Här känns det som om regissören och manusförfattarna försökt att återskapa någon gammal engelsk rysare från 1960-talet när Maria Wern åker ut till Stora Karlsö för att tillbringa en helg med sina gamla skolkamrater, dock inte enbart i nostalgiskt syfte utan även för att komma bort några dagar från Visby eftersom hon den senaste veckan har känt sig förföljd av någon.
Blåste, regn och dimma, ett kråkslott till hus med branta stup utanför dörren och en mördare som smyger omkring i skuggorna.
Nä, förutom en del vackra bilder av fotografen Calle Persson och en samling bra skådespelare så var det här rätt fånigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar