Columbo - Try and Catch Me (1977)

 

Den berömda deckarförfattaren Abigail Mitchell (Ruth Gordon) har inte släppt misstankarna om att den unge Edmund Galvin (Charles Frank) för en tid sedan mördat hennes älskade systerdotter Phyllis. Polisen har fastställt att det rörde sig om en tragisk båtolycka och kroppen hittades aldrig. Abigail vägrar acceptera detta och tänker nu ta saken i egna händer.

Abigails sekreterare Veronica (Mariette Hartley) hittar en morgon Edmund död i Abigails enorma kassaskåp där han blivit inlåst och sen dött av syrebrist. Det verkar vara en olycka men Kriminalkommissarie Columbo (Peter Falk) inser givetvis ganska snabbt att det rör sig om ett utstuderat mord.

Den sjätte säsongen avslutades riktigt bra och den här sjunde börjar faktiskt också strålande med en Ruth Gordon i högform som den timide äldre deckarförfattaren Abigail Mitchell som ska vara någon form av modern Agatha Christie. Hon och Columbo skapar ganska tidigt i berättelsen en varm och respektingivande relation trots att kommissarien ganska fort inser att bakom den där farmoderliga ytan faktiskt finns en beräknande och iskall mördare.

Abigail gör ett försök att ställa Columbo genom att locka upp honom på scen för att hålla ett tal under en författarföreläsning men kommissarien finner sig snabbt och gör ett bejublat om än ganska kort framträdande där han med en liten pik mot Abigail säger: Jag har tyckt om många av mördarna jag avslöjat, till och med respekterat dom. Inte för det dom gjort men för den delen i deras personlighet som är intelligent, rolig eller bara snäll.

Gene Thompson som skrivt manuset har verkligen gjort ett bra jobb och har också stoppat in en del humor i historien där bland annat Abigail efter en diskussion med Columbo använder sig av kommissariens återkommande fras: Vänta, jag har bara en fråga till.

En av dom hittills bästa filmerna om Columbo, det är en bra historia med bra skådespeleri och fast och säkert regisserat av James Frawley

Ur Askan av Lina Areklew (2020)

 

Fredrik Fröding förlorade hela sin familj i Estoniakatastrofen 1994 och den händelsen är något som har förföljt honom sen dess i form av otaliga terapeutiska samtal, sjukhusvistelser och tung medicinering. Han har också fått för sig att han sett sin bror flera gånger, att han då på något mirakulöst sätt överlevde olyckan och alltså lever.

I jakten på sin bror så har han nu hamnat på Ulvön utanför Örnsköldsvik dit han förföljt en man som han är säker på vet någonting.

Efter en blöt kväll i baren på öns hotell så vaknar Fredrik upp på sitt rum där det står en väska han aldrig sett förut och han kommer inte ihåg någonting från kvällen innan. Han inser att väskan tillhör mannen han följt efter och tar med sig den när han checkar ut.

Polisen Sofia Hjortén har anlänt till Ulvön på en fiskeresa men får akut ändra dom planerna när en man hittas mördad. När hon och hennes kollegor börjar undersöka fallet så stöter hon ihop med Fredrik Fröding som hon haft en kort romans med i Stockholm för femton år sedan.

Jag kanske bara är gnällig men jag kan inte riktigt sälla mig till alla fantastiska recensioner av denna debutbok av Lina Areklew. En skruvad historia med ett antal snabba vändningar, brutala mord som visar sig ha en historisk bakgrund, en komplicerad kvinnlig polis och en man som brottas med demoner från Estoniaförlisningen, det låter ju rätt maffigt och det är det också men jag tycker ändå att det är ganska stelt och kantigt berättat, jag får inget grepp om karaktärerna och klichéerna är också riktigt många.

Squid Game 2 (2024)

 

https://youtu.be/Ed1sGgHUo88?si=GFOZfCzwmRipRmYe

Seong Gi-Hun (Lee Jung-Jae) som vann den brutala tävlingen Squid Game var på väg att lämna landet i slutet av den förra säsongen men beslöt sig för att stanna och konfrontera organisationen bakom spelet.

Han lyckas återvända till den mystiska ön där spelen hålls men nu är han inte samma person längre som förra gången.

Samtidigt som Seong planerar att rasera spelet från insidan så försöker polisen Hwang Jun-Ho (Wi Ha-Joon) lokalisera ön för att med hjälp av en samling beväpnade män ta sig in från utsidan.

Vilka är det som ligger bakom spelet och vem kan man egentligen lita på?

Den här säsongen saknar den där psykologiska spänningen som var så skarp i den förra, den här är mera fysisk. Visst är det dramatiskt, våldsamt och spännande men det finns en del scener som är alldeles för långa och det gör att berättelsen tappar ordentligt med fart och det gör hela den här säsongen lite ojämn. Skådespelarna är bra även om dom intressanta karaktärerna är få.

Det är manusförfattaren och regissören Hwang Dong-Hyuk som också ligger bakom denna säsong och det är så pass mycket spänning och frågetecken att det är svårt att inte vilja se mer.

Columbo - The Bye-Bye Sky High IQ Murder Case (1976)

 

Här får Kriminalkommissarie Columbo (Peter Falk) ge sig i kast med samhällets smartaste invånare när ett mord begås på Sigma Society, en klubb av genier och där Bertie Hastings (Sorrell Booke), en av styrelsemedlemmarna hittats skjuten.

Revisorn Oliver Brandt (Theodore Bikel) som visar sig vara den sista som sett Bertie i livet blir givetvis snabbt föremål för Columbos intresse.

Det här är den sista filmen i den sjätte säsongen och den är väldigt annorlunda och räddar faktiskt upp en rätt tråkig säsong. Till den här filmen så hade den gamle producenten Everett Chambers lämnat och ersatts av Richard Alan Simmons och han tillsammans med regissören  Sam Wanamaker har verkligen fräschat upp serien.

Det finns en scen när Columbo befinner sig i biblioteket på klubben Sigma Society tillsammans med Oliver Brandt och där han avslöjar mer av sin personlighet och historia än någonsin tidigare i serien och Brandt delar då också med sig av en barndom som visade sig ha varit allt annat än lätt och kanske ger en förklaring till varför han senare i livet agerat som han gjort. En riktigt bra och intressant scen.

Dessutom så finns det flera delar i filmen som drar åt thrillerhållet vilket för med sig en stämning man aldrig varit med om förut.

En rolig detalj är att när Columbo träffar Brandts sekreterare George Camponella (Howard McGillin) på ett café så är det Jamie Lee Curtis som spelar den sura servitrisen, två år innan hon skulle få sitt genombrott i filmen Halloween.

Blåsningen (1973)

 

Original titel: The Sting

https://youtu.be/vPSvVfbFxnw?si=mLTbvsosWXJ8MePp

Småfifflaren Johnny Hooker (Robert Redford) är jagad av både gangsters och den korrupte poliskommissarien Snyder (Charles Durning) men när han kommer i kontakt med den elegante bedragaren Henry Gondorff (Paul Newman) så förändras allt. Tillsammans så beslutar dom sig för att blåsa maffiabossen Doyle Lonnegan (Robert Shaw) på allt han äger vilket innebär ett spel på liv och död. En lika komplicerad som genial plan med många inblandade tar form.

Den här filmen som regisserats av George Roy Hill erhöll hela 7 Oscars på sin tid och det är verkligen nästintill fulländad filmunderhållning. Skådespelarna är ypperliga i alla sina mindre och större karaktärer och samspelet mellan Robert Redford och Paul Newman är fantastiskt att se. Regin håller riktigt hög klass, fotot av Robert Surtees är enastående och musiken som flera år tidigare komponerats av Scott Joplin men som satts ihop här och fått nytt liv av Marvin Hamlisch är helt fantastisk.

Robert Redford, Paul Newman och Robert Shaw i all ära men dom omger sig av ett antal fantastiska aktörer som Ray Walston, Eileen Brennan, Harold Gould och Dana Elcar.

Pansarhjärta av Jo Nesbø (2009)

 

Innan jag börjar att gnälla lite grann så måste jag ändå säga att Jo Nesbø är en så pass skicklig författare att han kommer undan med lite sämre historier och det gör att man inte kan värja sig som läsare vare sig man vill eller inte. Den här historien går på i ungefär samma stil som den föregående "Snömannen", det känns som om författaren när han byggt upp intrigen använt sig av samma grundstenar och väggar men sen bara haft en lite annorlunda interiör. Men som jag sa, han är så förbannat duktig så man köper det ändå och Harry Hole är ju en sådan fascinerande karaktär som man inte kan släppa taget om.

Efter att både Harry, Rakel och Oleg varit nära att mista livet i konfrontationen med den så kallade Snömannen så sa Harry adjö till dom båda och försvann från landet. 

En ny seriemördare verkar nu härja i Norge och den norska polisen Kaja Solness som i hemlighet av Harrys före detta chef skickats ut för att leta efter Harry hittar honom i Hong Kong där han lever ett ljusskyggt liv i barer och opiumhålor.

Motvilligt så följer i alla fall Harry med tillbaka till Oslo där det visar sig att två kvinnor hittats mördade med ovanliga stickspår i munhålorna.

Harry drar tillsammans med Kaja igång en egen utredning som leder dom två till en turiststation i dom norska fjällen, den tyska staden Leipzig och Kongo.

En dramatisk och rå historia om en brutal mördare som jagas av en polis som fortfarande brottas med ett missbruk och dessutom saknaden efter dom enda två människorna han genuint älskat, med en far som ligger för döden och en polisorganisation som behöver hans expertis men som egentligen inte vill ha med honom att göra.

Det känns lite som upprepningar men är ändå riktigt tajt och maffigt och som vanligt så är gärningspersonen aldrig riktigt den man tror.

Pig (2021)

 

https://youtu.be/VSJTPbAm-SM?si=5DugZVHl2msgsvyO

Robin Feld (Nicolas Cage) bor i en fallfärdig stuga i Oregons vildmark med sin gris, ett litet tryffelsvin som är expert på att leta upp fin tryffel som Rob sen en gång i veckan säljer till den unge Amir (Alex Wolff) som i sin tur säljer den dyrbara svampen vidare till restauranger i Portland som är den närmaste staden.

En natt blir Rob attackerad och nedslagen av två personer och när han dagen efter vaknar så är hans gris försvunnen.

Han kontaktar Amir och ber honom om hjälp att ta sig in till Portland för att leta upp grisen vilket blir en kulinarisk och brutal resa tillbaka i tiden där gamla begravda minnen öppnas igen för Rob och dom människor han träffar.

Här har Nicolas Cage fått en riktigt maffig karaktär att ta sig an och han gör det på ett alldeles enastående sätt, han är verkligen den här trashanken som lever eremitliv ute i vildmarken och efterhand så får vi tittare små doser av information som hjälper till lite att förstå varför han befinner sig där han befinner sig och vem han var innan han hamnade där.

Filmen som regisserats av Michael Sarnoski kunde lätt ha blivit en i raden av dom där hämndhistorierna som vi sett dom senaste åren med Keanu Reeves eller Liam Neeson men istället så stannar den upp vid konfrontationerna, byter riktning och tar andra vägar vilket hela berättelsen verkligen tjänar på.

Fotot av Pat Scola är vackert mörkt och går hand i hand med den dramatiska och sorgliga historien om den här mannen som inte som han säger: saknar en inkomst utan en vän.