11.22.63 (2016)

 

https://youtu.be/0TPoUOvm9s0?si=IDdc7_y-zRLI3-_2

Att kunna resa i tiden har alltid varit ett fascinerande tema både på film och i litteraturen och då helst bakåt där den resande ifråga kan ha en möjlighet att ändra på saker och ting, till sin eller andras fördel.

När den här historien som är skriven av Stephen King tar sin början så befinner vi oss i Maine 2016. Engelskaläraren Jake Epping (James Franco) jobbar på en lokal skola, håller kvällskurser för vuxna som vill bli författare och äter alltid sina luncher på Al's Diner där han är god vän med ägaren Al Templeton (Chris Cooper) som ägt restaurangen i 35 år.

En dag när Jake som vanligt ska inta sin lunch så kommer Al stapplande ut från köket och ser mer död än levande ut och han har någonting viktigt att berätta.

Jake som spelas grymt bra av James Franco får här möjligheten att resa tillbaka till 1960-talet och tillsammans med Al som gjort denna tur ett par gånger så bestämmer dom att Jake måste försöka hindra mordet på President John F. Kennedy.

Väl på plats mer än 40 år tidigare så bestämmer sig Jake för att se till att en av dom anställda på hans skola ska få en bättre barndom än han haft och därmed då ett förmodad bättre liv som vuxen, han lyckas med konststycket att få anställning på en skola, råkar bli kär i lärarinnan Sadie Dunhill (Sarah Gadon) som ligger i skilsmässa från en riktig psykopat till man och i allt detta så ska han alltså försöka spåra upp Lee Harvey Oswald (Daniel Webber) som ju är den som officiellt misstänks vara mördaren av JFK. Till hjälp med sitt uppdrag så har han sin nyvunna vän Bill (George MacKay) som också är den första att få veta hans hemlighet.

Det här är en enastående fascinerande berättelse där denne lärare jobbar med att lösa ett antal olika problem och där att hindra ett presidentmord bara är ett av dom. Känslan av 60-tal är fantastisk och skådespelarna ypperliga i alla sina karaktärer.

Spännande, våldsamt, fascinerande och grymt bra.

Bröderna Malm - Säsong 2 (1973)

 

Bröderna Erik (Sven-Eric Gamble), Björn (Olof Thunberg), Håkan (Stig Grybe) och ULf Malm (Ulf Brunnberg) delar fortfarande lägenhet med varandra även om Erik nu väntar barn med sin fästmö Inga-Lill (Helena Brodin). 

I den här andra säsongen så är det kärleken som står i centrum och nu är det inte enbart den äldre brorsan Erik som på allvar stadgar sig. Ulf börjar dejta Inga-Lills syster Dorrit (Lillemor Ohlsson), Björn blir kär i polisen Solvej (Lena-Pia Bernhardsson) medan Håkan av en händelse åter träffar hattmakerskan Sylvia (Meg Westergren) som han under ett jobb träffade i den första säsongen.

Serien lunkar på i ett makligt tempo där komedi blandas med lite dramatiskt allvar. Underhållsvärdet är väl kanske inte jättehögt utan ligger mera i det nostalgiska att få se alla dessa mysiga skådespelare som man vuxit upp med.

The Handmaid's Tales - Säsong 6 (2025)

 

https://youtu.be/u8VHoLd5KSQ?si=5_n149yJQknNFz5H

Tyvärr så är den sista och avslutande säsongen den allra sämsta i den här serien om landet Gilead som täcker den största delen av USA och som leds av ett antal så kallade Anförare som håller befolkningen, speciellt kvinnorna i ett religiöst järngrepp. 

June Osborne (Elisabeth Moss) planerar tillsammans med Luke (O-T Fagbenle) och Moira (Samira Wiley) att helt enkelt störta Gilead med våld och på insidan så har dom både Joseph (Bradley Whitford) och Nick (Max Minghella) som med risk för sina liv hjälper dom medan Serena (Yvonne Strahovski) slåss med sitt samvete och vad och vilka hon ska lägga sin tro på.

Elisabeth Moss som spelar huvudrollen som June har själv regisserat avsnitten i denna sista säsong och tyvärr så har hon inte den fingertoppskänsla som krävs för att det ska fungera bra. Hon envisas hela tiden med att spela in scener i slow motion vilket till slut blir så överdrivet att vi faktiskt satt här hemma och räknade alla sådana scener i varje avsnitt och sen så är det alltför många utdragna scener som drar ner tempot så att hälften av säsongen går som på tomgång.

Nu ska man ju inte svära på att det var den avslutande säsongen men om det nu var det så var det inget värdigt slut på en annars riktigt jädra bra serie.

Noll Stjärnor med Erik och Lotta (2025)

 

Konceptet att åka ut i världen för att bo och äta på dom ställen som fått sämst betyg av andra turister är ju strålande och det är precis vad Lotta Lundgren och Erik Haag gör i den här dokumentärserien där vi bland annat får följa med till Japan, Rumänien, USA, Belgien och Lettland. 

I letandet efter katastrofala övernattningar och motbjudande mat så möter dom fantastiska och udda människor och ibland faktiskt överraskande god mat och trevliga hotell som inte alls stämmer överens med det dom läst.

Roligt och fascinerande men det hade blivit en 4a i betyg om inte Erik allt som oftast ska envisas med att bete sig skämmigt enbart för kamerans skull och i tron att han tillför något till ett redan intressant och bra program och givetvis så är han tvungen att visa sin stjärt också vilket han verkar ha ett tvång att göra så fort en filmkamera rullar.

Harpsund Tur och Retur av Per Schlingmann (2019)

 

Kampen om den eftertraktade partiledarposten fortsätter. David Erling som i den senaste berättelsen klev av som Näringsminister har åter gett sig in i hetluften och satsar nu på att ta över som partiledare efter Statsminister Elvira Kropp. 

Erling konkurrerar med den nuvarande Näringsministern Gina Besic som är Statsministerns egna favorit men inofficiellt givetvis.

I den här andra historien om det politiska fulspelet bakom kulisserna där vi vanliga medborgare så gott som aldrig får tillträde förutom så här i bokform så fortsätter Per Schlingmann ungefär på samma sätt som tidigare. Det är en grupp starka kvinnor som sakta men säkert håller på att ta över makten i Sverige där dom även kan styra en del av mediabilden eftersom en tidigare toppjournalist anslutit till den grupp som nu stöder Besic i sin kamp mot Erling som inte väjer sig för att försöka med allehanda fulknep för att svartmåla sin utmanare.

Liksom i den förra historien så märks det att Per Schlingmann som tidigare varit Partisekreterare inom Moderaterna vet mycket om hur spelet bakom den officiella scenen fungerar men tyvärr så har han inte arbetat speciellt mycket med karaktärerna så dm blir aldrig speciellt intressanta sen så har jan stoppat in ett mord i allting också, ett mord som påverkar spelet lite grann men som ändå känns rätt onödigt.

Intressant kanske man kan säga men inte spännande på något sätt.

The Robot vs. the Aztec Mummy (1958)

 

https://youtu.be/WYbpsi2SrUQ?si=CVzq06y--TAcReqg

Filmen inleds med avslöjandet att den skurkaktige Dr. Krupp (Luis Aceves Castaneda) överlevt sin död i den föregående filmen The Curse of The Aztec Mummy. Krupp har dock inte lärt sig någonting utan tänker göra allt i sin makt för att stjäla den legendariska Aztekiska skatten som vaktas av mumifierade väktare. Hans gangsterpolare Tierno (Arturo Martínez) har en egen agenda, han vill hämnas för att han vanställdes i sin tidigare kamp med mumien.

Dr. Krupp vet att Flor Almada (Rosita Arenas) sitter inne med en hel del information och hypnotiserar henne att avslöja var graven till den sista ättlingen som skyddar den antika skatten finns.

Det här är den tredje delen i filmserien om den Aztekiska skatten och kanske den mest skruvade. I den förra filmen så introducerades en cape-försedd hjälte som såg ut som en överviktig superman och som dök upp i tid och otid, i denna film så får vi istället stifta bekantskap med en mördarrobot. Regissören Rafael Portillo och manusförfattarna Guillermo Calderón och Alfredo Salazar har använt sig av en massa scener från tidigare filmer så det är inte så mycket nytt man får se egentligen förutom den där enastående löjliga roboten då som givetvis får fajtas med mumien i slutet.

Fantastiskt fånig film som ändå roar för att den bjuder på så många skratt istället för skräck som kanske egentligen var meningen.

George Wendt 1948-2025