Columbo - Now You See Him (1976)

 

Regi: Harvey Hart

Manus: Michael Sloan

Foto: Richard C. Glouner

Musik: Bernardo Segall

Producent: Everett Chambers

Jack Cassidy återvänder här ännu en gång i en historia med Kommissarie Columbo (Peter Falk) här i form av den kände magikern The Great Santini som uppträder på Cabaret of Magic som ägs av den girige Jesse Jerome (Nehemiah Persoff).

Santini bär på en mörk hemlighet och det är att hans riktiga namn är Stefan Mueller och att han tidigare i sitt liv varit en SS-vakt i ett av nazisternas koncentrationsläger och detta vet Jerome om och han använder också denna vetskap med att hota Santini om han skulle lämna teatern eller kräva för mycket pengar.

Under en föreställning med Santini och hans dotter Della (Cynthia Sikes Yorkin) så mördas Jerome medan han sitter på sitt kontor och då dröjer det inte länge förrän Columbo och hans kollegor är på plats.

Inte ett av dom absolut bästa filmerna i den här serien men det är en bra historia med en alltid lika bra Peter Falk och så en strålande buse som då spelas av Jack Cassidy som varit med i ett antal filmer nu.

Man höjer på ögonbrynen så fort Columbo anländer till mordplatsen för att han för första gången kommer klädd i en ny fräsch överrock. Han passar verkligen inte i den och vi får också se hur han inte tycker att den är bekväm eftersom han gång efter annan medvetet försöker bli av med den genom att glömma den överallt medan hans assistent John J. Wilson (Bob Dishy) hela tiden påminner honom om den till kommissariens förtret.

En bra film med en klurig historia och utmärkta skådespelare där vi bland annat kan se Robert Loggia i en mindre roll.

Vi på Saltkråkan (2025)

 

https://youtu.be/ZDSBAuIuqVY?si=bY72TMNiCnGBRCLA

Regi: Fredrik Edfeldt

Manus: Karin Arrhenius & Fredrik Edfeldt

Efter böcker av Astrid Lindgren

Foto: Petrus Sjövik

Musik: Peter Nordahl

Production Design: Lars Andersson

Producent: Brita Lundqvist & Jon Nohrstedt

Det är ju alltid lite känsligt när någon ska ta en TV-serie som sitter fästad vid svenska folkets hjärtan sen många år tillbaka och göra en ny version, det är ju upplagt för konflikter redan innan folk sett den nya varianten. Jag förstår dock varför man beslutar sig för att göra en nyinspelning av en gammal klassiker, det finns bland annat teknik idag som gör att man kan göra så mycket nytt och läckert visuellt och sen så vill väl filmskaparna också ge sin syn på berättelsen, nya infallsvinklar och fräscha idéer.

Just därför så förstår jag inte varför man gjort denna nya version av Astrid Lindgrens berättelser om Saltkråkan.

Den här serien tillför ingenting nytt förutom skådespelarna som i och för sig är väldigt bra i sina karaktärer, speciellt Vega Åhman som spelar Tjorven och så Lovisa Lindblad som är Stina, dessa två småtjejer är helt underbara och håller den här serien uppe på sina små axlar.

Henrik Norlén gör Farbror Melker på sitt egna sätt och gör det bra, han är nog mer hispig och nervös i den här versionen än i originalet men annars så är det ganska menlöst. Regissören Olle Hellbom som regisserade dom flesta av Astrid Lindgrens berättelser förr hade ju en enastående förmåga att förmedla en varm, kärleksfull och drömlik idyll och hans skärgårdsö Saltkråkan fick ju alla människor att vilja bege sig ut i Stockholms ytterskärgård för att tillbringa en sommar, så blir det aldrig här tyvärr.

Det är som sagt några skådespelare som gör denna serie men det räcker inte för att det ska bli mer än sisådär.

Skördebarn av Hans Rosenfeldt (2025)

 

Efter att Hanna Wester återvänder till jobbet som polis efter att ha varit sjukskriven nästan ett år efter att hennes man Thomas skjutits ihjäl av den ryska yrkesmördaren Katja så blir hon så gott som direkt indragen i ett fall där ett spädbarn hittats död på den gamla kolerakyrkogården i Salmis utanför Haparanda.

Vem är mamman och vart har hon tagit vägen?

En känd svensk politiker och hans fru som i många år försökt bli föräldrar har nu i desperation anlitat en ljusskygg grupp som garanterar ett nyfött barn som inte kan spåras.

Katja återvänder från Ryssland till Haparanda för att hitta två höggravida kvinnor som är på rymmen från den så kallade Gården.

Alla dessa händelser binds ihop till en mörk berättelse som inkluderar människohandel och en surrogatindustri i norra Sverige och där polisen Hanna Wester återigen får brottas med funderingarna kring sin egna dotter som försvunnit spårlöst många år tidigare och som om inte allt detta räckte så har hennes far som hon har ett komplicerat förhållande till bestämt sig för att göra sig av med Hannas arv efter sin mor.

Uppföljaren till Vargasommar är spännande och tät med en massa intressanta karaktärer, allt ihopsatt av en av våra bästa berättare.

Fartblinda - Säsong 3 (2025)

 

Regi: Johan Lundin & Jens Jonsson

Manus: Jens Jonsson, Henrik Zammel & Daniel Zawka

Foto: John Strand & Johan Palm

Musik: Uno Helmersson

Production Design: Elin Peedu

Producent: Jan Marnell & Helena Franck

I den här tredje säsongen om journalisten Bea Farkas (Julia Ragnarsson) så har konceptet ändrats från att röra sig om ett uppdrag till att här vara tre berättelser fördelat på 6 avsnitt.

Den unga Karim (Maxwell Cunningham) kommer till Dagbladet och chefredaktör Anders Rapp (Johan H:son Kjellgren) sätter honom direkt att jobba tillsammans med Bea som motvilligt tar sig an honom.

Ett korrumperat telecom företag med internationella uppdrag, en konsultfirma som suger ut så mycket pengar det bara går ur den svenska sjukvården och så ett fall med en ljusskygg byggfirma som håller på att bli en personlig katastrof för både Bea och Karim.

Bra och spännande historier med en hel del bra skådespelare i mindre och större karaktärer sen så tyckte jag rätt bra om det här med tre olika historier men ändå med vissa detaljer som gick igenom i alla tre, det höll uppe tempot på ett bra sätt.

The Ritual (2017)

 

https://youtu.be/Vfugwq2uoa0?si=bgCXszGBzeXqx2uF

Regi: David Bruckner

Manus: Joe Barton

Efter en bok av Adam Nevill

Foto: Andrew Shulkind

Musik: Ben Lovett

Production Design: Adrian Curelea

Producent: Jonathan Cavendish & Richard Holmes

Om man funderar på att vandra i dom svenska fjällen så ska man definitivt inte titta på den här filmen.

På en pub så sitter dom fem vännerna Phil (Arsher Ali), Dom (Sam Troughton), Hutch (Robert James-Collier), Luke (Rafe Spall) och Rob (Paul Reid) och gör upp planer för den kommande sommaren.

Rob föreslår en vandring i dom svenska fjällen men får avslag direkt, Las Vegas är ett förslag som verkar mer populärt.

Efteråt så stannar Luke och Rob till vid en affär för att köpa en flaska vodka samtidigt som butiken rånas varav Rob dödas av en av busarna.

6 månader senare så har gänget samlats i norra Sverige för att ära sin bortgångne kamrat Rob och göra ett par dagars fjällvandring utmed Kungsleden.

Efter ett tag så skadar Dom sitt knä och Hutch föreslår då att dom ska lämna fjällområdet och ta en genväg genom skogen istället.

Väl nere i den mörka skogen så hittar dom snart en upphängd älg där inälvorna plockats ut och dessutom ett antal mystiska symboler inristade på träden runtomkring.

Under ett skyfall senare så söker dom skydd i en övergiven stuga och därinne hittar dom likadana symboler som tidigare samt en docka i mänsklig storlek gjord av grenar och kvistar med horn som händer men utan huvud. Nerverna på dom fyra börjar bli mer och mer spända, irritationen växer och det är ingen positiv stämning när dom lägger sig för att sova i stugan.

Alla som varit uppe i den svenska fjällvärlden under sommaren vet att det är ljust 24 timmar om dygnet, dom brittiska filmmakarna kanske inte tänkte på detta när dom lade inspelningsplatsen till Karpaterna i Rumänien för här är det mörkt till kolsvart så gott som hela tiden.

Men om man bortser från den detaljen så är det en rätt obehaglig historia och fotot är läskigt stämningsfullt. Det är vått och kallt, mörkt och rått och som tittare så känner man sig nästan lika utlämnad som dom fyra vandrande polarna vars vänskap verkligen sätts på prov utmed denna mardrömslika semester.

Vad och vilka är det som lurar därute i den svenska norrländska skogen och man får väl inte ett riktigt klart svar på detta utan filmen lämnar en del frågetecken som jag gärna skulle vilja veta lite mer av.

Spännande och obehagligt är det i alla fall.

Novocaine (2025)

 

https://youtu.be/-PyOIlJEdqA?si=36LB-nyCtwkrxaDd

Regi: Dan Berk & Robert Olsen

Manus: Lars Jacobson

Foto: Jacques Jouffret

Musik: Lorne Balfe & Andrew Kawczynski

Production Design: Kara Lindstrom

Klippning: Christian Wagner

Producent: Adam Friedlander, Joby Harold, Tebogo Maila, Julian Rosenberg,

Matt Schwartz, Drew Simon, Sam Speiser & Tory Tunnell

Nathan Caine (Jack Quaid) arbetar som bitädande chef på en bank och han har en förmåga eller kanske mera en förbannelse. Han kan inte känns smärta. Detta har gjort att han isolerat sig från omvärlden och rör sig egentligen enbart utomhus när han ska till och från jobbet.

Han har klätt in alla vassa kanter i lägenheten, äter nästan bara flytande mat eftersom han är rädd att bita av sig tungan och den enda person han har kontakt med är Roscoe (Jacob Batalon) som han aldrig träffat men som han spelar med på nätet.

En kväll så är han för första gången på en dejt med sin kollega Sherry Margrave (Amber Midthunder) och det slutar med att dom hamnar i säng vilket för med sig att Nathan blir dödligt förälskad.

Dagen efter på jobbet, precis när Nathan har tagit mod till sig och ska prata med Sherry så rusar ett gäng rånare utklädda till tomtar in i lokalen.

Dom skjuter Nathans chef eftersom han vägrar att öppna valvet och tar Sherry som gisslan vilket gör att Nathan avslöjar koden.

Under det kaoset som följer när polisen anländer så skjuter rånarna vilt omkring sig, tar med sig Sherry och flyr i två bilar.

Nathan reagerar utan att tänka, stjäl en av polisbilarna utanför och förföljer rånarna.

Detta är en rolig idé och det skulle kunnas göras hur mycket som helst med en person med sjukdomen CIPA som Nathan Caine i filmen lider av men det slarvas bort lite tyvärr. Det är en blandning av humor och action men våldet är så rått och blodigt att man nästan sätter dom roliga sekvenserna i halsen. Jag kan tänka mig, eftersom det handlar om två regissörer att den ena har haft hand om dom roliga bitarna och den andra koncentrerat sig på actiondelen.

Jack Quaid är bra och passar alldeles utmärkt i sin karaktär men det är lite för rörigt runtomkring honom och filmskaparna skulle nog ha bestämt sig innan om att antingen göra en komedi eller en ren actionfilm.

Bio min Bio

 

Jag vill här rekommendera en fantastiskt intressant och rolig filmpodd som drivs av Edward af Sillén och Anders Jansson där dom på ett avslappnat, roligt, varmt, nördigt och kunnigt sätt tar upp filmer på bio och filmer på diverse streamingkanaler.

Varje fredag så släpps ett nytt avsnitt och däremellan kan det också komma en hel del specialavsnitt.

Podden kanske finns på olika ställen men jag hämtar den på https://poddtoppen.se/