Iron Fist - Säsong 1 (2017)

 

https://youtu.be/oV2NEziEIgQ?si=tILcZFax8aj9MirR

Regi: Stephen Surjik, John Dahl, Farren Blackburn, Uta Briesewitz, Deborah Chow,

Andy Goddard, Peter Hoar, RZA, Miguel Sapochnik, Tom Shankland,

Kevin Tancharoen & Jet Wilkinson

Manus: Scott Buck, Dwain Worrell, Tamara Becher, Pat Charles,

Quinton Peeples, Scott Reynolds, Ian Stokes & Cristine Chambers

Foto: Manuel Billeter & Christopher LaVasseur

Musik: Trevor Morris

Scenografi: Loren Weeks

Producent: Evan Perazzo

Som vanligt när det handlar om serier från Marvel så är det massor med regissörer och manusförfattare inblandade i produktionen och det fungerar bra ibland men här är det så tydligt med skillnaderna från avsnitt till avsnitt, det är tyvärr inte ett jämnt och bra flyt i berättelsen och det är synd för inledningen är hur intressant och bra som helst.

En dag så kommer en ung man, barfota med ryggsäck och slitna kläder in på ett av New Yorks största företag Rand Enterprises och presenterar sig som Danny Rand (Finn Jones) en av delägarna till företaget men också en som alla trott dog i en flygolycka 15 år tidigare.

Danny blir givetvis utkastad från byggnaden men ger sig inte och får till slut träffa hans barndomsvänner tillika syskonen Joy (Jessica Stroup) och Ward Meachum (Tom Pelphrey) som nu styr företaget.

Dom tvivlar också till en början att det verkligen är Danny och det blir inte bättre av att han berättar att han överlevt flygolyckan i Himalaya, tagits om hand om av munkar från klostret K'un Lun som sen uppfostrat honom till en av deras egna.

Som sagt så är inledningen till den här serien riktigt bra men sen så händer någonting med karaktären Danny Rand som tog bort en hel del av den där spännande mystiken kring honom och det där med att han valts ut av munkarna till att bli en Iron Fist med övernaturliga krafter i högernäven. Det kanske är meningen av manusförfattarna att Danny som till en början är en problemfri, glad och positiv person förändras när han kommer till civilisationen där pengar och makt styr allting och där han själv som innan bara ägt dom kläder han har på kroppen helt plötsligt finner sig vara miljardär. Personligen så tappade jag då lite av intresset för honom och karaktärerna runtomkring honom blev intressantare som Joy och Wards far Harold (David Wenham) som alla utom Ward trott vara död sen flera år, Colleen Wing (Jessica Hemwick) som driver en träningsstudio och bär på en del hemligheter, Joy som mer och mer ställer sig på Dannys sida och så sjuksöterskan Claire (Rosario Dawson) som dyker upp i nästan alla Marvelserier och så Ward som spelas utomordentligt bra av Tom Pelphrey, han är den som håller uppe den här serien och gör att man både skrattar och häpnar så fort han är i bild.

Till och från är det bra och spännande med en hel del coola fightingscenerier men det är alldeles för ojämnt för att det ska hålla en hög nivå i 13 avsnitt.

Sanningen - Säsong 2 (2025)

 

Regi: Johan Lundin

Manus: Camilla Ahlgren, Alex Haridi & Martin Asphaug

Foto: Simon Pramsten & Gabriel Mkrttchian

Musik: Andreas Tengblad

Scenografi: Lars Rickard Wiren

Producent: Anna Wallmark & Sigrid Hemer Nordenhake

Efter dom senaste händelserna så har Iris (Sofia Helin) fått ta ett steg tillbaka i KallaFall gruppen, istället så har Jens (Håkan Bengtsson) tagit över som gruppledare.

En herrgård med en riktigt skruvad familj där fadern försvann mystiskt för några år sedan blir ett fall som tas upp igen och det dröjer inte länge förrän en kropp hittas men är det verkligen den man letar efter?

Iris drivs mer av att få tag i den man hon misstänker ligga bakom mordet på hennes sambo för en tid sedan än dom mordfall hon egentligen borde koncentrera sig på och det här gör att hon bland annat drar iväg till Spanien när hon får upp ett spår efter honom vilket är en avstickare som jag personligen inte tyckte tillförde någonting förutom att huvudpersonen bara snärjde in sig ännu mer i sina hämndlystna tankar.

Skådespelarna är riktigt bra och samspelet mellan Sofia Helin och Kajsa Ernst som spelar Kerstin är superbt. Själva historien är dramatisk och spännande med en hel del svängar men den knorr på slutet känns ett steg för mycket och till slut så når den här säsongen inte riktigt upp till den första. 

A Quiet Place Part II (2020)

 

https://youtu.be/BpdDN9d9Jio?si=cMLgmlCFAlJzIuaG

Regi: John Krasinski

Manus: John Krasinski

Foto: Polly Morgan

Musik: Marco Beltrami

Scenografi:Jess Gonchor

Producent: Michael Bay, Andrew Form, Brad Fuller & John Krasinski

Efter händelserna i den första filmen så har Evelyn (Emily Blunt) och hennes barn Regan (Millicent Simmonds), Marcus (Noah Jupe) och det nyfödda barnet lämnat gården där hennes man Lee (John Krasinski) dödats av dom utomjordiska monstren.

Dom möter Emmett (Cillian Murphy), en tidigare vän till familjen som nu är ganska misstänksam mot allt och alla efter att ha förlorat hela sin familj men när Regan verkar ha hittat en kodad signal på radion hon alltid bär med sig som indikerar om en säker tillflyktsort på en närliggande ö så beger sig hon och Emmett iväg för att undersöka detta.

I den första filmen så kastades vi ju direkt in i handlingen utan att få veta varför saker och ting skedde, i denna andra film så får vi en viss kännedom om vad som hänt innan även om vi ännu inte vet varifrån dessa varelser kommer och varför dom är här på vår planet.

Nu vet vi tittare också hur dom här groteska varelserna ser ut så i den här filmen så har inte filmmakarna hållit dom i skuggan utan visar dom i sin helhet och ganska ofta också.

Vi vet att dom inte ser någonting utan enbart går på hörsel vilket innebär att dom människor som överlevt måsta vara helt tysta för att inte anfallas av dessa fruktansvärt snabba och brutala varelser.

Det är en intensivt spännande film och jag kom på mig själv med att sitta och vara så tyst som möjligt för att inte väcka någonting obehagligt men den håller ändå inte riktigt samma kvalitét som den första som satt ihop mera på ett bättre sätt.

Veronika - Säsong 2 (2025)

 

https://youtu.be/3dK_IVVKPwo?si=797rpCakGY6BjQlW

Regi: Mikael Håfström

Manus: Katja Juras, Anna Ströman Lindblom & Charlotte Lesche

Foto: Johan Phillips

Musik: Mikkel Hess

Scenograf: Elin Peedu

Producent: Mathias Gruffman & Calle Jansson

Veronika (Alexandra Rapaport) och Tomas (Tobias Santelmann) har separerat och Veronika har precis flyttat in i sin mosters gamla hus. Barnen Liv (Sarah Rhodin) och Simon (Eddie Eriksson Dominguez) bor tillfälligt hos Tomas.

Veronika som varit sjukskriven sen det förra fallet ska nu börja jobba inom polisen igen men enbart ha inre tjänst men när en man kommer in på polisstationen och säger att han mördat sin fru så vill kommissarie Nassir (Arvin Kananian) ha med Veronika ut på fältet igen. Veronika försöker läsa sina syner så gott det går och gör allt för att få träffa barnen mer samtidigt som hon blir mer och mer involverad i ett fall där en religiös sekt på något sätt verkar inblandad som också visar sig ha med Veronikas moster att göra. 

Den här säsongen är inte alls lika mörk och tung som den första även om det innehåller fler hemska syner för både Veronika och hennes son Simon. Historien har ett högre tempo, skådespelarna riktigt bra i sina karaktärer och så är det en klurig skruv där många detaljer i slutändan fäster i varandra med en liten öppning för ännu en säsong.

Phantoms av Dean Koontz (1986)

 

Dom två systrarna Jenny och Lisa Paige återvänder till Jennys hemstad Snowfield, en liten skidort uppe i Sierra Nevada bergen där Jenny arbetar som läkare. När dom kommer fram så är staden helt öde och när dom börjar undersöka saken så hittar dom snart ett antal döda kroppar som verkar ha dött på flera olika sätt.

Jenny lyckas få kontakt med polisen i grannstaden och tillsammans med militärens biologiska utredningsenhet så är dom snabbt på plats ledda av sheriff Bryce Hammond.

Ett av offren har lyckats skriva namnet Timothy Flyte på badrumsspegeln och när namnet kollas upp så visar det tillhöra en brittisk akademiker och författare till boken Den Gamla Fienden som tar upp mystiska massförsvinnanden av människor i olika delar av världen under flera århundraden.

En maffig och skrämmande historia om ren och skär ondska och dess ursprung som kanske är närmare oss människor än dom inblandade vill tro och där det visar sig att planetens minsta organismer kan döda dom största.

Det är bra och detaljrikt skrivet men ibland så känns det lite för mycket och att man som läsare kanske skulle ha behövt känna till författarens inre tankar ordentligt för att hänga med i alla skruvade idéer.

Layer Cake (2004)

 

https://youtu.be/Yk4wX4FPRzE?si=PHN4CoDj_4jHpbxy

Regi: Matthew Vaughn

Manus: J.J. Connolly

Foto: Ben Davis

Musik: Ilan Eshkeri & Lisa Gerrard

Scenograf: Kave Quinn

Producent: Adam Bohling, David Reid & Matthew Vaughn

Jag är ingen brottsling, jag är en affärsman säger karaktären utan namn som spelas av Daniel Craig som hanterar miljontals pund varje vecka på köp och försäljning av allehanda droger.

Han har gjort många rika, använder vare sig våld eller vapen och är stolt över detta men nu tycker han att det räcker, han har tjänat så pass att han tänker pensionera sig. Detta tycker dock inte hans uppdragsgivare Jimmy Price (Kenneth Cranham) är en bra idé och strax befinner sig XXXX mitt i en affär där det handlar om liv och död och där ingen är att lita på.

Skådespelarna är behållningen i det här kriminaldramat om ett antal hänsynslösa människor som utnyttjar allt och alla för att tjäna snabba pengar och mitt i allt detta Daniel Craigs karaktär som tror han spelat alla kort rätt ända tills han inser att han inte gjort detta.

Som sagt riktigt sjyssta skådespelare och bra regi men i en historia som inte är så intressant egentligen.

Tordyveln Flyger i Skymningen (2025)

 

https://youtu.be/p_hz7s-p8r8?si=idkZxDZmV1sE5h1e

Regi: Atle Knudsen

Manus: Birgitta Bongenhielm, Lovisa Milles & Helena Johanne Nielsen

Efter en bok av Maria Gripe och en radiopjäs av Kay Pollak

Foto: Frida Wendel

Musik: Sindre Hotvedt

Production Design: Sandra Aldell

Kostym: Sara Pertmann

Producent: Helen Ahlsson & Josefine Tengblad

Syskonen Annika (Moa Nåsander) och Jonas (Einar Alvarado Lönberg) bor med sina föräldrar och mormor i byn Ringaryd. En dag så träffar dom David (Hjalmar Löfmark Yilmaz) som ska bo på orten över sommaren då hans pappa ska renovera orgeln i byns kyrka.

Annika får i uppdrag över sommaren att vattna blommorna i den gamla Selanderska Gården men hon får en del regler att hålla sig till. Hon ska bara vattna blommorna, får inte röra någonting och aldrig gå upp på övervåningen.

Dessa regler glöms bort direkt när dom tre vännerna kommer till gården och när dom tar sig in i ett låst rum på vinden och hittar brev från 1700-talet som innehåller en förbjuden kärlekshistoria, en antik egyptisk staty och ond bråd död så blir dom besatta av platsen och dess historia.

Dom blir bara mer facinerade när byns original Natte (Dag Malmberg) varnar dom om att det vilar en förbannelse över familjen Selander som en gång ägt gården och att dom ska sluta lägga näsan i blöt. Snart så är byns präst Lindroth (Tomas von Brömssen) inblandad i allting också och försöker på alla sätt hjälpa ungdomarna med att få klarhet i mystiken samtidigt som en skum norrman rör sig i bygden.

Den här berättelsen utspelar sig på 70-talet där fotografen Frida Wendel, scenografen Sandra Aldell och kostymmakaren Sara Pertmann verkligen har lyckats med att få allting realistiskt stämningsfullt. 

Det är en hel del bra skådespelare i mindre och större karaktärer i en drömlik, magisk och spännande historia.

Den är lite ojämn dock och haltar lite grann emellanåt men 8 underhållande avsnitt är det.