Den här filmen som regisserats och skrivits av Johannes
Nyholm var ju allt annat än en normal cineastisk upplevelse. Jag sitter
fortfarande så här ett tag efteråt och undrar vad jag egentligen sett för
någonting.
Tobias (Leif Edlund) och Elin (Ylva Gallon)
ska ut på en tältsemester för att vad det verkar försöka fixa ett rätt trasigt
förhållande som beror på att dom för några år sedan miste sin 8-åriga dotter. Deras
kommunicerande består av ett evigt tjafs och någon kärlek paret emellan verkar
inte finnas när dom slår upp sitt tält mitt ute i vildmarken.
Där ute så händer det dock plötsligt saker som får dom
att glömma allt annat i deras liv. Dom får besök av ett sällskap som ser ut som
om dom kom direkt från en cirkus med den skillnaden att någon underhållning bjuds
det inte på. Våld och skräck blandas nu hejvilt och som tittare liksom det
utsatta tältande paret så vet man inte vad som är dröm och vad som är
verklighet.
Jag vet inte vad jag tyckte om den här filmen och jag förstod
den inte förutom att känslan är någon sorts bearbetning av en stor sorg och
förlust. Den är ändå fascinerande för man sitter där och vill veta vad som ska
hända härnäst för förutsägbar är den definitivt inte.
Intressant och visuellt vacker, våldsamt och bisarrt underlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar