The Chelsea Detective: For The Greater Good (2025)

 

Klimatforskaren Archie Draper (Dominick Richards) hittas död i bagageutrymmet på en stulen bil. Kriminalkommissarie Max Arnold (Adrian Scarborough) och hans team Layla Walsh (Vanessa Emme), Connor Pollock (Peter Bankolé) och Jess Lombard (Lucy Phelps) fokuserar till en början på dom två tonårskillar som stulit bilen men fallet kompliceras när det upptäcks kopplingar mellan Archies död och hans arbete och även hans förmögna svärföräldrar, fastighetsägaren George Rushland (Kevin McNally) och hans fru Miriam (Phoebe Nicholls).

Ju mer det rotas i denna utredning så öppnar en hemlig fil på Archies dator upp fallet ordentligt samtidigt som Archies fru Siobhan (Anna Madeley) verkar ha svårt med att hålla sig till sanningen.

Girighet och otrohet är två viktiga detaljer i den här historien där Rättsläkaren Ashley Wilton (Sophie Stone) blir involverad på ett för henne annorlunda, dramatiskt och högst personligt sätt.

Bytet (2026)

 

https://youtu.be/V40C-nWkxc8?si=wfL8elrrxcsxsSuC

Den här serien i fyra avsnitt handlar om Affärsmannen Carl Wester (Fares Fares) och hans fru Helene (Frida Gustavsson) som bor i en villa i Stockholms Skärgård och den enormt rika Scarlett Harris (Emma Appleton) som bor med sin man, konstnären Adam (Jakob Oftebro) i en enorm villa på Sicilien.

Paren har aldrig träffats men har på nätet bokat ett byte av boende med varandra ett par veckor i hopp om ett avkopplande miljöombyte.

Den drömlika situationen förändras dock snabbt och blir rätt obehaglig när Carl börjar höra konstiga ljud i huset och dessutom få höra att en turist försvunnit spårlöst i området bara en tid innan, samtidigt så upptäcker Scarlett mängder med övervakningskameror i huset i Stockholm och den mystiska grannen Silvia (Anna Bjelkerud) som dyker upp lite här och var.

Det som till en början verkade vara ett oskyldigt tillfälligt byte av bostad utvecklas till ett psykologiskt spel präglat av manipulation, otrohet, äktenskapliga hemligheter, paranoia, svek och till slut brutalt våld och död.

En riktigt skruvad och dramatiskt spännande, psykologisk och våldsam thriller med bra skådespelare och där Scarletts bror Tom (Diarmuid Noyes) och Carls advokat Ragnar Severin (Magnus Krepper) är viktiga karaktärer trots att dom rör sig lite i skuggan av dom två paren.

Blodspoeten av Ramona Ivener (2023)

 

Det är vår i Köpenhamn, elitidrottaren Mads Serup är ute och springer i den kungliga trädgården vid Rosenborgs Slott när han upptäcker en naken ung kvinna fastkedjad vid ett träd. Offret har mördats på ett utstuderat brutalt sätt och bredvid kroppen så hittar polisen ett poetiskt meddelande.

Mördaren, Valdemar Borg från Sverige grips strax efteråt och döms till rättspsykiatrisk vård.

Två år senare så inträffar ett nytt mord ute på Djurgården i Stockholm. den kända skådespelerskan Ylva Vildgård hittas mördad där tillvägagångssättet kusligt mycket påminner om dådet i Köpenhamn.

Kriminalinspektör Sarah Valentin befinner sig i närheten när larmet kommer och är först på plats men det visar sig att hon inte är ensam och när resten av utredarna dyker upp så finns det inga spår av henne längre.

Kriminalkommissarie David Ritter och hans team tar sig an fallet som visar sig bli en ovanligt farlig jakt på en mördare där flera människor verkar vara inblandade och svävar i livsfara.

Ännu en brutalt våldsam historia av Ramona Ivener som tyvärr lovar lite mer i början än vad den håller i slutet. Jag tycker att avslutningen känns lite oplanerad och med en fritagning ur en rättspsykiatrisk anstalt som känns löjligt orealistisk. Vägen dit är ändå välskriven och obehaglig och gärningspersonen är hemsk så länge man inte vet vem hen är men sen när allting kommer ut i ljuset så blir det mest ett...Jasså.

Uppgörelsen av John Grisham (2003)

 

Original titel: The King of Torts

Clay Carter är en ung och ambitiös offentlig försvarare i Washington DC. Han har en ganska sunkig lön och drömmer om att lämna den lilla advokatbyrån han arbetar på för en välbetald och prestigefylld karriär som jurist.

Hans liv förändras den dag han motvilligt tar sig an fallet med den unga Tequila Watson som står anklagad för mord.

Under utredningen så upptäcks det att Watsons våldsamma beteende kan ha orsakats av ett experimentellt läkemedel vid namn Tarvan som i hemlighet har getts till personer som återhämtar sig efter ett drogmissbruk.

Samtidigt kontaktas Clay av den mystiske affärsmannen Max Pace som erbjuder honom en möjlighet att tjäna miljontals dollar genom att förhandla fram konfidentiella förlikningar med personer som drabbats av läkemedelföretagens vårdslöshet.

Clay lockas av pengar och framgång och lämnar jobbet som offentlig försvarare och startar nu eget där han specialiserar sig på skadeståndsprocesser.

Hans framgång går fort, han tar sig an mäktiga läkemedelsföretag, inleder omfattande processer, tjänar grova pengar och blir snart känd som "Skadeståndskungen".

Framgången för dock med sig en baksida, girigheten börjar ta över och hans juridiska beslut styrs mer av ett vinstintresse än av rättvisa. Han tar sig an fall utan att göra ordentliga bakgrundskontroller och blir också inblandad i tvivelaktiga affärer vilket drar till sig uppmärksamhet från FBI.

Imperiet som han byggt upp börjar att rasa samman och det dröjer inte länge förrän han förlorat sitt företag, advokatlicens och sitt rykte.

Han börjar nu se vad framgången gjort med honom och bestämmer sig för att gå tillbaka och avslöja den ursprungliga konspirationen inom läkemedelsindustrin.

Det är inte många som kan skriva juridiska thrillers med samma kvalitet som John Grisham och den här romanen är bara ännu ett bevis för detta.

Det är en fascinerande bild av hur snabb framgång och mycket pengar kan förändra en människa och amtidigt också en intressant inblick i det här med skadeståndsprocesser.

Kanske inte en av Grishams absolut bästa romaner men det är ändå en riktigt bra historia med intressanta karaktärer och en realistisk bild av juridikvärlden.

The Chelsea Detective: Myths and Legends (2025)

 

Antikhandlaren Niall Hammond (William Scott-Masson) hittas ihjälslagen i sin butik och när Kriminalkommissarie Max Arnold (Adrian Scarborough), Kriminalinspektör Layla Walsh (Vanessa Emme) och deras team Connor Pollock (Peter Bankolé) och Jess Lombard (Lucy Phelps) börjar utreda händelsen så leder dom första spåren till skattletare som håller till vid Themsens strand vid lågvatten.

Allting verkar kretsa kring ett gammalt och sällsynt guldmynt som visar sig vara värt öven 1 miljon pund men utredningen drar också åt ett annat håll då en exklusiv musikakademi som leds av rektorn och dirigenten Thomas Johansen (Magnus Krepper) blir intressant.

Girighet, familjehemligheter, korruption och utpressning och ett antal misstänkta personer gör den här utredningen mer komplicerad än vad det verkade i början.

Den här historien tycker jag inte riktigt höll måttet, det var en del ganska dåliga uppbyggda scener som när Max och Layla kommer ner till Themsen och direkt springer på den person som dom söker och det finns ett par andra scener som filmskaparna använt sig av i tidigare historier. Lite idéfattigt med andra ord.

Skådespelarna har jag däremot inget att klaga på, dom sköter sitt uppdrag med den äran. 

Ghosts - Säsong 5 (2025)

 

https://youtu.be/dQy2BFwIKTU?si=xoNen5oykdYKujxt

Livet fortsätter för Alison (Charlotte Ritchie) och Mike Cooper (Kiell Smith-Bynoe) på Button House tillsammans med spökena Kitty Higham (Lolly Adefope), Thomas Thorne (Mathew Baynton), Julian Fawcett (Simon Farnaby), Lady Fanny Button (Martha Howe-Douglas), Robin (Laurence Rickard), Kaptenen James (Ben Willbond), Pat Butcher (Jim Howick) och Sir Humphrey Bone (Laurence Rickard).

Pengarna är dock slut och dom måste nu försöka hitta på någonting som kan förändra detta samtidigt som Alison avslöjar att hon är gravid.

Dom försöker sälja mark till ett företag som vill anlägga en golfbana med tillhörande hotell och spa-anläggning men detta skulle innebära att Alison och Mike måste flytta vilket vilket blir ett svårt val för både Alison och spökena (som ju bara hon ser och hör) som har blivit som en familj.

Den femte säsongen som verkar bli den sista blir lite känslosam för alla inblandade där vänskap och familjeband testas ordentligt men där humorn ändå är den drivande motorn i berättelsen och där vi får ännu lite mer historisk info om bland annat Kitty, Sir Humphrey och Kaptenen.

Fantastiska karaktärer som paret Cooper's riktigt jobbiga granne Barclay Beg-Chetwynde (Geoffrey McGivern), familjens advokat Charles Worthing (Richard Durden) och Sir Humphrey Bone's franska fru Sophie ().Chloé Delanney 

Det är till och från hysteriskt roligt och lite sorgligt att det nu kanske är slut.

Jag Vet Vad Du Gjorde Förra Sommaren (1997)

 

https://www.imdb.com/video/vi663666457/?playlistId=tt0119345&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Dom fyra vännerna Julie (Jennifer Love Hewitt), Ray (Freddie Prinze Jr.), Helen (Sarah Michelle Gellar) och Barry (Ryan Phillippe) har varit och festat en kväll på en öde strand och när dom är på väg tillbaka så råkar dom köra på en man. Dom känner ingen puls på mannen och i panik inför konsekvenserna så bestämmer dom sig för att dumpa kroppen i havet och svär sen på att aldrig berätta detta för någon.

Ett år har gått och Julie lider fortfarande av ångest och mardrömmar efter händelsen förra sommaren. När hon nu återvänder hem från college så hinner hon knappt komma innanför dörren hos sin mor innan hon får ett brev utan avsändare och får en chock när hon läser innehållet: Jag vet vad du gjorde förra sommaren.

Hon letar upp sina vänner som hon nu tappat kontakten med och tillsammans måste dom nu försöka lista ut vem som har skickat brevet, om det är ett skämt eller om det verkligen är någon som bevittnat händelsen ett år tidigare.

Kevin Williamson som bara ett år tidigare skrev manuset till filmen Scream har skrivit denna historia som bygger på en roman av Lois Duncan och för regin står Jim Gillespie. Det är en ganska typisk skräckfilm för den här tiden (Slutet av 90, början av 2000-talet) med ett gäng ungdomar i huvudrollerna och visst är det ganska förutsägbart och fyllt av dåliga beslut av dom inblandade och en del scener som man kan ifrågasätta men det är ändå rätt spännande och skådespelarna klarar sig bra så visst får man 100 minuter helt okey skräckunderhållning.