Professorn och hans liga står i den här säsongen för dom svåraste prövningarna hittills. Raquel sitter fast hos polisen, Professorn och Marseille är jagade villebråd ute på landsbygden medan gruppen inne på Centralbanken får svåra problem när en av säkerhetsvakterna lyckas fly och gömmer sig fullt beväpnad någonstans i byggnaden.
Sanning och lögn, kärlek och ond bråd död i en mustig, våldsam och känslosam gryta.
Det är inte en lugn sekund här, glädje och sorg följer varandra i parti och minut så att man som tittare knappt vet hur man ska förhålla sig till det man ser och det krävs nästan att man pausar emellanåt för att andas ut och gå igenom vad man precis upplevt.
Det har nu gått en tid och när vi tittare kommer in i handlingen så lever Professorn och hans liga utspridda på okända orter i världen medan den spanska underrättelsetjänsten och Interpol febrilt letar efter dom. Rio blir en dag hittad och tillfångatagen på den lilla ö han befinner sig på och Professorn samlar nu hela ligan igen för att om möjligt befria honom. Planen han nu sätter i verket är att inta den Spanska Centralbanken där landets hela guldreserv finns.
Den fd poliskommissarien Raquel som i förra säsongen inledde ett förhållande med Professorn har nu bytt sida och fungerar nu både som hans kärlekspartner och hans högra hand och Ángel som nu har återhämtat sig från den svåra bilolyckan kallas åter till polisens ledningstält som nu satts upp utanför Centralbanken och där styrkorna nu leds av Överste Tamayo och den råbarkade förhörsledaren Alicia.
Ligan pressas än mer i denna säsong, mest för att den planen som dom nu jobbar efter inte riktigt är så tajt som förra gången och att dom nu också drabbas av en hel del oförutsedda händelser och måste improvisera vilket ju är något som Professorn hatar. Det är ju fortfarande otroligt spännande och skådespelarna övertygar bara mer och mer, det är våldsamt och dramatiskt och med en hel del personlig tragik som pusslas ihop med både humor och action.
Kristian II eller Kristian Tyrann som han här i Sverige är mera känd som var den siste kungen som regerade över Sverige, Finland, Norge och Danmark och det var först när Gustav Wasa intog tronen i Sverige som Kristian tid som unionsregent upphörde.
Författaren och historikern Erik Petersson ger här en mycket bredare bild av den kung som bland annat låg bakom Stockholms Blodbad än vad man är van vid. Han var inte bara en grym härskare utan även en politisk nydanare som beslutade om sociala reformer där kyrkan och adelns makt minskades och istället gagnade bönder och borgare.
Kocken Hugo Larsson är på semester med sin fru Paula på Mallorca när han en kväll blir vittne till ett brutalt mord på en restaurang. Av en slump så råkar han få med sig en väska hem som offret burit på och som innehåller en bägare. Helt plötsligt så visar sig Hugo vara Europas mest jagade man.
Detta var en riktigt annorlunda läsupplevelse men i positiv mening, det var svårt att lägga ifrån sig boken när man väl kommit in i detta äventyr med ryska lönnmördare, amerikanska agenter, gammalt gömt nazistiskt gul och så en massa matlagning som krydda på allt detta.
Författaren Torbjörn Lagmark är ju kock till vardags och det märks verkligen i berättelsen som innehåller lika mycket action och spänning som gastronomiska upplevelser i köksmiljö och jag blev faktiskt hungrig mer än en gång under historiens gång.
Quid Pro Quo som på latin betyder Tjänster och Gentjänster är ett uttryck som är en viktig detalj i den här historien och som används vid ett par olika tillfällen av olika anledningar.
En ägare till en loppmarknad i Stockholms södra förorter hittas död och när Riksmordkommissionen ledd av Alex Beijer tar tag i fallet så dyker plötsligt den skumma SÄPO-polisen Kent Larsson upp och vill ha full inblick i utredningen för att det, som han säger handlar om rikets säkerhet.
Som vanligt när det kommer till svenska kriminalhistorier så är ju SÄPO inte någon populär organisation bland den vanliga polisen och det här fallet är ju inget undantag. Josef som eminent gestaltas av Martin Wallström har ett förakt för dessa poliser som verkligen lyser i hans ögon.
Peter Haber som ju som vanligt spelar Martin Beck har precis som i dom senaste filmerna en lite mer tillbakadragen roll, han sitter med på mötena och delar med sig av goda råd men håller sig numera helt borta från fältarbetet, det mest fysiska han gör är väl att umgås med Grannen som sen 26 år tillbaka spelas av Ingvar Hirdwall och som jag personligen inte tycker förändrats nämnvärt, utseendemässigt alltså.
Det som skiljer den här filmen lite från övriga Beck-historier, i alla fall dom senaste åren så är det att spänningen inte byggs upp thrillermässigt utan mera på det mörka dramatiska sättet och det tjänar hela historien på som på ett intensivt tajt sätt pusslats ihop av manusförfattaren Dennis Magnusson och som sen regissören Pontus Klänge förvaltat på ett mycket bra sätt. För första gången så får också polisen Jenny Bodén en stor och viktig plats i berättelsen och Jenny Asp får verkligen visa vilken duktigt skådespelerska hon är när hon brottas med problem som kan ödelägga både hennes privatliv och arbete som polis.
Den norska polisen Steinar Hovland som spelas av Kristofer Hivju är tillfälligt tillbaka och han är ju en figur som kanske inte fyller någon viktig funktion egentligen men det är en karaktär som man bara inte kan tycka illa om och är det något han bidrar med så är det i alla fall lite humor i all drama.
En mycket dramatisk historia med flera bottnar och där slutet verkligen tar andan ur en som tittare och öppnar för en intressant fortsättning.
En vetenskapsman hittas mördad i sitt hus ute på Ornö i Stockholms Skärgård och spåren leder ganska snart till dom två affärsmän han tidigare drivit ett företag med varav den ena är kommissarien Oscar Bodfors bror, vilket innebär att kollegorna Oscar och Sasha delas på. Samtidigt så hittar en hundägare det brända liket av en ung kvinna och eftersom Oscar plockats bort från den första mordutredningen så får han ta tag i detta fall som ändå snart visar sig kan ha kopplingar till det första fallet.
Den andra romanen i serien om poliserna Oscar Bodfors och Sasha Blagojevic. Det är ett mordfall som rullar på i gammal hederlig klassisk kriminalstil, det är välskrivet och spännande och med bra utmejslade karaktärer.
Trots att Professorn (Álvaro Morte) planerat rånet mot Myntverket in i minsta detalj så ingick det inte i planen att han skulle bli kär i kommissarien Raquel Murillo (Itziar Itûno) som ju leder operationen mot honom och hans gäng.
Förhållandet dom emellan intensifieras och Raquel vet fortfarande inte att mannen som hon känner som Salva är hjärnan bakom landets största rån och det börjar också knaka i stommarna både utanför och innanför Myntverkets väggar.
Otrolig intensitet och spänning i den här andra säsongen där det bokstavligen exploderar både i våld och personlig dramatik och även om själva rånet och gisslantagandet sker inne på Myntverket så är det lika svettigt hett utanför.
Innan jag tar upp själva handlingen i filmen (om man nu kan prata om någon sådan) så måste jag ta upp titeln eller titlarna på densamma. Det här är en spansk produktion, inspelad i Tyskland och originaltiteln är El Vampiro de la Autopista som betyder Motorvägsvampyren. Den engelska titeln på filmen blev The Horrible Sexy Vampire. Efter att ha sett den så förstår jag inte någon av dessa bisarra filmtitlar.
I en liten by så hittas människor mördade, oftast strypna och polisen står frågande till vem det kan vara. Rättsläkaren är dock säker på sin sak, han försöker övertyga polischefen att det rör sig om en vampyr som vart 28:e år vaknar till liv och begår hemska brott i trakten och att det har någonting att göra med det flera hundra år gamla obebodda slott som finns i trakten.
Ja, det här är så dåligt att det ändå blir underhållande och jag hyser någon form av cineastisk beundran för dessa många talanglösa filmskapare och skådespelare genom historien som ändå är övertygade om sin egen briljans och förverkligar sina idéer med själ och hjärta.
Ända sedan han var tvungen att fly från Tibet 1959 så har Dalai Lama inspirerat människor med sina föreläsningar om sin Buddhistiska tro och sina principer om icke-våld. Han har också varit en av dom starkaste röster för sitt land som sedan slutet av 50-talet varit ockuperat av Kina och för detta fick han också Nobels Fredspris 1989.
Den här boken av Bertil Lintner tar inte bara upp den Dalai Lama som lever idag utan även dom Dalai Lamor före honom och själva fenomenet i sig samt det politiska spelet och konflikterna mellan dessa och det stora landet Kina, konflikter där många människor fått sätta livet till.
Fascinerande, dramatiskt och väldigt detaljerat och engagerande skrivet.
Den mystiske mannen som kallar sig Professorn (Álvaro Morte) rekryterar åtta personer som sen i flera månader befinner sig på en isolerat belägen gård där planerna för en kupp mot det Spanska Kungliga Myntverket läggs upp.
Gruppen tar sig in i Myntverket och tar 67 personer som gisslan och medan polisstyrkorna väntar på utsidan ledda av kriminalkommissarien Raquel Murillo (Itziar Itúno) och hennes kollegor så leder Professorn sin grupp från en lagerlokal bara en bit från händelsernas centrum.
Enastående spännande och välgjord serie där historien vänder och vrider på sig hela tiden och överraskar en som tittare från minut till minut.
Original titel: Maciste, I'eroe Piú Grande del Mondo
Insmord i olja och brunkräm springer Maciste (Mark Forest) omkring och spöar konungens soldater för att befria det förslavade folket i Babylonien. Det här är ju en berättelse i en italiensk filmserie om hjälten Maciste men när den skulle lanseras i USA så döptes han om av någon konstig anledning till Goliath.
En hel den pengar har satsats i den här produktionen men mycket pengar och kvalitet är två saker som allt som oftast inte går hand i hand och den här filmen är ännu ett bevis för just detta.
Vietnamnveteranen Derek Keillor (Dennis Cole) jobbar som chaufför åt maffiabossen Vic Moretti (Anthony Franciosa) men när Derek hoppar i säng med sin chefs flickvän så mördar Moretti henne och ser till att en korrumperad domare anklagar Derek och dömer honom till dödsstraff. Derek hamnar i ett fängelse där en överste Gordon Burgess (John Saxon) utför medicinska experiment på fångarna med skrämmande resultat.
Jag har inte så mycket att säga om denna produktion förutom att den är usel i alla mindre och större detaljer.
Jag skrattade i alla fall en och annan gång och det var väl positivt.
