torsdag 4 januari 2018

Sällskapsresan (1980)






Stig-Helmer Olsson åker på en charterresa över julhelgen till Nueva Estocolmo på Kanarieöarna. På flyget hamnar han bredvid Norrmannen Ole som han sen på grund av en dubbelbokning på hotellet får dela rum med.


Kritikerna var inte nådiga efter premiären på denna Svenska semesterhistoria och faktum är att många av dom än idag ställer sig frågande till varför just denna film av alla blev en av dom populäraste någonsin i Sverige.

Jag tycker inte att det är så svårt att förstå eftersom det här med att åka på charterresor har varit och fortfarande är väldigt stort i vårt land och att göra detta vid Jul och till just Kanarieöarna också är något speciellt för oss. Nästan alla Svenskar som någon gång varit utomlands har varit på en charterresa till Kanarieöarna och det gör att det i så gott som varje scen finns detaljer man känner igen eller till och med varit med om. Detta är den ultimata igenkänningskomedin, allt från incheckningen på Arlanda tills det att man ska checka ut från hotellet för att åka hem.

Regissören och manusförfattaren Lasse Åberg har med fingertoppskänsla mejslat ut massor med detaljer och karaktärer och det är så mycket så att det faktiskt krävs ett par genomgångar av filmen för att upptäcka allt.

Filmen har blivit en av våra klassiker och verkligen inte oförtjänt.





Birdman (2014)

Org Titel:  Birdman (The Unexpected Virtue of Ignorance)
År:  2014
Land:  USA
Genre:  Drama, Komedi, Fantasy



Riggan Thomson, en gång firad stjärna i filmerna om superhjälten Birdman.
Numera befinner han sig på en liten sunkig teater där han håller på med att förverkliga sin dröm, att sätta upp pjäsen What We Talk About When We Talk About Love av Raymond Carver.
Riggan plågas dock av Birdmans röst inom sig som hela tiden kritiserar honom och hans arbete.


Den mexikanska regissören Alejandro G. Inarritu hade verkligen inte gjort det lätt för sig inför inspelningen av denna film.
Han hade en idé om att den slutgiltiga filmen skulle vara som en enda lång tagning liknande en teaterpjäs vilket innebar att skådespelarna fick läsa in sig på hela dialogen på en gång.

Slutresultatet är helt enastående.
Man blir helt tagen av fotografen Emmanuel lubezki's kameraåkningar som gör att man åker ut och in i varenda vrå och skrymsle på teatern där största delen av historien utspelas.

Musiken är också en historia för sig och framförs av trumslagaren Antonio Sanchez som man i ett par scener kan ses sitta i en hörna och spela själva bakgrundsmusiken till händelserna.

Skådespelarna är fantastiska och Michael Keaton gör väl sin livs roll som den utbrända skådespelaren och regissören Riggan Thomson och så givetvis Edward Norton som spelar den självupptagna skådespelaren Mike Shiner.

Det är roligt, tragiskt och dramatiskt, sorgligt totalt skruvat och för jävla bra.


Regi:  Alejandro G. Inarritu
Manus:  Alejandro G. Inarritu, Nicolas Giacobone, Alexander Dinelaris & Armando Bo
Foto:  Emmanuel Lubezki
Musik:  Antonio Sanchez
Producent:  Alejandro G. Inarritu, John Lesher, Arnon Milchan &
                     James W Skotchdopole

Skådespelare:
Michael Keaton, Edward Norton, Emma Stone, Naomi Watts, Jamahl Garrison Lowe,
Zach Galifiniakis, Jeremy Shamos, Andrea Riseborough, Katherine O'Sullivan,
Damian Young, Keenan Shimizu, Akira Ito, Natalie Gold, Merritt Wever, 
Michael Siberry, Clark Middleton, Amy Ryan, Lindsay Duncan, Warren Kelly




onsdag 3 januari 2018

Medicinen (2014)

Titel:  Medicinen
År:  2014
Land:  Sverige
Genre:  Komedi, Drama



Johanna Eriksson jobbar som reseskribent på damtidningen La Dolce Vita.
Hon är en ganska vardagligt grå person som inte gör mycket väsen av sig förrän hon en dag får frågan från Karolinska Institutet om hon vill ställa upp och prova en ny munsårsmedicin.
Hennes personlighet genomgår helt plötsligt en makalös förvandling.


Detta är ju en klassisk historia som man har sett i film mängder med gånger förut där huvudpersonen antingen är ful eller blyg men sen förvandlas till en självsäker, snygg människa som är redo att ta över världen.

I slutändan så handlar det givetvis inte om att stoppa i sig någon form av medicin utan helt enkelt hitta dom inre personliga knapparna att trycka på och helt själv stå för förvandlingen.

Manuset ju som sagt ganska enkelt men skådespelarna med Helena Bergström i huvudrollen är riktigt bra, dom verkar ha haft ordentligt roligt under inspelningen för det smittar av sig på en som åskådare så till och från så är det här enastående kul.


Regi:                 Colin Nutley
Manus:             Colin Nutley, Daniel Réhn & Edward af Sillén
                          (Efter en bok av Hans Koppel)
Foto:                 Jens Fischer
Musik:               Per Andréasson
Producent:       Petra Jönsson

Skådespelare:
Helena Bergström, Peter Eggers, Ida Engvoll, Katarina Ewerlöf, Anton Forsdik,
Cecilia Forss, Ewa Fröling, Nina Gunke, Thomas Hanzon, Johan H:son Kjellgren,
Maria Lundqvist, Christina Luoma, Petra Mede, Saga Samuelsson, Susanne Thorsson



Storkar (2016)

Org Titel:  Storks
År:  2016
Land:  USA
Genre:  Animerat, Komedi



Genom historien så har ju alltid storkarna haft ansvaret för att leverera bebisar men sen ett antal år tillbaka så är den tjänsten borta och numera så jobbar dom med leveranser av teknologi för företaget Cornerstone.
Den bästa på arbetet Junior är på väg att bli utnämnd till chef när han av misstag råkar aktivera den sedan länge avstängda bebismaskinen.
För att ingen ska upptäcka någonting så måste han nu med hjälp av den unga tjejen Tulip leverera denna bebis till föräldrarna i hemlighet.


För det första så ska jag nog påpeka att denna film nog är för den yngre generationen och inte såna sura äldre gubbar som jag men nu har jag ju ändå sett den och då vill jag ju ändå uttrycka min åsikt om den.
Jag var inte så imponerad och inte så road av den heller. 
Animationerna går verkligen inte att klaga på och inte rösterna heller men skämten sitter inte riktigt där dom ska, det blir lite för fånigt och även om jag till och från skrattade till rätt gott så var det rätt långt mellan dom tillfällena.


Regi:                    Nicholas Stoller & Doug Sweetland
Manus:                Nicholas Stoller
Musik:                  Jeff Danna & Mychael Danna
Producent:          Brad Lewis & Nicholas Stoller

Röster:
Andy Samberg, Katie Crown, Kelsey Grammer, Jennifer Aniston, Ty Burrell,
Anton Starkman, Keegan-Michael Key, Jordan Peele, Danny Trejo, 
Stephen Kramer Glickman, Christopher Nicholas Smith, Awkwafina







Fredagen Den 13:e - Del 2 (1981)

Org Titel:  Friday The 13th - Part 2
År:  1981
Land:  USA
Genre:  Skräck



Fem år har gått sen den fruktansvärda massakern
vid Crystal Lake.
Nu samlas ett gäng ungdomar som ska utbilda sig till fritidsledare på Campanack Lodge som är beläget strax intill det nu övergivna och förbjudna området Camp Crystal Lake. Dom är dock inte ensamma, det är någon annan som smyger omkring i området.


Regissören Steve Miner har inte kunnat förvalta det som Sean S. Cunningham lämnade efter sig och den här filmen saknar egentligen allt som gjorde den första riktigt bra.

Det är stelt och tråkigt, skådespelarna är karaktärslösa och det blir nästan komiskt när Jason (om man nu ska avslöja lite av historien) på slutet springer runt och försöker döda så många som möjligt samtidigt som han snubblar och ramlar som i en sämre buskis och en hel del scener känns riktigt oplanerade och underliga.

Näe, denna var ingen värdig uppföljare och det är egentligen bara musiken av Harry Manfredini som håller.


Regi:                    Steve Miner
Manus:                Ron Kurz
Foto:                    Peter Stein
Musik:                  Harry Manfredini
Producent:          Steve Miner

Skådespelare:
Amy Steel, John Furey, Adrienne King, Kirsten Baker, Stu Charno, 
Warrington Gilette, Walt Gorney, Marta Kober, Tom McBride, Bill Randolph,
Lauren-Marie Taylor, Russell Todd, Betsy Palmer, Cliff Cudney, Jack Marks




Fredagen Den 13:e (1980)

Org Titel:  Friday The 13th
År:  1980
Land:  USA
Genre:  Skräck



Det är precis i början av sommaren och ett gäng fritidsledare har samlats vid Camp Crystal Lake för att se till att lägret är i ordning tills alla ungdomar anländer.
Någon annan rör sig dock i området och ledarna börjar att försvinna en efter en.


När jag nu såg denna klassiska skräckfilm 32 år efter att den kom så blev jag förvånad över att den faktiskt fortfarande håller väldigt bra.
Vi snackar ju verkligen lågbudget och skådespelarna är rätt torra men stämningen är riktigt läskig och musiken av Harry Manfredini är ju grym samtidigt som blodet rinner i strida strömmar.

Med den här filmen så skapades ju en ny genre inom skräckfilmen och det hade nog inte regissören 
Sean S. Cunningham räknat med efter den 28 dagar långa inspelningen.

Det var ju inte tänkt att denna film skulle få någon uppföljare och det fanns heller inga planer på att Jason skulle få mer utrymme än dom få sekunder han är med i denna film men hur det gick med detta, det vet vi ju alla.

En rolig detalj är att Kevin Bacon gör sin filmdebut i denna produktion, han är ju dock inte med så länge innan han brutalt mördas men ändå.

Det är skräckunderhållning av mycket god kvalitet.


Regi:                      Sean S. Cunningham
Manus:                   Victor Miller, Sean S. Cunningham & Ron Kurz
Foto:                       Barry Abrams
Musik:                     Harry Manfredini
Producent:             Sean S. Cunningham

Skådespelare:
Betsy Palmer, Adrienne King, Jeannine Taylor, Robbi Morgan, Kevin Bacon,
Harry Crosby, Laurie Bartram, Mark Nelson, Peter Brouwer, Rex Everhart, 
Ronn Carroll, Ron Millkie, Walt Gorney, Willie Adams, Debra S. Hayes, Ari Lehman



tisdag 12 december 2017

Fifty Shades Darker (2017)





Anastasia som i den förra filmen lämnade Christian för att hon inte klarade av hans dominanta sexlekar börjar här träffa honom igen eftersom han lovar och svär att detta är ett avslutat kapitel.
Det visar sig dock efter en stund att hon kanske saknat den där spänningen ändå.


Om den erotiska intensiteten till stor del saknades i den första filmen så trodde jag att den skulle vara mer närvarande i den här andra delen av historien, särskilt som titeln antyder att det ska vara lite mörkare också.

Tyvärr så är den erotiska spänningen helt borta i den här filmen. 
Det är stelt och tråkigt och känns ungefär som om man sitter och tittar på nån lyxigt elegant parfymreklam på TV.
Svartsjuka och hämnd med hjälp av Anastasias nya chef och Christians gamla sexpartners har dessutom pusslats in i historien men dessa inslag känns bara fel. 
Skådespelarna känns också rätt trötta och det bidrar ju också till att allting blev rätt tråkigt.




Andra Världskrigets Kvinnliga Spioner (2023)

  En dokumentär om några av dom kvinnor som jobbade bakom fiendens linjer som spioner under det Andra Världskriget. Vi får bland annat följa...