Rocky II (1979)

 

https://www.imdb.com/video/vi2087782169/?playlistId=tt0079817&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Trots att Rocky Balboa (Sylvester Stallone) förlorade VM-matchen mot Apollo Creed (Carl Weathers) i den förra filmen så blev han en hjälte för många. 

Nu har han lagt handskarna på hyllan, har gift sig med Adrian (Talia Shire), fått barn och lever ett gott liv med dom pengarna han tjänade på matchen.

Apollo Creed är dock inte förtjust i situationen eftersom han hela tiden får höra att det var ren tur att han vann mot Rocky och han är nu ute efter en match till för att bevisa att han är den bäste.

Samtidigt så börjar Rocky få problem med ekonomin och är tvungen att ta ett vanligt jobb i hamnen men när han är tvungen att sluta så så försöker han övertala Mickey (Burgess Meredith) att få igång honom för en match till vilket hans gamla tränare motvilligt går med på.

Den här filmen som både regisserats och skrivits av Sylvester Stallone är en bra uppföljare, det är ett rimligt manus som det inte är svårt att ta till sig och det finns en hel del känslosam dramatik mellan Rocky och Adrian och den där boxaren som vill leva ett vanligt liv men som till slut inte kan fly från sitt rätta jag.

Bra skådespelare, regi och historia men ganska fåniga boxningsscener.

The Punisher: One Last Kill (2026)

https://www.imdb.com/video/vi2250296089/?playlistId=tt36042156&ref_=tt_ov_ov_vi

Frank Castle (Jon Bernthal) är djupt traumatiserad och har dragit sig tillbaka från sitt våldsamma liv efter att ha eliminerat dom sista personerna som var ansvariga för morden på hans familj. Tyngd av svår depression och hallucinationer plågas han av syner av sin döda fru och barn samt vännerna Karen Page (Deborah Ann Woll) och Curtis Hoyle (Jason R. Moore) samtidigt som han balanserar på gränsen till att ta sitt eget liv.

När det ser som mörkast ut så bryts allting när han blir kontaktad av den kvinnliga maffiabossen Ma Gnucci (Judith Light) som säger sig ha satt ett pris på hans huvud vilket medför att klockan 18:45 samma dag så kommer varenda mördare vara ute efter honom.

Det här blir den tändvätska, den energiboosten som Frank behöver för att hitta tillbaka till sitt rätta jag som The Punisher och kan nu acceptera att han inte kan fly från sitt förflutna.

Det här är en otroligt intensiv och brutal historia, man skulle kunna likna den vid en våldsam balett där fotografen Robert Elswit och klipparen Melissa Lawson Cheung har gjort ett enastående jobb tillsammans där dom under den våldsorgie som Frank är mitt i fått det att se ut som en enda lång tagning.

Jon Bernthal är riktigt jävla bra som Frank Castle där han får visa upp hela registret i karaktärens komplicerade personlighet. Det är dramatiskt och oerhört brutalt.

Göta Kanal 3: Kanalkungens Hemlighet (2009)

 

https://youtu.be/a62Gu7ux2AA?si=MqOuS6T5DrCrUMzO

Janne Andersson (Janne "Loffe" Carlsson) som är ägare av Anderssons Båtbygg åker ner till Venedig för att göra upp en affär gällande båtmotorer. Affären går dock i stöpet och när han återvänder hemåt utan pengar så står kronofogden Peter Black (Peter Black) där med ett brett leende i ansiktet.

Hans dotter Petra (Eva Röse) har samtidigt fått nys om att Balthazar von Platen, mannen som låg bakom Göta Kanal en gång i tiden gömt en skatt någonstans utmed kanalen som hon och pojkvännen Henric (Eric Ericson) nu tänker hitta men med sig hem från Italien så hade Janne inte bara en tom plånbok utan även den italienska maffian som nu också blir indragen i jakten på Platens gamla skatt.

Det här är överlägset den sämsta filmen hittills i den här serien. Janne "Loffe" Carlsson lufsar runt, vräker ur sig kommentarer som "Skit på're!" och ser allmänt trött ut. Det blir nästan sorgligt att se så många bra skådespelare i den här pinsamt dåliga produktionen och personligen så trodde jag nog inte att det skulle komma en fortsättning som var sämre än föregångaren men så blev det.

Göta Kanal 2: Kanalkampen (2006)

 

https://youtu.be/Rqf_kpXPGb8?si=k6LhtyzZ5AikbxVj

25 år efter båttävlingen på Göta Kanal så drar allting igång igen. Den framgångrika TV-producenten Vonna Jigert (Lena Endre) på Tricks Television tänker spela in en dokusåpa baserad på den legendariska båttävlingen från 80-talet och blandar då in dom gamla konkurrenterna Anderssons Båtbygg och Uniship.

3 miljoner kronor ligger i potten men Janne Andersson (Janne "Loffe" Carlsson) från Anderssons Båtbygg tänker inte köra själv utan lämnar över båten Lena 2 och ansvaret till sin dotter Petra (Eva Röse) som på färden får med sig Basse (Henrik Lundström) och Fia (Nadine Kirschon).

Uniship som numera ägs av den mäktiga Italienaren Dario (Pino Ammendola) har på sin båt Fortuna Benito (Rafael Edholm), Sergio (Danilo Bejarano) och Filip (Linus Wahlgren).

Precis som i den förra filmen så jagas Andersson av kronofogden Peter Black (Magnus Härenstam) som här assisteras av Rita (Pia Johansson) och så får vi givetvis också träffa den otursföljde kanotisten (Svante Grundberg) som även här hela tiden råkar ut för dom tävlande ekipagen.

Den här uppföljaren når inte alls upp till den första filmen, upprepningarna som ska vara komiska blir oftast bara fåniga och det blir mera billig buskis av alltihopa. En mängd bra skådespelare i mindre och större roller kan tyvärr inte rädda upp ett torftigt manus så även om man drar på smilbanden till och från så blir det bara sisådär.

Jag tror att skådespelarna hade roligare under inspelningen än vad slutresultatet visar.

Island of Terror (1966)

 

https://youtu.be/Ep_dieZyHDA?si=-CLanivxDOCCW71W

Filmen utspelar sig på en liten isolerad ö utanför Irlands kust där vetenskapsmannen Dr. Lawrence Phillips (Peter Forbes-Robertson) och hans team håller till i ett hemligt forskningslabb där dom försöker hitta ett botemedel mot cancer.

En av invånarna hittas en dag död i närheten av forskningsstationen av öns poliskommissarie John Harris (Sam Kydd) och han gör då också den fasansfulla upptäckten att offret inte längre verkar ha något skelett utan kroppen är mera som gele.

Dr. Reginald Landers (Eddie Byrne) som också bor på ön reser till London där han kontaktar Osteologerna Dr. Brian Stanley (Peter Cushing) och Dr. David West (Edward Judd) som genast tillsammans med West's flickvän Toni Merrill (Carole Gray) reser med honom tillbaka till ön.

En underhållande och bra rysare regisserad av Terence Fisher även om effekterna och dom monstruösa varelserna idag känns mera som något som man kan hitta i välsorterade leksaksbutiker. Skådespelarna gör ändå ett gediget jobb och en scen i filmen som blev väldigt uppmärksammad när denna film kom på 60-talet är när Stanley som blivit attackerad av en varelse blir tvungen att kapa sin egen arm för att inte gift ska sprida sig till resten av kroppen.

Braven (2018)

 

https://www.imdb.com/video/vi284604441/?playlistId=tt5001754&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Skogsarbetaren Joe Braven (Jason Momoa) bor med sin fru Stephanie (Jill Wagner), dottern Charlotte (Sasha Rossof) och sin far Linden (Stephen Lang) i en mindre ort på gränsen mellan USA och Kanada. Hans far har börjat visa tecken på demens så Joe tar med honom en helg till deras jaktstuga ute i vildmarken för att prata allvar och diskutera framtiden.

Väl på plats så visar det sig att ett gäng knarksmugglare ledda av den brutala Kassen (Garret Dillahunt) använt stugan till att gömma ett antal väskor med droger.

Givetvis så ska väskorna hämtas samtidigt som Joe och hans far befinner sig i stugan och då visar det sig också att Joe's dotter gömt sig i bilen eftersom hon velat följa med till stugan.

Jag har egentligen ingenting att klaga på när det gäller denna film, den är spännande och välgjord och så är det en huvudkaraktär som är stor och stark men som ändå inte har några kunskaper i att slåss och därför får ta emot en hel del stryk i kampen mot gänget som fullt beväpnade försöker komma åt sina varor, det är väl det att den inte sticker ut på något sätt och är väldigt förutsägbar som gör att den känns lite tråkig ändå.

Regin av Lin Oeding är stadig och säkert, fotot av Brian Andrew Mendoza är snyggt och skådespelarna är bra i sina karaktärer. 95 minuters god actionunderhållning i den iskalla och snötäckta vildmarken är det.

Santiago av Mike Resnick (1986)

 

Myten om galaxens mest beryktade brottsling Santiago säger att hans far var en komet och hans mor en kosmisk vind.

Berättelsen utspelar sig i en avlägsen framtid i utkanten av den laglösa regionen Inner Frontier. Santiago är en jagad man med en prissumma av 20 miljoner krediter på sitt huvud men ingen vet hur han ser ut och om han verkligen är en kallblodig mördare eller kanske en hjälte. Prisjägaren Sebastian Nightingale Cain (även kallad The Songbird) ägnar hela sitt liv med att försöka få fast Santiago och han följer ledtrådarna från planet till planet där han stöter på andra karaktärer som också vill få tag i Santiago av olika anledningar, journalisten Virtue Mackenzie som är ute efter en exklusiv intervju, den hänsynslöse tjuven Swagman som vill åt ovärderlig konst som Santiago sägs sitta på och så prisjägaren The Angel som enbart är ute efter pengar och ära.

Ett fantasieggande och färgstarkt rymdäventyr som lika gärna skulle ha kunnat utspela sig i Amerikanska western på 1800-talet. Fantastiska karaktärer befolkar historien där varje kapitel inleds med dikter av den resande trubaduren Black Orpheus som bidrar till mytbildningen om den mystiske Santiago.

Slutet bjuder på en oväntad vändning för alla inblandade och en nystart i livet för åtminstone en person.