Jackpot (2024)

 

https://youtu.be/IW7pIYtpp50?si=FOiIg7-hl98S9Plj

Hysteriskt och skruvat tycker jag är en ganska bra beskrivning av den här filmen av Paul Feig där Awkwafina spelar den unga Katie Kim som anländer till Los Angeles med en resväska, 600 dollar och en dröm om att bli skådespelerska. Av en tillfällighet så är hon med i stadens ökända lotteri där man kan vinna otroliga summor. Det finns dock ett tillägg till vinsten: Alla invånare får 24 timmar på sig att döda den som vinner högsta vinsten och den som gör detta får alla pengar själv, enda regeln är att inga skjutvapen får användas.

Katie vinner givetvis och eftersom hennes identitet visas över hela staden så är hon nu ett jagat byte.

Mitt i all röra så blir hon kontaktad av Noel (John Cena) som säger sig kunna hålla henne säker i 24 timmar mot att han får 10% av pengarna men kan hon verkligen lita på honom eller vill han döda henne själv för att få hela summan?

Både Awkwafina och John Cena gör det här bra, både två är rätt charmiga i rollerna som den jagade lotterivinnaren och hennes beskyddare, det finns en del roliga dialoger och kommentarer och även en del välkoreograferade fajtingscener men i slutändan så känns allting ganska rörigt och som sagt rätt hysteriskt.

Ant-Man and The Wasp: Quantumania (2023)

 

https://youtu.be/ZlNFpri-Y40?si=amGAlFILlYUD2rWT

Efter att Avengers besegrat Thanos så njuter Scott Lang (Paul Rudd) eller Ant-Man av livet och känner inte för att bege sig in i hetluften igen Han har precis skrivit en bästsäljande bok och trivs verkligen med uppmärksamheten och idolskapet. Hans dotter Cassie (Kathryn Newton) har växt upp till en medveten tonåring som alternerar sitt liv mellan aktivism och vetenskap och under en middag tillsammans med Hope (Evangeline Lilly), Dr. Hank Pym (Michael Douglas) och Janet van Dyne (Michelle Pfeiffer) så avslöjar hon för sin far att hon tillsammans med Hank byggt en apparat som kan kommunicera med Kvantriket. Janet som ju tillbringat 30 år på den platsen får panik men innan hon hinner att berätta varför så öppnar apparaten en portal som drar hela familjen in i Kvantriket.

Det är en fantastisk värld som vi får resa till i den här mustiga historien som är någon sorts färgfylld fyrverkerimix av Star Wars, Marvel och Avatar. Paul Rudd står som vanligt för humorn i filmen med sin charm men annars så är det Micheller Pfeiffer som Janet som kanske har den viktigaste rollen tillsammans med den onde Kang som förträffligt bra spelas av Jonathan Majors. Till skillnad från dom tidigare filmerna som utspelade sig i våran värld så befinner sig våra hjältar här så gott som hela tiden i Kvantvärlden som ju som sagt är en fantastiskt visuell plats där fotografen Bill Pope samt scenograferna Will Htay och Richard Roberts gjort ett enastående arbete.

Filmen har regisserats av Peyton Reed som ju även ligger bakom dom tidigare Ant-Man filmerna och han har verkligen lyckats få ihop ett maffigt, teknologiskt och flummigt äventyr.

Echo (2023)

 

https://youtu.be/AFUKnherhuw?si=zDYxdcl_JVooqV7N

Den här serien är en spin-off på Hawkeye från 2021. När Maya Lopez (Alaqua Cox) far William (Zahn McClarnon) mördas och hon får veta att den man hon litat på mest Wilson Fisk (Vincent D'Onofrio) är den som ligger bakom dådet så återvänder hon till sin barndomsstad och sina släktingar. 

Med hjälp av sin farbror Henry Black Crow (Chaske Spencer), kusinen Biscuits (Cody Lightning) och den äldre Skully () så planerar hon nu att hämnas.

I mötet med sin mormor Chula (Tantoo Cardinal) som hon inte sett på 20 år så blir det också en resa långt tillbaka i tiden till hennes förfäder och den magi som gått i arv av stammens kvinnor i många generationer och som också Maya får veta att hon har.

Det är en actionfylld, våldsamt och dramatisk historia där det också finns plats för en del humor speciellt då i dom scener där Graham Greene befinner sig i fokus. 

I många fall så har jag tyckt att Marvel-serierna har känts lite för långa men när det gäller denna så hade jag önskat ett par avsnitt till för man hinner inte riktigt komma under huden på karaktärerna och när det väl börjar att fästa sig så slutar allt tyvärr men det är ändå underhållande med en intressant touch av ursprungsbefolkningens historia, myter och legender. 

Columbo - Make Me a Perfect Murder (1978)

 

Kay Freestone (Trish Van Devere) är en populär och framgångsrik producent på ett TV bolag på västkusten där hon inte bara jobbar för utan även har ett förhållande med sin chef Mark McAndrews (Laurence Luckinbill). Mark blir befordrad till New York kontoret av ägaren av TV bolaget Frank Flanagan (Patrick O'Neal) men Kay som tror att hon också ska få följa med blir dumpad av Mark som istället ger henne en lyxig Mercedes som tröst.

Kay som nu inte ens får Marks plats på jobbet tänker inte acceptera detta.

Trish Van Deveres är den som lyfter upp den här historien där hon visar upp en mänsklig och sympatisk mördare vars motivation är att hon blir utnyttjad och kasserad vilket nog kan få många tittare att känna sympati för dådet. Kay är en kvinna med full kontroll på allting runtomkring henne men där ytan spricker när hon möter Kriminalkommissarie Columbo (Peter Falk) och plötsligt hamnar under en press hon inte är van vid.

Själva utförandet vid mordet är riktigt spännande där det är en tävling mot tiden men tyvärr så känns det som en väldigt överdriven och komplicerad plan där dödandet faktiskt kunde ha skett på en helt annan plats och på ett mycket enklare sätt.

En liten detalj som är ovanlig är att i den här filmen så dyker Columbo upp redan i dom första scenerna, det brukar annars ta ett bra tag innan han dyker upp bolmande på sin cigarr i sin gamla bil och slitna överrock.

Filmen har regisserats av James Frawley och manuset står Robert Blees för.

Columbo - Murder Under Glass (1978)

 

Den berömde kocken och krögaren Vittorio Rossi (Michael V. Gazzo) faller plötsligt ihop i sitt kök och dör. Läkarna fastslår snabbt att han blivit förgiftad och då tillkallas polisen med Kriminalkommissarie Columbo (Peter Falk) i spetsen. Vittorios brorson Mario (Antony Alda) som var den ende på plats när kocken dog misstänks först ha mixat med vinet som Vittorio druckit men Columbo tror aldrig riktigt på den misstanken utan vänder istället blickarna mot matentrepenören och skribenten Paul Gerard (Louis Jordan) som visar sig ha varit på middag hos Vittorio strax innan han avlidit.

Själva sättet som den här filmens mord utförs på måste man ju säga är av det något ovanligare slaget vilket ger historien en liten extra kick och så finns där Louis Jordan's karaktär Paul Gerard, en arrogant, smart och högst obehaglig person med ett leende som skulle få vilken hårding som helst att darra. Columbo som besöker ett antal restauranger i jakten på bevis får glufsa i sig allehanda läckerheter som han bjuds på och det är faktiskt så att det vattnas i munnen även på en som tittare.

Själva anledningen till giftmordet känns dock lite disigt och både Falk och Jordan har ju en tendens att spela över lite. Falk är ju nu så bekväm i sin överrock, cigarr och karaktär att det känns som om han har svårt att hålla tillbaka och då blir det lätt så att han glider bort från Columbos personlighet lite grann.

En rolig detalj är att den unge regissören Jonathan Demme tretton år efter att ha gjort den här filmen skulle regissera en av historiens mest prisbelönta thrillers När Lammen Tystnar.

Die Hart 2: Die Harter (2024)

 

https://youtu.be/SMdcfLYl4hI?si=Be98Po0Xk3cG9v2M

Uppföljaren till den ganska sunkiga Die Hart är definitivt inte bättre. Den här filmen har precis som den första regisserats av Eric Appel och han kör på i ungefär samma stil med Kevin Hart i rollen som sig själv.

Han är nu en firad actionskådis men inte en speciellt trevlig sådan, han behandlar alla runtomkring honom som skräp och är så inne i sig själv och sitt att han inte inser att det finns någon som är ute efter hans liv.

Näe, det här är bara gapigt och efter ett tag så känns hela filmen som en sån där irriterande fluga som man inte blir av med och även om det är lite action så är det aldrig roligt.

Je m'appelle Agneta (2026)

 

https://youtu.be/zEV1hSRd25Q?si=gO8s8oQiMPut_AN8

En väldigt populär roman av Emma Hamberg blev en pjäs på teaterscenen och nu film regisserad av Johanna Runevad.

Agneta (Eva Melander) som i hela sitt vuxna liv varit gift med Magnus (Björn Kjellman) och arbetat på Trafikverket har alltid haft drömmar om Frankrike, maten, miljöerna och kulturen vilket Magnus bara har tyckt varit löjliga fantasier. Nu närmar sig Agneta 50-års åldern, har precis fått sparken från sitt jobb och har lite lullig efter ett par glas vin skickat in en ansökan om ett arbete som au pair till en liten pojke som heter Einar i Provence.

Magnus hånar henne och säger att hon minsann aldrig kommer att klara sig utan honom och kommer krypa tillbaka inom några dagar.

Agneta bryr sig inte om detta utan beger sig till den lilla by där Einar ska bo.

Väl på plats så inser Agneta att Einar (Claes Månsson) inte är en liten pojke utan en äldre svensk homosexuell man och att annonsen satts in av byns krogägare Fabien (Jérémie Covillault) och hans mor Bonibelle (Anne-Marie Ponsot) som tycker att Einar behöver tas hand om.

Oftast så är det så med må-bra-filmer att dom är fyllda med klyschor och är väldigt förutsägbara och den här historien är inget undantag. Det handlar om att ta tillvara på livet, leva idag och inte vänta vilket också är ett ganska uttjatat ämne men det gör ju ingenting när det är väldigt bra.

Eva Melander är riktigt bra som Agneta och Claes Månsson är superbt skröplig i rollen som Einar. Det är dramatiskt, färgfyllt glatt, fantasifullt, varmt och kärleksfullt, erotiskt, sorgligt och riktigt roligt och fotot av Ragna Jorming är så där härligt varmt att man genast vill flytta till och bosätta sig i den här lilla byn, sitta på krogen och dela bröd, ost och vin med dom andra byborna.