Morden i Sandhamn: Madeleine (2024)

 

Det har gått några månader sen bombdådet som höll på att döda poliskommissarie Alexander (Nicolai Cleve Broch). Nu är han inlagd på en rehabklinik, har beslutat att sälja sin husbåt och flytta in hos Nora (Alexandra Rapaport) ute på Sandhamn.

Alexander byter en dag rum med den missnöjda patienten Madeleine (Malgorzata Pieczynska) som vill ha bättre utsikt. Han och resten av patienter och personal vaknar chockartat till dagen efter när Madeleine hittas brutalt mördad i sin säng.

Alexander har svårt att hålla sig borta från att göra egna undersökningar på plats men polischefen Bengt-Olof Stenmark (Gustaf Hammarsten) vill inte att han ska lägga sig utan att Nora och Valpen (Julius Fleischanderl) ska ta hand om fallet. Det dröjer inte länge förrän dom gör en överraskande upptäckt i offrets rum, fingeravtryck av den ökända inbrottstjuven Sylvester (Johan Widerberg) som alla tror är död.

Det verkar nästan som om skådespelarna i början av den här mordhistorien har tappat känslan för sina karaktärer, det känns stelt och krystat och det tar ett bra tag innan det börjar flyta på. Ingen originell historia direkt och det är Johan Widerbergs karaktär Sylvester som lyfter den här berättelsen, tyvärr så räcker inte det.

Doctor Strange in The Multiverse of Madness (2022)

 

https://youtu.be/aWzlQ2N6qqg?si=4QcX7CCRgpzWkpAl

Dom senaste åren så har det ju känts som om Marvel's filmer och serier gått lite på tomgång, att det skulle behövas en riktig uppfräschning och att ta in Sam Raimi som regissör till den här filmen var precis vad Marvels Universum behövde.

Den unga America Chavez (Xochitl Gomez) kan ta sig mellan flera olika universum men utan att ha riktig kontroll över sin förmåga och givetvis så finns det då onda väsen som vill åt denna kraft och här i form av The Scarlet Witch (Elisabeth Olsen) som inte tänker tveka att döda den unga kvinnan för att nå sitt mål.

Chaves har dock turen att stöta på Doctor Stephen Strange (Benedict Cumberbatch) som tillsammans med sin gamle vän och läromästare Wong (Benedict Wong) nu gör allt för att hjälpa henne och krossa häxan.

Sam Raimi trycker ned gaspedalen direkt och levererar ett strålande visuellt äventyr i allehanda mer eller mindre mystiska universum där vår hjälte konfronteras både med sig själv och andra han känner, bland annat hans stora kärlek Christine Palmer (Rachel McAdams) som han inte verkar kunna få vilket universum han än befinner sig i.

Det märks att Sam Raimi kan skräckgenren utan och innan för här använder han sig av en hel del av såna detaljer och det blir ett ordentligt lyft för filmen och fotografen John Mathieson briljerar verkligen med coola kameraåkningar och häftiga inzoomningar.

Häftigt och explosivt, visuellt mäktigt och ganska mörkt.

Sömngångaren av Lars Kepler (2024)

 

Ett larm kommer in mitt i natten om ett pågående inbrott på en vinterstängd camping i Bredäng utanför Stockholm. Den närmaste patrullbilen svarar på anropet och åker dit. Det lyser i en husvagn på området och när dom två poliserna öppnar dörren så möts dom av en helt nedblodad interiör och en människa som styckats i flera delar och på golvet i ett av sovutrymmena ligger en ung pojke och sover med en avhuggen arm som huvudkudde.

Pojken visar sig vara den sjuttonåriga Hugo Sand, son till en känd författare och han har ingen aning om vad som hänt eller hur han ens hamnat i husvagnen på campingen. Joona Linna kopplas in på fallet och han anlitar i sin tur sin vän Erik Maria Bark för att med hypnos kanske öppna upp pojkens minne.

Författarparet Lars Kepler är tillbaka och det är dom med en riktigt rå och grym historia där Joona Linna jagar en seriemördare som på ett utstuderat grymt sätt mördar och styckar sina offer med en yxa.

Joona Linna är ju hjälten som så många gånger förut men här känns han väldigt tillbakadragen i sitt polisarbete, koncentrationen ligger mera på den unga pojken och hans familj och det är först mot slutet som Linna börjar röra på sig ordentligt.

Det är väldigt tajt och intensivt spännande, rått och blodigt men kanske lite överdrivet i vissa lägen.

 

Brothers (2024)

 

https://youtu.be/XVnfFsMKbMo?si=Q73PremiGuNdvCnl

När man tänker på skruvade filmmanus så kommer man osökt in på Bröderna Cohen och faktum är att en av dom, Ethan Cohen har tillsammans med Macon Blair skrivit manuset till just den här filmen som man då verkligen kan lägga till i samlingen av skruvade filmer.

Bröderna Moke (Josh Brolin) och Jady Munger (Peter Dinklage) är inte bara bröder utan också partners-in-crime och det har dom i blodet efter en mor som sedan Moke och Jady var tonåringar varit försvunnen och efterlyst av FBI.

Under ett inbrott så åker Jady dit och hamnar i fängelse och när han kommer ut efter fem år och kontaktar Moke så visar det sig brodern lämnat brott och olagligheter därhän, skaffat sambo och nu väntar sitt första barn.

Jady berättar för Moke att han släppts fri i förtid enbart för att den korrumperade poliskommissarien Farful (Brendan Fraser) vill åt ett antal ädelstenar som brödernas mor gömt undan för många år sedan.

Motvilligt så går Moke med på att följa med Jady i jakten på stenarna men dom vet inte att polisen Farful är dom hack i häl. Till slut så träffar då bröderna äntligen sin mor Cath (Glenn Close) som dom inte sett på 30 år och mötet är väl inte riktigt vad i alla fall Moke väntat sig. Hon har inte ändrat sig ett enda dugg och vill åt ädelstenarna för egen del även om hon behöver sätta dit sina söner längs vägen. Moke inser att han inte kan lita på någon och att blod defintivt inte är tjockare än vatten när det kommer till kritan.

Lite ojämn film regisserad av Max Barbakow men Brothers är en vild, skruvad och bisarr actionkomedi med lika många absurda karaktärer som lyfter av enastående skådespeleri av Peter Dinklage och Josh Brolin som bröderna Munger. Utan deras fantastiska samspel så hade detta nog mest blivit gapigt och skrikigt även om Glenn Close också är bra som den iskalla modern Cath och den flåsande rödmosiga Brendan Fraser som polisen Farful som inte bara vill åt ädelstenarna utan också kämpar för att göra sin mäktige domare till far () stolt.

  

Rogue Heroes - Säsong 1 (2022)

 

https://youtu.be/4PlJ-ISm3Pk?si=VZe9L1HLGopmKwZ3

Den här serien bygger på den verkliga historien om när det engelska specialförbandet SAS bildades mitt under Andra Världskriget. I inledningen så får vi följa en engelsk konvoj av militära fordon som är på väg till hamnstaden Tobruk i Libyen men som avstannar på vägen för att dom inte har tagit med sig tillräckligt med bensin.

Löjtnant David Stirling (Connor Swindells) är frustrerad över den egna arméns inkompetens och tillsammans med vännerna Löjtnant Jock Lewes (Alfie Allen) och Löjtnant Paddy Mayne (Jack O'Connell) så startar dom i hemlighet ett eget förband som utan deras överordnandes vetskap börjar göra raider mot tyska ställningar i Nordafrika.

Efter ett tag så får deras närmaste befäl information om dessa hårdföra mäns lyckade uppdrag och även Winston Churchill (Jason Watkins) som personligen säger till Stirling att han står bakom deras handlingar hur dom än utförs och så får förbandet då också ett officiellt namn: SAS - Special Air Service.

Författaren till boken som ligger till grund för serien Ben Macintyre som själv har ett förflutet inom SAS säger att han varit tvungen att utlämna en hel del detaljer för att historien inte ska verka helt otrolig och det gör ju bara den här berättelsen än mer intressant och fascinerande. Det är en samling stenhårda män, bisarra karaktärer som är hängivna sitt uppdrag att befria världen från Tyska nazister och dom bryr sig föga om dom internationella regler som gäller vid krigföring.

Det är spännande, roligt och våldsamt, riktigt bra skådespelare i alla mindre och större roller, säkert regisserat av Tom Shankland och fantastiskt foto designat Stephan Pehrsson och allt detta actionladdade och explosiva äventyr ackompanjerat av tung rockmusik.

Sommaren med Släkten - Säsong 7 (2024)

 

Efter 7 säsonger så sitter ju dom mer eller mindre kaotiska karaktärerna perfekt, skådespelarna kan dom innan och utan. Tyvärr så har dom senaste säsongerna varit ganska ojämna och denna skiljer sig inte. Till och från så är det hejdlöst roligt men däremellan så är det rätt fånigt och ganska hafsigt ihopsatta idéer.

Det räcker dock ännu för att man ska få en stunds trevlig underhållning utan att nämnvärt behöva anstränga hjärnan allt för mycket.

Moon Knight - Säsong 1 (2022)

 

https://youtu.be/x7Krla_UxRg?si=-LLTvVwF7Zyzhisd

Äntligen en Marvel-produktion som sticker ut lite och som livar upp lite i deras superhjälte universum som dom senaste åren börjat att kännas lite tråkigt. 

Steven Grant (Oscar Isaac) är en rätt vanlig man med ett rätt vanligt jobb i presentbutiken på ett historiskt museum i London. Det som är lite ovanligt i hans liv är att han lider av en allvarlig sömnstörning som gör att han varje kväll låser dörren med flera säkerhetslås, tejpar dörrlisten, har flera kilo sand strött runt sängen och dessutom låser fast sin ena fot vid en av sängstolparna.

Som om detta inte vore nog i Stevens liv så börjar han att vakna upp på olika platser med blod på händerna och ibland döda människor runtomkring sig och efter ett tag så börjar han inse att han kanske inte är den han tror att han är eller att han kanske bär på en till personlighet.

Som tittare så kastas vi direkt in i Stevens värld helt utan förklaringar till vad som händer, dessa kommer så sakteliga vartefter han börjar lära känna sin andra personlighet, Marc Spector som då givetvis också gestaltas av den enastående Oscar Isaac.

Historien inleds i London men utspelar sig sen mest i Egypten bland antika gudar och gravammare och så ständiga flummiga resor i Stevens drömmar där man ibland inte har en aning om vad som är verklighet eller inte.

Det finns givetvis en buse och en vacker mystisk kvinna med i berättelsen också. Ethan Hawke spelar Arthur Harrow, en man som ämnar återuppväcka den Egyptiska demonen Ammit och så Layla El-Faouly (May Calamawy) som är Marcs fru men som sen inte riktigt vet om hon ska ty sig till honom eller Steven som ju allt som oftast är en och samma person.

Snyggt visuellt, ibland riktigt roligt och samtidigt ganska våldsamt. Det är mystiskt och flummigt och det är ingen historia som man kan sitta och slötitta på, här gäller det att hänga med i alla krummeluriga svängar som manuset bjuder på. Man får en liten inblick i vad den psykiska sjukdomen DID innebär samt en lektion i Egyptisk mytologi om man nu inte nöjer sig med att enbart bli underhållen.