dom två unga männen Jozef Gabcik och Jan Kubis för att mörda den grymma Gestapochefen Reinhard Heydrich som var arkitekten bakom den "Slutliga Lösningen" och som befinner sig i Prag.

Visst är det här ett välgjort kostymdrama med allt vad det innebär av tidsenliga kläder, strålande foto och enastående skådespeleri men det blir tyvärr lite för hafsigt eftersom berättelsen hela tiden hoppar fram och tillbaka, 
ena sekunden så handlar det om Heydrich barndom bara för att vi strax därefter får följa attentatsmännen och sen Heydrich som vuxen och det känns som om dom lagt in dessa hopp bara för att dom inte riktigt hade material för en hel film om själva attentatet, vilket ju är vad historien ska handla om.
Jason Clarke är i alla fall riktigt läskig som Heydrich och Rosamund Pike också väldigt bra och nästan lika läskig som hans fru Lina von Osten.

Org Titel:  HHhH
År:  2017
Land:  USA, Frankrike, Belgien, England
Genre:  Drama
Längd:  2 tim

Regi:  Cédric Jimenez
Manus:  David Farr, Audrey Diwan & Cédric Jimenez
(Efter en bok av Laurent Binet)
Foto:  Laurent Tangy
Musik:  Guillaume Roussel
Klippning:  Chris Dickens
Exteriörer:  Jean-Philippe Moreaux
Interiörer:  Zsuzsanna Borvendég & Alexis McKensie Main
Kostym:  Olivier Bériot
Producent:
Daniel Crown, Daniel Delume, Alain Goldman & Doug Mankoff

Skådespelare:
Jason Clarke, Rosamund Pike,
Jack O'Connell, Jack Reynor, Mia Wasikowska,
Stephen Graham, Thomas M. Wright, Barry Atsma,
Geoff Bell, Enzo Cilenti, David Horovitch, Abigail Lawrie,
David Rintoul, Ian Redford, Adam Nagaitis, Céline Sallette,
Gilles Lelouche, Steve Evets, Noah Jupe, 
Volker Bruch, Christophe Maratier, 
Oscar Kennedy, Pál Makrai, Blanca Gyorfi-Toth,
Zoltán Schmied, Vernon Dobtcheff, Zdenek Sedlácek,
Paul Brennen, Tamás Lengyel, Pierre Lopez, 
Zoltán Rajkai, Luca Fiorilli, Júlia Huzella, Krisztina Goztola,
Lloyd Owen, Andrew Lewis, Gabriella Fon,
Jim Sturgeon, Scott Alexander Young,
Zoltán Karácsonyi, Ákos Blazsovszky, 
Tomi Kosynus, Tibor Milos Krisko

Beck: Mannen med Ikonerna (1997)

En äldre kvinna mördas, styckas och placeras i svarta sopsäckar för att därefter sänkas i Långsjön i Stockholm.

Spåren leder Martin Beck och hans kolleger till kvinnans man, en djupt religiös begravningsentreprenör med rysk bakgrund.

Utredningen försvåras dock av den påstridige polischefen Wersén och Säkerhetspolisen som kräver att få ta över fallet eftersom dom anser att detta handlar om ett politiskt mord.

En relativt tråkig historia med lite politiska inslag och gnissel mellan dom interna polismyndigheterna och så givetvis ett brutalt mord som är den egentliga röda tråden som ska nystas upp.
Tyvärr så kommer filmen inte igång ordentligt förrän den är slut.
Peter Haber är bra men Persbrandt känns här ännu lite grön i Gunvaldkostymen.

Titel:  Beck - Mannen med Ikonerna

År:  1997

Land:  Sverige, Danmark, Norge, Tyskland, Frankrike

Genre:  Kriminaldrama

Längd:  1 tim, 31 min

Regi:  Pelle Seth

Manus:  Rolf Börjlind

Foto:  John Christian Rosenlund

Musik:  Ulf Dageby

Producent:

Lars Blomgren, Thomas Lydholm & Ole Söndberg

Skådespelare:

Peter Haber, Mikael Persbrandt,

Figge Norling, Stina Rautelin, Per Morberg,

Ingvar Hirdwall, Åke Lundqvist, Rebecka Hemse,

Fredrik Ultvedt, Michael Nyqvist, 

Jörgen Andersson, Dan Johansson, Lillian Johansson,

Vladimir Dikanski, Paul Fried, Lasse Haldenberg,

Johan Lindell, Bengt Krantz, Bo Höglund