Regissören Sean Byrne och manusförfattaren Nick Lepard har verkligen inte brytt sig om att låta oss tittare fundera på vem som är ond i denna brutala historia. Det tar bara någon minut innan vi presenteras för Bruce Tucker (Jai Courtney) som är turistguide i Australien med hajar som specialitet. Det unga paret Heather (Ella Newton) och Greg (Liam Greinke) anlitar Tucker för att bege sig ut i hans båt och få en närgången titt på hajar. Tyvärr så inser dom försent att Tucker's stora intresse är att mata hajarna med människor för att då också filma händelsen.
Surfaren Zephyr (Hassie Harrison) är på väg för att hitta dom perfekta vågorna när hon får hjälpa mäklaren Moses Markley (Josh Heuston) eftersom han fått motorstopp. Det ena leder till det andra och dom tillbringar natten tillsammans men när morgonen gryr så har Zephyr redan försvunnit mot en plats som Moses rekommenderat.
Hon parkerar sin van på kvällen vid en stor strand där givetvis våran trevliga turistguide Tucker också befinner sig och sen så är allting svart tills hon vaknar fastbunden i en säng på en båt.
Det här är en otroligt brutal och rå historia med en fullblodspsykopat som går igång på att mata hajar med unga kvinnor samtidigt som han då filmar allting, det gör ont både psykiskt och fysiskt och bevittna skräcken hos personerna när dom inser vad som kommer att ske.
Regin är bra, det är otrokligt effektivt utfört och som tittare så får man aldrig en chans till att fundera på varför det som händer faktiskt händer eller ens ta ett djupt andetag.
Fotot av Shelley Farthing-Dawe är tajt och intensivt och musiken som komponerats av Michael Yezerski bidrar verkligen till att vi ska få andan i halsen.
En riktigt bra skräckfilm är det och titeln på filmen berättar att dom där farliga djuren kanske inte är dom som finns under vattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar