Into The Storm (2014)

Titel:  Into The Storm

År:  2014

Land:  USA

Genre:  Action, Thriller, Drama

Längd:  1 tim, 29 min

Den lilla staden Silverton drabbas plötsligt av ett antal tornados efter varandra.

Dom flesta invånarna söker skydd men ett par har väntat hela sitt liv på såna här stormar och gör nu allt för att filma och dokumentera allting med fara för sina liv.

Det är ju helt klart ovädret som har huvudrollen i den här filmen av Steven Quale och det är heller ingen som helst tvekan att det är just specialeffekterna som är bäst.

Skådespelarna är så intetsägande att man glömmer bort dom rätt fort och heller inte bryr sig nämnvärt om dom ska klara sig eller inte.

Manusförfattaren John Swetnam har blandat in lite sociala ingredienser för att göra allt lite intressantare.

En tornadojagande vetenskapskvinna som brottas med dåligt samvete eftersom hon inte träffat sin dotter på länge som befinner sig hos mormor, 

en butter far som först nu när katastrofen anländer inser att han inte varit där för sina tonårssöner varav en av sönerna givetvis hamnar i livsfara med den tjejen på skolan som han i hemlighet alltid varit kär i och så har vi den där äldre rutinerade stormjägaren som äntligen får uppleva det ultimata ovädret och som går över lik för att få dom bästa bilderna och filmerna.

Tyvärr så blev det ingenting av allt detta utan man sitter istället och njuter av ett par riktigt sjyssta stormscenerier och låter huvudfigurerna göra vad dom vill.

Livvakterna (2001)

Efter det förra fallet så har Johan Falk flyttats från yttre tjänst till att sitta bakom ett skrivbord och ha hand om cykelstölder.

Han får ett erbjudande från sin gamla vän Mårtensson att jobba i ett privat säkerhetsföretag och säger upp sig vid polisen.

Regissören Anders Nilsson har här pusslat ihop en riktigt tät och intensivt spännande actionthriller som börjar en tid efter den förra filmen Noll Tolerans.

Jakob Eklund har växt in i karaktären Johan Falk ordentligt och är mycket bra.

Spänningen är så hög att man inte funderar så mycket på själva historien och det är nästan så att man är lite svettig när upplösningen kommer.

Bra skådespelare med bla Krister Henriksson, 

Samuel Fröler, Christoph M Ohrt och Lia Boysen och tung medryckande musik av Bengt Nilsson.

Studie i Brott (1958)

Org Titel:  Vertigo

År:  1958

Land:  USA

Genre:  Thriller, Drama

Längd:  2 tim, 8 min

Polisen John "Scottie" Ferguson lider av en allvarlig åkomma av höjdskräck och har blivit tvingad att gå i pension pga en olycka där en av hans kollegor omkommit,

en händelse som berodde på Johns sjukdom.

John blir kontaktad av sin gamle vän, numera skeppsredaren Gavin Elster som vill att han spanar på sin fru Madeleine som han misstänker lider av en allvarlig personlighetsklyvning eller kanske till och med blivit besatt av något ont andeväsen.

När den här filmen regisserad av Alfred Hitchcock hade premiär 1958 så fick den ett rätt svalt mottagande men flera år senare och numera så räknas den av alla filmälskare som en av dom 20 bästa filmerna någonsin.

James Stewart är enastående bra i rollen som den fd polisen Ferguson och Kim Novak är ju elegant vacker som skeppsredarfrun Madeleine som då Ferguson ska hålla ett extra öga på.

Manuset är kanske lite väl utanför ramarna när det kommer till realism men det funkar ändå och spänningen är intensiv trots att tempot i historien verkligen går i ett behagligt lugn, långt ifrån snabba klipp och actionfyllda scenerier.

Fotot av Robert Burks är mycket bra och musiken av 

Bernard Herrmann medryckande och ger en extra kick till spänningen.

På frågan om varför han tror att filmen inte gick så bra dom första åren så har Hitchcock sagt att han inte trodde att publiken eller recensenterna köpte kärlekshistorien mellan en då 49-årig James Stewart och en 27-årig Kim Novak men även kanske att manuset var lite för svårt att ta till sig.

Hur som helst så är det ett litet mästerverk på alla punkter.

Snille och Smak: En Dokumentär om Svenska Akademien (2013)

Vi vanliga människor har någon minuts förhållande till Svenska Akademien en gång om året då den Ständige Sekreteraren kliver ut genom dörren framför en mängd journalister för att kungöra årets Nobelpristagare i litteratur.

Resten av året så vet vi att Akademien finns men vi har egentligen inte en aning om vad dom sysslar med eller vilka dom är.

I den här 59 minuter långa dokumentären av regissören 

Olavi Linna och fotografen Måns Månsson så tar dom oss med på en lugn och stillsam resa in i det allra heligaste av Akademiens gömmor.

Nu såg jag denna precis när Akademien står inför sin kanske största kris någonsin och där nästan hälften av ledamöterna hoppat av eller tvingats bort och det gjorde den ju extra intressant.

Det är ju fascinerande att se en samling äldre herrar och damer som verkar leva bland böcker, ord och meningar och kanske inte riktigt håller koll på världen utanför.

Detta är en skyddad verkstad i ordets rätta bemärkelse.

Intressant och fascinerande men just nu så skulle man ju nästan vilja se en uppdatering av denna dokumentär beroende på allt som hänt efter att den gjordes.

Below her Mouth (2016)

Titel:  Below Her Mouth

År:  2016

Land:  Kanada

Genre:  Drama, Erotik

Längd:  1 tim, 34 min

Moderedaktören Jasmine lever ett till synes perfekt liv i ett stort hus med en välavlönad man som hon snart ska gifta sig med.

Hennes liv tar dock en oväntad vändning när hon efter en utekväll med några vänner hamnar på en gayklubb och stöter ihop med den svenska kvinnan Dallas som jobbar som takläggare i området.

Ett erotiskt drama av den kvinnliga regissören April Mullen som har blivit uppmärksammad för sina många och rätt heta sexscener mellan dom två kvinnorna Jasmine och Dallas som spelas av Natalie Krill och Erika Linder.

Trots att filmen fått övervägande bra betyg så är det en rätt ordinär kärlekshistoria egentligen utan några större konstigheter och historien hade nog tjänat på åtminstone någon oväntad vändning i manuset så att det inte skulle kännas som om hela koncentrationen legat på dom annars väldigt snyggt filmade nakenscenerna.

Skådespelarna är bra i sina karaktärer men det är lite för snyggt och tillrättalagt för att det ska bli riktigt intressant.

The Duel (2016)

Titel:  The Duel

År:  2016

Land:  USA

Genre:  Western, Drama

Längd:  1 tim, 50 min

Året är 1887 och platsen den lilla staden Mount Hermon i Texas där den diaboliske sektledaren Abraham styr sin församling med järnhand.

Ett antal mystiska dödsfall har skett i trakten och Texas Rangern David Kingston har fått i uppdrag att bege sig till platsen för att undersöka saken.

The Duel är en filmtitel som kanske känns lite missvisande här eftersom det får en att tänka på en ganska ordinär western, vilket detta inte är.

Det här är en historia som lika gärna skulle kunna utspela sig i modern tid i en liten håla någonstans där en sektledare håller sina medlemmar fastlåsta i psykiska bojor.

Regissören Kieran Darcy-Smith har gjort en bra och kompakt film av Matt Cooks manus där skådespelarna med Liam Hemsworth som Texas Rangern David Kingston och Woody Harrelson som sektledaren Abraham är mycket bra i sina karaktärer.

Det visar sig ju redan i början av filmen att David som liten sett denne Abraham döda sin far i en duell och detta är ju en detalj som sen följer med under hela historien och som gör det hela än mer spännande.

Mot slutet så ramlar historien isär lite när då David och Abraham till slut ändå ska göra upp för så är det ju och det vet man redan från början att så kommer ske och det är väl det som gör det lite tråkigt,

upplösningen kunde väl kanske ha gjorts något intressantare.

Mycket bra och annorlunda westerndrama med en liten dipp på slutet.

Blowtorch (2016)

Titel:  Blowtorch

År:  2016

Land:  USA

Genre:  Drama

Längd:  1 tim, 20 min

Trebarnsmamman Ann Willis äldste son blir brutalt mördad och spåren leder till hans arbetsplats och hans bäste vän men polisen har inte dom resurser som krävs för att engagera sig i ännu ett misstänkt drogrelaterat mord i stans mest utsatta områden.

Ann tar saken i egna händer och börjar själv rota i fallet för att få fram sanningen.

Själva historien är väl rätt sjysst men regissören 

Kevin Breslin har ju inte lyckats med att ta hand om sitt egna manus på ett bra sätt så hela produktionen känns rätt amatörmässigt slarvig.

Tyvärr så är Lois Robbins som innehar huvudrollen som den frustrerande mamman Ann Willis riktigt usel och så en överspelande Armand Assante på det.

Näe, tyvärr.