Regi: Ric Roman Waugh
Manus: Chris Sparling
Foto: Dana Gonzales
Musik: David Buckley
Scenografi: Clay A. Griffith & Frank Galline
Kostym: Kelli Jones
Producent: Gerard Butler, Basil Iwanyk, Sébastien Raybaud & Alan Siegel
En massiv komet som fått namnet Clarke närmar sig Jorden men forskarna är övertygade om att den kommer att passera säkert.
Den bryts dock plötsligt sönder i mängder av mindre fragment som inte brinner upp när dom kommer in i våran atmosfär utan hotar nu allt liv på vår planet.
Byggnadsingenjören John Garrity (Gerard Butler), hans fru Allison (Morena Baccarin) och sonen Nathan (Roger Dale Floyd) tillhör några av dom få som myndigheterna valt ut ska evakueras till en underjordisk anläggning på Grönland.
En katastrof/överlevnadshistoria som vi har sett ganska många gånger förut men det finns ändå delar i denna film som höjer sig över medelsnittet. Det handlar inte om några storslagna effekter även om vi får se en del kometbitar som slår ner på Jorden i ett par maffiga scener, det är människorna som ligger i fokus här och då dom tre personerna i familjen Garrity, alla andra är egentligen statister utom då kanske Allison's far Dale (Scott Glenn) som dom hastigt besöker på vägen till räddningen.
Utan att avslöja alltför mycket så separeras ju familjen och missar räddningsflygen och under den här resan när dom försöker hitta tillbaka till varandra så färdas dom i en laglös värld som hamnat i kaos på bara några timmar. Människor är desperata och det här tar fram både det sämsta och det bästa hos dom och Garrity får verkligen uppleva båda dessa sidor.
Det är dramatiskt och till och från riktigt spännande även om det mesta är ganska förutsägbart men det är bra skådespelare och det är kul att se Gerard Butler spela en vanlig arbetande man utan att vara stenhård och cool i alla lägen sen så brottas ju givetvis John och Allison med lite personliga problem också mitt i allt men det fina med en katastrof är väl att den kan fungera som antibiotika i vissa lägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar