Original titel: I Racconti di Canterbury
En samling människor på medeltiden ska bege sig på en resa till katedralen i Canterbury och för att göra turen lite kortare och något förnöjsammare så berättar dom historier för varandra och det är dessa vi som tittare får vara med och uppleva.
Dessa små berättelser är fristående från varandra men har två gemensamma nämnare och det är religion och sex,
två ämnen som ju regissören Pier Paolo Pasolini alltid återvände till i sina filmer.
Det är mycket sex och naket men också en enastående humor i allt detta kroppsliga frosseri och Pasolini visar upp lika mycket nakna män som kvinnor och väjer inte för homosexualitet vilket blev mycket omtalat när denna film hade premiär.
Skådespelarna har jag lite svårt att tala om för den version jag såg var dubbad till både Italienska och Engelska i en salig blandning så det kändes lite rörigt.
Regin är lite stel och ostrukturerad men fotot av Tonino Delli Colli är strålande och det är det mustigt erotiska visuella som gör att historien håller och slutscenerna i helvetet är enastående bisarra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar