Graven (2004)

Titel:  Graven

År:  2004

Land:  Sverige, Norge

Genre:  Kriminaldrama, Thriller, Action

Längd:  8 avsnitt

Regi:  Mikael Marcimain

Manus:  Cilla Börjlind & Rolf Börjlind

Foto:  Leif Benjour

Musik:  Stefan Ekström & Jean-Paul Wall

Ett par amatörarkeologer hittar en grav på den öde belägna platsen Munkhärad som visar sig innehålla fem mördade människor.

En specialgrupp bestående av terapeuten Claes, rättsläkaren Nina, kriminalaren Fanny och rättsteknikern Theo sätts ihop under ledning av Cege Ljung för att försöka lösa denna gåta.

Alla har vi någon form av kors att bära och det är väl någonting som passar alldeles utmärkt in på den här serien i 8 delar.
Det är inte enbart bestialiska mord som ska lösas utan här handlar det nästan lika mycket om människorna i den här specialgruppen och deras personliga brottningsmatcher som dom går samtidigt som dom nästan dygnet runt konfronteras med knarkhandel, stel polisbyråkrati, internationell terrorism, social misär och allehanda udda figurer.

Manuset har en hel del stickspår men som ändå pusslas in bra i grundhistorien och även om handlingen lunkar på i ett relativt behagligt tempo så exploderar allting bokstavligt på slutet då det nästan känns som om det blir lite väl mycket och allting går alldeles för fort.
Ska man köra i 180 på en snirklig väg så gäller det ju att hänga med när det svänger och regissören Mikael Marcimain lyckas faktiskt med det konststycket och så har han ju hjälp av en samling enastående skådespelare också som bär upp hela den här groteska och obehagliga historien i alla avsnitt.

Predators (2010)

Titel:  Predators

År:  2010

Land:  USA

Genre:  Sci-Fi, Action, Thriller

Längd:  1 tim, 47 min

Regi:  Nimród Antal

Manus:  Alex Litvak & Michael Finch

Foto:  Gyula Pados

Musik:  John Debney

Åtta, för varandra okända människor som alla ska visa sig ha en våldsam bakgrund finner sig helt plötsligt ute i en djungel och ingen vet hur dom har hamnat där.

Efter ett tag så inser dom att dom inte är ensamma utan att det är någon eller några som jagar dom.

Den här filmen som man kan kalla en fri uppföljare till "Rovdjuret" och "Rovdjuret 2" börjar ju riktigt intressant när man får följa Adrien Brody's karaktär Royce vådliga luftfärd från några tusen meters höjd rätt ner i en grönskande djungel där han ju strax märker att han minsann inte är den enda som ramlat ner från skyn.

Sen så blir det tyvärr inte så mycket intressantare, vi som tittare och som har sett dom tidigare filmerna vet ju vad det rör sig om för varelser och vad dom sysslar med så vad det gäller den biten så är ju spänningsmomentet helt borta och resten av filmen känns enbart som en nyinspelning av den första filmen från 1987 med effekter som heller inte överglänser den på något sätt.

Visst, Adrien Brody är bra och det är kul att se honom i en sån här machomuskelkaraktär men alla rollfigurer är ju bara stereotypa karikatyrer som man har sett mängder med gånger förut så det blir nästan fånigt och sen så är det ju rätt förutsägbart också så trots allt smygande, skjutande och dödande så infinner sig aldrig någon nagelbitande spänning.

Jag hade faktiskt glömt bort det mesta av denna film 10 minuter efter att jag sett den.

Shimmer Lake (2017)

Titel:  Shimmer Lake

År:  2017

Land:  Kanada, USA

Genre:  Kriminaldrama, Komedi

Längd:  1 tim, 23 min

Regi:  Oren Uziel

Manus:  Oren Uziel

Foto:  Jarin Blaschke

Musik:  Joseph Trapanese

I en liten småstad i USA så har ett bankrån gått snett och den lokala Sheriffen Zeke Sikes egen bror är en av dom som polisen nu letar efter.

Den här filmen regisserad och skriven av Oren Uziel var verkligen en liten pärla som jag njöt fullt ut av från början till slut.
Historien berättas ju baklänges där dom små detaljerna pusslas ihop på ett enastående bra sätt och även om det här är ett till och från ganska våldsamt kriminaldrama så är humorn hela tiden där och allting har en lite "Pulp Fictionkänsla" över sig utan att för den skull kännas som en kopia.

Det här var riktigt bra.

Casino Royale James Bond 007! (1967)

Titel:  Casino Royale

År:  1967

Land:  England, USA

Genre:  Komedi

Längd:  2 tim, 11 min

Den berömda agenten James Bond har gått i pension men kallas åter i tjänst efter att M dödats i ett attentat designat den internationella brottsorganisationen SMERSH och dess ledare Le Chiffre.

Det här var en ganska ovanlig film som var lite svårt att få något grepp om. Det är ju en parodi på James Bond vars filmer var mäkta populära på 60-talet och för att få allting så maffigt som möjligt så är det 6 olika regissörer som gjort den, varje regissör står för en del och manuset har dessutom pusslats ihop av en hel massa personer.
Det är ju fascinerande att bara sitta och se alla skådespelare som ju är en imponerande skara i både större och mindre roller.
Tyvärr så blir väl hela den här grytan lite väl rörig och filmen har ju ingen ordentlig struktur utan blir mera av lösa sketcher men som tur är så är det så pass många scener som är hysteriskt roliga så att det räcker för att det ska bli rätt underhållande även om helheten blir lite lidande.
Med facit i hand så var ju inspelningarna också röriga med en Peter Sellers som dök upp och försvann lite hur som helst och där han och Orson Welles dessutom hatade varandra. Woody Allen har beskrivit filminspelningen som ett "Madhouse".

Jag hade i alla fall mer roligt än oroligt.

Johan Falk - Dom Fredlösa (2009)

En kvinnlig åklagare i Göteborg utsätts för ett bombdåd och rykten bland buset säger att det inte kommer att sluta där. GSI får nu jobba med att försöka hålla kritiska journalister borta och samtidigt hitta spår efter förövarna.

Spår som visar sig leda till ett polisingripande ett antal år tillbaka i tiden.

Här får GSI inte bara arbeta med att försöka spåra en bombman utan också gå i clinch med media som anklagar polisen för inkompetens i kampen mot brottsligheten.
Det här är en riktigt spännande film som är intensivt tajt från början till slut med bra skådespeleri, foto och tung musik.

Silent Night, Deadly Night (1984)

Titel:  Silent Night, Deadly Night

År:  1984

Land:  USA

Genre:  Skräck

Längd:  1 tim, 19 min

Regi:  Charles E. Sellier Jr

Manus:  Michael Hickey

(Efter en idé av Paul Caimi)

Foto:  Henning Schellerup

Musik:  Perry Botkin Jr

En familj är på väg hem för att fira Jul när dom blir stoppade på vägen av en man i tomtekläder. I ett rånförsök så mördar Tomten föräldrarna medans barnen, två yngre bröder klarar sig undan.

Några år senare så får vi följa dom två Billy och Ricky, nu boende på ett hem för föräldralösa barn.

Julen närmar sig och det är en tid då ångest drabbar den äldre brodern Billy som kommer ihåg allt som hände med deras föräldrar.

Det tog inte mer än någon minut för att inse vilken jävla skitfilm det här var, det fanns absolut ingenting som höll måttet i den.

Det brukar ju ändå vara så med väldigt dåliga filmer att man brukar kunna skratta åt eländet men här kunde man inte ens det.

Regin är usel, skådespelarna är riktigt dåliga, fotot likaså och musiken bara irriterande.

Mer intressant och spännande att sitta och titta på när granen barrar.

För Några Smutsiga Dollar (1967)

Original Titel:  A Bullet for The General

Revolutionen pågår för fullt i Mexiko och banditen El Chuco gör vad han kan för att samla ihop vapen till rebelledaren General Elias.

El Chuco och hans närmaste man El Santo får hjälp med att råna vapentransporter av den unge Amerikanen Bill Tate men börjar efter ett tag misstänka att han inte riktigt är den han utger sig för att vara.

 Gian Maria Volonte fortsätter här i ännu en sån där oberäknelig karaktär som han tidigare gjorde i Dollarfilmerna med den skillnaden att han faktiskt här är en man med ett ganska stort och varmt hjärta mitt i all jakt på pengar och berömmelse.

Även Klaus Kinski är här en stark moralisk person vilket man ju inte riktigt är van vid och han gör det bra.
Det är dock Volonte man minns från den här filmen, han låter och tar plats så fort han är i bild och han kan helt enkelt inte undvikas.

Fotot är storslaget med en hel del maffiga och våldsamma scenerier, det är en bra och fungerande historia med en lite oväntat knorr på slutet.
Det blir lite rörigt och gapigt ibland men slutet är nedtonat och dramatiskt.