Blackaria (2010)

En kvinna har problem med nyinflyttade grannar som ger ifrån sig underliga ljud om nätterna.
När hon till slut konfronterar dom så visar det sig att det utspelar sig sataniska orgier i lägenheten bredvid.

Regissörerna har försökt göra en Giallo-film i Italiensk anda. 
Stilmässigt elegant, våldsamt och med en hel del naket.
Tyvärr så har dom inte kommit ens i närheten av någonting som kan kallas kvalitet, allting har bara blivit en skrattretande soppa med skådespelarinsatser som är utomjordiskt usla.

Våld, vackra kvinnor och en massa nakna bröst räcker inte någonstans här.

Jurassic Park (1993)

Mångmiljardären John Hammond (Richard Attenborough) har lyckats med det otroliga, 
att föda upp levande dinosaurier på en ödsligt belägen ö utanför Costa Rica.
Nu har han bjudit in fyra personer med specialkunskaper inom området för att dom ska gå igenom parken innan det är dags att öppna för allmänheten.

Detta är filmunderhållning när den är som allra bäst och här visar regissören Steven Spielberg upp alla sina cineastiska trollkonster.
Det är olidligt spännande och dramatiskt, dom visuella effekterna är enastående och skådespelarna Sam Neil, Laura Dern, Jeff Goldblum och Richard Attenborough är alla strålande i sina karaktärer.

All komplicerad teknik och vetenskap som genomsyrar boken har här minimerats och istället så har all tyngd lagts på det visuella. John Williams musik är som alltid mäktig och fotot av legendaren Dean Cundey magnifikt.

Jag njöt lika mycket nu som jag gjorde i biofåtöljen 1993.

The Avengers (2012)

Superhjältarna i The Avengers Iron Man (Robert Downey Jr), Thor (Chris Hemsworth), Captain America (Chris Evans), Hulken (Mark Ruffalo), Black Widow (Scarlett Johansson), Hawkeye (Jeremy Renner) och organisationen SHIELD under ledning av Nick Fury (Samuel L Jackson) står inför ett globalt problem när Thor's genomusle bror Loke (Tom Hiddleston) tar sig ner på Jorden med målet att förslava hela mänskligheten.

Regissören Josh Whedon ger oss tittare här en strålande uppvisning i maffig underhållning, en visuell fest för ögonen med riktigt coola effekter och en handling som inte innehåller många döda sekunder.
Även om dessa från serietidningsvärlden förflyttade superhjältar jobbar tillsammans som en enhet så är det ju Iron Man som spelas av Robert Downey Jr som är den klart lysande stjärnan. 
Dom andra får faktiskt finna sig i att stå lite i bakgrunden även om Hulken av förklarliga skäl ändå är den som syns och hörs mest.
Det är ett strålande och explosivt äventyr och jag tror inte att man behöver ha vuxit upp med dessa figurer för att ryckas med även om det hjälper lite grann.

W.E. (2011)

Filmen handlar om två kvinnor, Wally Winthrop (Abbie Cornish) och Wallis Simpson (Andrea Riseborough) åtskilda av mer än 60 år.
Wally är fanatiskt intresserad av kärlekssagan mellan Wallis och den engelska tronarvingen Edward VIII, som innebar att han abdikerade från englands tron och flydde landet.
Samtidigt som hon drömmer sig tillbaka till 30-talet så brottas hon med ett eget förhållande som är på väg att rasa.

Ett ganska imponerande romantiskt drama regisserad och skriven av Madonna.
Det är väldigt stilfullt och snyggt, nästan lite för perfekt visuellt för man får nästan känslan av att titta på en modevisning eller någon form av designutställning.

Skådespelarna är bra i sina roller och speciellt dom sekvenser som går tillbaka i tiden till 30-talet och romansen mellan (som ju faktiskt är direkt taget ur verkligheten) Wallis och Edward VIII är mycket bra och enastående välspelade.

Det är snyggt, elegant och välspelat men kanske lite stelt.

War of The Dead (2011)

En grupp amerikanska och finska soldater är under 2:a Världskriget på väg på ett uppdrag i Finland där dom ska förstöra en bunker som hålls av tyskarna.
När dom närmar sig så möter dom på motstånd men soldaterna som attackerar dom verkar vara allt annat än levande.

Denna zombie historia utspelas under en natt i dom finländska skogarna och man kommer på sig själv med att sitta och önska att det skulle bli morgon någon gång så att man skulle kunna se vad som händer.
Det är nämligen så mörkt att man inte ser vem som är ond, god, levande, död eller vad som egentligen händer överhuvudtaget.

Annars så är väl fotot det enda som ibland är rätt hyfsat, skådespelarna springer mest runt och slänger ur sig coola amerikanska uttryck på riktigt usel engelska och agerandet är under all kritik.

Dom har lagt in en liten känslosam scen mitt i allt som ska frambringa lite tårar men man garvar mest och var det något som ögonen tårades av så var det istället specialeffekterna på slutet som var hemska.

Den svenska skådespelaren Andreas Wilson är ju med och han har några få repliker i början av filmen innan han dör och jag satt och undrade vad i helvete han gjorde i den här produktionen egentligen?
Antingen så fick han ofantligt betalt, vilket jag betvivlar eller så hade han någon polare som jobbade i filmteamet.

Mörkt och tråkigt är det. Ungefär som att ligga vaken på natten och inte kunna somna om.

Trollkarlen från OZ (1939)

Original titel: The Wizard of OZ

Dorothy (Judy Garland) och hennes hund Toto råkar ut för en tornado i Kansas där dom bor och hamnar helt plötsligt i landet OZ.

Hon möter där Plåtmannen, Fågelskrämman och det fega Lejonet och tillsammans så beger dom sig mot Smaragdstaden för att trollkarlen som huserar där ska kunna hjälpa Dorothy hem igen och samtidigt ge hennes nya vänner det dom saknar mest, ett hjärta, en hjärna och mod.

Denna film kallas ju för den första fantasy filmen som gjorts och den håller otroligt bra fortfarande.

Visuellt är den helt fantastisk, skådespelarna är ypperligt utvalda med Judy Garland som den lysande stjärnan, musiken och sångerna är oklanderliga.

Historien är enastående fantasifull och innehåller en hel del undermeningar trots den glättiga och glada ytan.

En cineastisk upplevelse och en av dom filmer som är värd att kallas för det ganska utnötta ordet klassiker.

2 Days in Paris (2007)

Den Franska fotografen Marion (Julie Delpy) och hennes Amerikanske pojkvän Jack (Adam Goldberg) har varit på en halvlyckad semester med magsjuka i Venedig och ska nu tillbringa två dagar i Paris hos hennes föräldrar innan dom åker tillbaka över till USA.
Diverse kulturkrockar i form av Adams brister i det Franska språket och Marions gamla flirtiga ex-pojkvänner gör dock att dom här två dagarna blir en riktig prövning för deras förhållande.

Adam Goldberg och Julie Delpy (som ju även regisserat och skrivit manus) är helt enastående i sina roller och deras diskussioner om allt mellan himmel och jord är hysteriskt roliga.

Det är en kul liten inblick i Parisiskt bohemliv som man får men Delpy som ändå är Fransyska har varit ganska vass och visar upp en hel del små ironiska bilder över Fransmän och deras sätt.

Såna här filmer känns det ju som om man sett ganska många av men den här kändes riktigt fräsch ändå och jag tyckte om den ordentligt.